Vände på kameran under månlandningen
The New York Times fotoblogg bjuder på bilder från den första bemannade månlandningen 1969 (Apolloprojektet). Men det är inte själva månlandningen som skildras. Fotografierna visar i stället de amerikaner som under dessa julidagar tittade upp i skyn. Ett saxat tidsdokument från en historisk händelse.
Fotografen David Burnett, som insåg att han var för ung och grön för att få fotografera vid uppskjutningen av rymdfarkosten, vände helt enkelt på kameran: Betraktarna blev betraktade. Intressant nog är det, nästan exakt 40 år senare, David Burnetts bilder som vinner i längden. Människor är väl alltid mer intressanta än farkoster?
Foto: ISTOCK
(The New York Times bjuder också in sina läsare att skicka in sina egna bilder från vad man gjorde de där julidagarna 1969. Det ska bli spännande att se vad som trillar in. Kanske en bild på David Burnett själv, som de så elegant efterlyser?)
Den första bemannade månlandningen är givetvis intressant för de flesta av oss, men skildringen i The New York Times har ändå ett mycket amerikanskt perspektiv. Därför kan det vara intressant att fundera över vilka motsvarigheter vi har i Sverige. Vilken händelse bör man leta i fotoarkiven efter? Eller: hur såg det ut i Sverige när Neil Armstrong och Edwin Aldrin tog de där första stegen på månens yta? Det var ju trots allt stort även här.
Såhär i efterhand är det största ögonblicket nog egentligen när man för första gången kopplade upp sig på Internet, eller satte sig vid en dator för den delen. Men till skillnad från månlandningen så visste de flesta nog inte då hur stort just det ögonblicket egentligen var. Jag minns det inte ens, någon som gör det?
Det är vid väldigt få tillfällen i livet som man faktiskt känner att man upplever händelser som kommer att bli historia, och tyvärr är väl de flesta av dem tragedier (tänker till exempel på 11 september-attackerna). Det svåra med Internet är väl att det inte riktigt går att placera ut på en särskild dag. De flesta av oss upptäckte Internet vid olika tillfällen och det blir därmed svårare att finna den gemenskap som ändå blir tydlig på David Burnetts bilder.
Alla vet var de befann sig när Kennedy blev mördad (n.b. om man är så gammal). Själv satt jag i en långfärdsbuss från Malmö till Göteborg. Plötsligt började alla prata med varandra vilket var mycket ovanligt på den tiden. Men visst kändes det att vi var med om historia! Sammaledes kändes det när Ingo blev världsmästare eller när Dag Hammarskiöld omkom så visst finns det ögonblick vi aldrig glömmer.
Etiketter
Kategorier
NE på Facebook
Louise Ridell
Skribenter
Senaste kommentarer
Blogroll
Senaste inläggen
Mest kommenterat
Mest lästa