Allmänbildning är status. Så är det bara. Den som vet saker kan briljera inte bara i kunskapsspel utan även vid middagsbjudningar, på kafferasten, vid bardisken eller till och med i TV-rutan. Ibland avfärdas visserligen den extremt allmänbildade som en expert på värdelöst vetande, och man kan ju faktiskt ifrågasätta värdet av att hålla tiotusen och en detaljer i minnet bara för att snabbt kunna plocka fram dem vid behov.

Det som vanligen kallas allmänbildning behöver ju inte innebära några djupare kunskaper. Att jag kan rabbla den svenska kungalängden från Gustav Vasa och framåt betyder inte att jag har några djupare insikter i Sveriges historiska utveckling. Lika lite som att jag kan sätta in The Beatles betydelse i ett populärkulturellt sammanhang tack vare att jag vet att det är Paul McCartney som spelar det blixtrande solot på George Harrisons låt ”Taxman”, som ligger först på Revolver från 1966. Eller att jag egentligen vet något om koralldjur bara för att jag känner till att död mans hand är just en art sådana och inte bara den pokerhand med par i svarta ess och åttor som Wild Bill Hickok lär ha haft på hand när han blev skjuten i ryggen.

Detta sagt vill jag ändå hävda att det inte finns något vetande som är värdelöst. Nej, jag har väl ingen direkt nytta av att veta vem som spelar solo på vilken låt. Men det ger mig något att prata om med vänner som delar mitt intresse. Dessutom är det kul att veta saker. Inte för att jag ska ha nytta av det, inte för att jag vill framstå som allmänbildad, utan helt enkelt för att det är roligt.

Prova att spela NE:s nya frågespel Kunskapsjakten.

Anders Hansson, redaktör för Kunskapsjakten

Se alla inlägg av Anders Hansson
Skicka ett meddelande