Vi står inför, eller är redan mitt uppe i, en kommunikationsrevolution. Och det är en revolution som tar sin utgångspunkt i nya, eller kanske snarare sociala medier. Eller varför inte kollaborativa medier, som är det begrepp vi utgår ifrån inom MEDEA Collaborative Media Initiative vid Malmö högskola? Fast vi använder helst ordet på engelska. Kollaborativt är ett ganska klumpigt svenskt ord. Och det leder gärna tankarna till kollaboratör. Åtminstone tills vidare.

Poängen är under alla omständigheter att sociala medier är medier som möjliggör kommunikation och samarbete. Äldre generationer är vana vid att tänka på kommunikation på två olika sätt. Antingen som masskommunikation: via TV eller radio eller tidningar sänder en person ut ett budskap till ett stort antal mottagare. Eller som personlig kommunikation: via telefon eller brev turas två personer om i rollerna som sändare och mottagare.

Sociala medier kombinerar dessa två kommunikationsformers egenskaper och möjliggör en kommunikation som i princip är ändlös. På nätet kan ett oändligt antal personer ständigt alternera mellan att producera och sända budskap (eller bilder eller filmer) och att ta emot dessa budskap. Gränsen mellan masskommunikation och personlig kommunikation har blivit suddig (något som naturligtvis inte är helt oproblematiskt).

Det mest intressanta med sociala medier – och det mest revolutionerande – är emellertid att de möjliggör samarbeten; de gör det möjligt för människor att koordinera sina verksamheter i en skala som tidigare var otänkbar. Detta förändrar politiskt arbete, kulturellt arbete, socialt arbete. Det påverkar offentligheten och det förändrar vårt sätt att se på kunskapsproduktion och innovationsprocesser.

Bo Reimer, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö högskola

Se alla inlägg av Arne Järtelius
Skicka ett meddelande