NE ställer sig bakom den officiella förklaringen för vad som hände den dagen. En vild gissning är att man inte brytt sig om att undersöka saken själv utan bara upprepar det som hävdas från officiellt håll. Samma sak med Estoniakatastrofen.

Vad Estonia beträffar vet jag för lite för att uttala mig. Många tycks mena att vi inte fått veta den sanna historien och kräver en ny utredning. Efter att ha följt frågan på lite distans kan jag bara konstatera att den är ganska svårbedömd. Kanske har de som tvivlar rätt. Deras ståndpunkt/-er kan man lära sig mer om genom Google. I så fall är NE inte en del av allmänbildningen.

11 september är av en helt annan dimension än Estonia. Vi är miljoner människor världen över som inte tror på den officiella teorin, på mycket goda grunder, och kräver en ny utredning. Bevisen är starka. Den officiella teorin innehåller många oklarheter, frågor och direkta lögner. Ändå ställer sig NE bakom den.

På vilket sätt är NE då att föredra mot Google? Google må innehålla ett överflöd av information som inte återspeglar sanningen. Samtidigt är det tack vare Google som sanningen om 11 september kunnat få sådant starkt genomslag. Tack vare Google har människor från många olika professioner kunnat samlas kring en viktig fråga. Och tack vare Google ligger bildmaterial, videor och annat bevismaterial öppet för alla att ta del av var man än befinner sig på jorden. Google har varit mycket viktigt för allmänbildningen.

Frågan är; om NE har fel om 11 september, kan vi lita på NE i andra frågor? Ja, kanske. Det som anses som en allmän uppfattning som delas av en bred majoritet borde vara en naturlig del av NE. Men inte det som omges av frågetecken och tvivel. Undersökningar visar att en majoritet av amerikaner vill se en ny utredning då man misstror den förklaring NE ställts sig bakom. Hur allmänbildande är då NE i den här frågan om man ser till den allmänna uppfattningen? Inte så värst bra. Därmed inte sagt att den officiella teorin är fel. En ny utredning skulle vara alla till hjälp, även NE.

Som svar på din fråga, så har jag en repertoar av olika alternativ, vilket beror på elevernas nivåer:

-Med de yngre har jag först en genomgång om hur biblioteket är utformat och logiken bakom bokuppställningarna. Sedan anordnar jag en ”bokskattjakt” där eleverna med hjälp av fotostatkopior av bokomslagen får hitta böckerna i biblioteket.

-Diskussioner om olika källors värden, t ex i vilka sammanhang Internet kan vara överlägset böckerna och tvärtom.

-Testa eleverna genom att ställa en hypotetisk fråga i stil med ”ni ska skriva om X, vart tror ni att ni finner svar på frågorna? Vad gör ni om ni inte har tillgång till Google? Vilka källor kan man använda?”

Jag minns ett tillfälle när en grupp 13-åringar skulle leta information i biblioteket och Internet råkade ligga nere den dagen. Hjälplöst stod de bland böcker, tidningar och tidskrifter och undrade hur i all världen de skulle få tag på informationen de så snabbt behövde…tills de fick reda på att tidningarna kanske kunde utgöra en alternativ källa.

Att inse att olika omständigheter kan göra att man inte alltid har tillgång till de informationskällor man är van vid, är en värdefull insikt som i sin tur kan leda till insikten om att man kanske trots allt måste komma ihåg eller lära sig förstå vissa basfakta utan tekniska kryckor.

Sedan måste ju inte det ena utesluta det andra. Är man tillräckligt intresserad av ett ämne så är det mycket möjligt att denna framgooglade information fastnar som allmänbildning i huvudet

Man skulle önska att det fanns skolbibliotekarier på alla skolor och att det då också fanns ett fungerande samarbete mellan lärare och bibliotekerier. Tyvärr är väl verkligheten lite krassare än våra drömmar. I alla fall just nu.

Min svärmor som är grundskollärare berättade att man inte längre lär ut den ”traditionella” geografin som t ex Sveriges landskap. I ljuset av detta och annat behövs mycket informationskompetens!