Återanvänd historia

Foto: ISTOCK
Historien – berättelserna om det förgångna – går som bekant att både bruka och missbruka på olika sätt och vis. Ett för svenska förhållanden tämligen nytt sätt att bruka historien på kommer att med liv och lust utspela sig i trakten av Umeå den 19 augusti. Då och där ska nämligen det som gått till historien som slaget vid Sävar – det sista stora slaget i finska kriget 1808-09 – spelas upp och ageras ut på nytt. Omkring 300 personer kommer på årsdagen av slaget att under två timmar med bajonett på visa vad som timade på slagfältet för 200 år sedan. Det svenska kungaparet och kronprinsessan Viktoria kommer att från en särskild VIP-läktare följa slaget och man räknar med att ett stort antal intresserade från i första hand Västerbotten med livligt intresse och från särskilt byggda läktare kommer att följa detta sätt att återanvända historien på.
I framför allt USA är vad som där kallas reenactment of history ganska vanligt. Inte minst gäller det olika slag under det amerikanska inbördeskriget (1861-65) men även andra slag under USA:s ganska blodiga historia har varit föremål för ”återuppspelningar”. På olika håll i Europa har man också spelat upp historiska slag och i vårt grannland Finland gjordes det förra året med slaget vid Oravais. Visst är från olika håll i Sverige kända medeltidsdagar – den i Visby har hela 25 år på nacken – att se som ett livs levande återbruk av historia, men de brukar utspela sig mitt i olika städers vardag och är nog mest att se som marknadsgyckel där delar av befolkningen med liv och lust klär ut sig i ”tidstypiska” kläder. Om det nu aktuella återskapandet av slaget vid Sävar säger arrangören Interaktiv historia så här på sin hemsida om syftet med övningen: ”Genom vad som kan liknas med en stor teater är syftet med detta återskapande att visa hur denna 200-åriga händelse gick till på ett så historiskt korrekt sätt som möjligt för att ge åskådaren en djupare förståelse av den svenska och västerbottniska historien.” Om arrangörens kontrafaktiska ”interaktiva reenactment” där publiken i Sävar ska få ha uppfattningar om slagets utveckling och slut är i linje med det återstår att se.
Slaget vid Sävar 19 augusti 1809 stod mellan svenska och ryska styrkor. Antalet stridande var omkring 5 000 man på vardera sidan. Den svenska armén leddes av Gustaf Wachtmeister och den ryska av Nikolaj Kamenski. De svenska förlusterna i antal döda uppgick till 400 man och de ryska till 600 man. Striderna böljade länge fram och tillbaka, men genom men kniptångsmanöver lyckades ryssarna hota svenskarna även bakifrån varvid de valde att retirera. Det som utvecklade sig till finska krigets blodigaste slag – i antal stupade räknat endast överträffat av slaget vid Oravais i september 1808 – blev mot kvällen till ett svenskt nederlag. Fyra veckor senare slöts freden i Fredrikshamn med att Sverige förlorade den finska rikshalvan.
Varför spelar man upp ett slag som det i Sävar på nytt? Hur ska det förhålla sig till den verkliga historien? Vad finns det, historiskt och historiepedagogiskt sett, att lära sig av ett sådant sätt att återanvända historia på? Vi låter de frågorna gå vidare till Martin Hårdstedt, docent i idéhistoria vid Umeå universitet, och i Sävar den som ska lotsa kungafamiljen genom slaget.
– Den för mig viktigaste poängen med att på nytt spela upp slaget vid Sävar är att visa att det i dag så fredliga Sverige befann sig i ett blodigt krig för 200 år sedan. Jag är inte säker på att alla är medvetna om det. När det allmänt sett handlar om att återskapa historien på det här sättet kan man vara lite skeptisk. Det kan ibland urarta till ett revanschistiskt spektakel och en krigskittling utan särskilt mycket anknytning till historiska fakta. I Sävar ser jag inte den risken. Föreningen Interaktiv historia har verkligen arbetat på att få slaget så nära kända fakta som möjligt och man har lagt ner ett stort arbete på det yttre ända ner på varje soldats uniformsknapp. Man har även arbetat en del med slagfältsarkeologi och slaget kommer att dokumenteras i ord och bild för att på olika sätt användas i historieundervisningen i framför allt Västerbotten.
Externa länkar: Slaget vid Sävar (Interaktiv historia) och A brief history of reenactment (engelsk text)








Jag skrev en gång ett arbete om hur man skriver historien, och tog ryssland som ett exempel. Minns inte exakt vad jag kom fram till, men det var något i stil med att man skriver om historien efter sitt eget/samhällets behag.
Senaste nyheter
Utställning på G:a bryggeriet i Nora med bilder av bl.a. Curt Götlin (1900-1993) 08-19-2009
För att nå ut till en bredare kundkrets av älskare av Curt Götlins fotoverk har Kommittén fotograf Curt Götlin Hitta mer
1810. Lite om Örebro och Sverige och lite till. 2010 08-02-2009
1810. Lite om Örebro och Sverige och lite till. 2010 är en bok som kommer ut till årskiftet 2009/2010 Hitta mer
Mästerfotografen Curt Götlin (1900-1993) och ett urval av hans bilder. 08-02-2009
Mästerfotografen Curt Götlin (1900-1993) och ett urval av hans bilder.är en fotobok med ett omfång på 80 sidor bestående Hitta mer
Fotokonst 07-26-2009
Försäljning av fotokonst av Curt Götlin (1900-1993) och böcker. Hitta mer
Anteckningar från Svenska Arméens Fälttåg 1813 och 1814
Krigs- och reseskildringar
Anteckningar från Svenska Arméens Fälttåg 1813 och 1814
Författare: L.E. Götlin
den 15 juli 2009
H. K. H. Kronprinsen af Sverige. Vald till tronarvinge på riksdagen i Örebro 1810.
Inledningen till de tre volymerna, Anteckningar under Svenska Arméens Fälttåg 1813 och 1814, som gavs ut i Örebro av fältpastorn och författaren Götlin, Lars Erik (eget förlag) 1816. Den tredje volymen gavs ut 1820.
Böckerna är bara delvis krigsredogörelser för Sveriges sista krig, utan de är framförallt en reseskildring i krigens spår. Trots att volymerna är skrivna på tidigt 1800-tal, så är de lättlästa.
Jag hoppas att det ska komma ut en nyupplaga av volymerna till 2010, med modernare svenska. Bernadotteättens och svenskarnas 200 års jubileeum av dess samverkan.
De tre böckerna är utan reservationer en hyllning till J. B. J. Bernadotte, som deltog i de svenska fälttågen mot Napoleon Bonaparte.
J.B.J. Bernadotte fick namnet Karl Johan, och när han tillträdde den svenska tronen som kung 1818, efter sin fosterfar Karl den 13:des bortgång, kom han att heta Karl den 14:de Johan.
Om detta finns det mer att läsa i boken 1810. Lite om Örebro och Sverige och lite till 2010 som kommer att ges ut under senhösten 2009.
Nedan är ett hederstal till Sveriges och Norges folk, som ju ingick en union 1814, med en gemensam konung.
Upplagd av http://www.fotografgotlin.se kl. 07:33
Etiketter: J. B. J. Bernadotte
Reaktioner:
Lämna en kommentar!
Etiketter
Kategorier
NE på Facebook
Hitta folkets kunskapsspridare!
Martina Eriksson
Skribenter
Senaste kommentarer
Blogroll