Google eller allmänbildning?
När ett svenskt par nyligen, efter en felstavning i sin GPS, hamnade i Carpi istället för Capri blev det en världsnyhet. Varför? Jo, det var en miss på 650 kilometer. Capri är dessutom en ö. Trots detta upptäckte paret inte sin miss förrän de frågade stadens turistkontor var den berömda Blå grottan fanns…
”De blev förvånade men inte arga. De gick tillbaka till sin bil och började köra söderut”, berättade Giovanni Medici, talesperson för Carpis regionala styre, då för Reuters.
De är inte ensamma. På BBC:s hemsida kan man göra ett quiz över andra fadäser. De värsta exemplen är rivningsfirman som förstörde fel hus och ambulansen som körde en ordentlig omväg. I det perspektivet är en lite längre bilresa under semestern ingen större katastrof… Men det dessa exempel har gemensamt är att de inblandade litar mer på en apparat än på sitt eget kunnande i geografi. Nord, syd, ö, fastland? Capri-Carpi-paret litade till hundra procent på sin GPS.
foto: ISTOCK
I essän ”Is Google killing general knowledge” analyserar journalistikprofessorn Brian Cathcart riskerna med Google och GPS gör information så pass lättillgänglig att man inte längre behöver kunna något själv. Han frågar sig om det kan vara så att GPS och Internet, med Google i spetsen, underminerar vår allmänbildning. Denna fråga har varit aktuell förut, men Catchcart vill inte själv hoppa på det kritiska tåget. I stället jämför han med liknande tongångare vid tiderna för Gutenbergs boktryckarkonst på 1400-talet. Mänskligt tänkande och minne överlevde ju trots farhågorna.
Catchcart fascineras dock av hur snabbt tiderna förändras: hans studenter verkar inte ens ha övervägt att lära sig minnas fakta, detta då sökmotorer snabbt kan hjälpa till vid behov. Här saknar jag dock ett källkritiskt perspektiv från Cathcarts sida, då allt som finns på webben ju är långtifrån korrekt. Vissa baskunslaper krävs dessutom alltid: du måste veta vad det är du letar efter.
Författaren ger också ett exempel från skolans värld, där det blivit viktigare att lära sig slå i en kartbok än att kunna rabbla världens alla huvudstäder. I den riktningen verkar även den svenska skolan ha gått, som jag har förstått det. Samtidigt är det svårt att vinna i TP utan dessa baskunskaper, och vissa av dem måste nog räknas till allmänbildningen.
Det intressanta med Cathcarts essä är att hans slutsats blir att vi inte måste välja. Det man lär sig på Internet kan enligt Catchcart både vara tillgängligt och demokratiskt, och dessutom: Internet finns kvar när du lämnar gymnasiet eller universitetet, så man kan alltid fortsätta lära sig nya saker på ett lätt sätt. Internet kan därmed göra fler allmänbildade: ”We are bound to tap into it for general knowledge, and the young will do it first”, skriver Cathcart.
Själv tycker jag att NE.se är ett utmärkt exempel på detta. Dagligen uppdaterar vi också ”Visste du att” med intressanta och kul fakta till våra fans på Facebook och följare på Twitter, och det gensvar vi får på dessa gör mig övertygad om att allmänbildningen, och kunskapstörsten, frodas även på webben.
Konsten att finna den information man behöver, men också kunna värdera den och granska den kritiskt brukar vi i biblioteksvärlden kalla för informationskompetens. Det är en kompetens som behövs i de flesta sammanhang, men exakt hur den ser ut beror lite på kontexten. Du behöver t ex olika slags informationskompetens för att kunna skriva en akademiska avhandling respektive för att kunna hitta till Capri i Italien. På biblioteken tror vi att det här är en jätteviktig kompetens och vi sträver efter att förmedla den kompetensen i olika sammanhang (t ex på skolbiblioteken).
Min svärmor som är grundskollärare berättade att man inte längre lär ut den ”traditionella” geografin som t ex Sveriges landskap. I ljuset av detta och annat behövs mycket informationskompetens!
Vad spännande! Det verkar onekligen som att bibliotekariernas kompetens blir allt viktigare. Samtidigt är det svårt, bör man inte ha någorlunda koll på Sveriges landskap? Som att veta ungefär var vissa landskap ligger utan att behöva slå upp det i kartboken varje gång? Samma gäller världens länder, bör man inte veta att Venezuela ligger i Sydamerika? Vissa baskunskaper är nog nödvändiga för att se sammanhang och ”förstå världen”. Jag blir ändå nyfiken, hur gör man som bibliotekarie för att förmedla denna informationskompetens?
På de skolor där det finns en skolbibliotekarie med tillräckligt antal timmars tjänstgöring (inte så många skolor) brukar man oftast se till att hitta någon typ av program eller samarbete i personalgruppen för att lära eleverna informationskompetens. Eleverna kan t ex tränas i att söka och värdera information från olika källor. I undervisning där man låter eleverna söka information själva, blir det naturligt att bibliotekarien är med i processen och undervisar. I alla fall i den bästa av världar.
Man skulle önska att det fanns skolbibliotekarier på alla skolor och att det då också fanns ett fungerande samarbete mellan lärare och bibliotekerier. Tyvärr är väl verkligheten lite krassare än våra drömmar. I alla fall just nu.
Nog är det väl skillnad på att kunna hitta information och att kunna bevara den i huvudet? Två olika konstarter tycker jag.
Som svar på din fråga, så har jag en repertoar av olika alternativ, vilket beror på elevernas nivåer:
-Med de yngre har jag först en genomgång om hur biblioteket är utformat och logiken bakom bokuppställningarna. Sedan anordnar jag en ”bokskattjakt” där eleverna med hjälp av fotostatkopior av bokomslagen får hitta böckerna i biblioteket.
-Diskussioner om olika källors värden, t ex i vilka sammanhang Internet kan vara överlägset böckerna och tvärtom.
-Testa eleverna genom att ställa en hypotetisk fråga i stil med ”ni ska skriva om X, vart tror ni att ni finner svar på frågorna? Vad gör ni om ni inte har tillgång till Google? Vilka källor kan man använda?”
Jag minns ett tillfälle när en grupp 13-åringar skulle leta information i biblioteket och Internet råkade ligga nere den dagen. Hjälplöst stod de bland böcker, tidningar och tidskrifter och undrade hur i all världen de skulle få tag på informationen de så snabbt behövde…tills de fick reda på att tidningarna kanske kunde utgöra en alternativ källa.
Att inse att olika omständigheter kan göra att man inte alltid har tillgång till de informationskällor man är van vid, är en värdefull insikt som i sin tur kan leda till insikten om att man kanske trots allt måste komma ihåg eller lära sig förstå vissa basfakta utan tekniska kryckor.
Sedan måste ju inte det ena utesluta det andra. Är man tillräckligt intresserad av ett ämne så är det mycket möjligt att denna framgooglade information fastnar som allmänbildning i huvudet
[...] av våra mer lästa inlägg här på Kunskapsbloggen – “Google eller allmänbildning” – engagerade särskilt bibliotekarierna bland våra läsare. Bland kommentarerna till inlägget [...]
[...] att elever söker information på nätet, till en fördjupning eller något annat skolprojekt. Vi lärare pratar om att eleverna googlar till sig kunskap, med viss [...]
[...] om att lära sig att filtrera all den information som redan finns tillgänglig där ute. En slags informationskompetens helt enkelt, som Kunskapsbloggens läsare kallade det i [...]
En komplex fråga men i stora drag går det inte att sätta Google i ett motsatsförhållande till allmänbildning. Även om jag förstår innebörden i påståendet, och delvis kan hålla med, så är Google en viktig del i allmänbildningen. Låt mig ge ett exempel med 11 september 2001.
NE ställer sig bakom den officiella förklaringen för vad som hände den dagen. En vild gissning är att man inte brytt sig om att undersöka saken själv utan bara upprepar det som hävdas från officiellt håll. Samma sak med Estoniakatastrofen.
Vad Estonia beträffar vet jag för lite för att uttala mig. Många tycks mena att vi inte fått veta den sanna historien och kräver en ny utredning. Efter att ha följt frågan på lite distans kan jag bara konstatera att den är ganska svårbedömd. Kanske har de som tvivlar rätt. Deras ståndpunkt/-er kan man lära sig mer om genom Google. I så fall är NE inte en del av allmänbildningen.
11 september är av en helt annan dimension än Estonia. Vi är miljoner människor världen över som inte tror på den officiella teorin, på mycket goda grunder, och kräver en ny utredning. Bevisen är starka. Den officiella teorin innehåller många oklarheter, frågor och direkta lögner. Ändå ställer sig NE bakom den.
På vilket sätt är NE då att föredra mot Google? Google må innehålla ett överflöd av information som inte återspeglar sanningen. Samtidigt är det tack vare Google som sanningen om 11 september kunnat få sådant starkt genomslag. Tack vare Google har människor från många olika professioner kunnat samlas kring en viktig fråga. Och tack vare Google ligger bildmaterial, videor och annat bevismaterial öppet för alla att ta del av var man än befinner sig på jorden. Google har varit mycket viktigt för allmänbildningen.
Frågan är; om NE har fel om 11 september, kan vi lita på NE i andra frågor? Ja, kanske. Det som anses som en allmän uppfattning som delas av en bred majoritet borde vara en naturlig del av NE. Men inte det som omges av frågetecken och tvivel. Undersökningar visar att en majoritet av amerikaner vill se en ny utredning då man misstror den förklaring NE ställts sig bakom. Hur allmänbildande är då NE i den här frågan om man ser till den allmänna uppfattningen? Inte så värst bra. Därmed inte sagt att den officiella teorin är fel. En ny utredning skulle vara alla till hjälp, även NE.
[...] har tidigare skrivit om ”Google eller allmämnbildning”.) Se alla inlägg av Ellen Albertsdóttir Skicka ett [...]
[...] Vad tycker ni? Är faktakunskaper en förutsättning för vidare förståelse? Eller har Google tagit dess plats – är det inte lika viktigt med utantillkunskap [...]
Etiketter
Kategorier
NE på Facebook
Frans af Schmidt
Skribenter
Senaste kommentarer
Blogroll
Senaste inläggen
Mest kommenterat
Mest lästa