Nobel och kvinnorna
Redan med litteraturpristagaren Herta Müller slogs ett rekord i nobelprissammanhang: hon blev den fjärde kvinnan i år att tilldelas ett nobelpris (därutöver Elizabeth Blackburn, Carol Greider, Ada E. Yonath). Så många kvinnor har aldrig tidigare belönats samma år. Och när Elinor Ostrom nu tilldelas ekonomipriset till Alfred Nobels minne, tillsammans med Oliver Williamson, är hon den första kvinnan i denna kategori.
Av totalt 789 personer som belönats mellan 1901 och 2008 har 35 varit kvinnor (se DN:s lista på tidigare kvinnliga pristagare) . Att kvinnorna är underrepresenterade är särskilt tråkigt eftersom det faktiskt var en kvinna som inspirerade Alfred Nobel till ett av sina pris, nämligen Bertha von Suttner (pristagare 1905), som 1892 berättade för sin vän Alfred Nobel om fredsrörelsens arbete. På detta svarade Nobel att han skulle överväga att skänka ett stort belopp till denna rörelse. I stället blev det ett årligen utdelat pris.
Nobels fredspris gick redan 1905 till en kvinna, just Bertha von Suttner, och litteraturpriset gick 1909 till Selma Lagerlöf. (Fred- och litteratur är också de kategorier med flest kvinnliga pristagare, kanske för att det vanliga argumentet om att få kvinnor studerade naturvetenskap på hög nivå förr i tiden, och att det ofta är ”gamla” upptäckter som belönas med nobelpris, inte biter lika hårt på fred- och litteraturkategorierna.)
Framträdande bland de kvinnliga pristagarna inom naturvetenskap är mor och dotter Curie. Marie Curie var den första kvinnliga pristagaren i fysik (1903) men också i kemi (1911) och hennes dotter Irène Joliot-Curie (1935) var den andra i kemi. Båda dog troligtvis på grund av de stråldoser de utsatte sig själva för under forskningen.
I år – så sent som 2009, hundra år efter Selma Lagerlöf – har de få kvinnliga pristagarna i kemi och medicin alltså fått sällskap. Uppenbart är ett skifte på väg. Och det är väl inte mer än rätt?
