Schacklegendaren Garri Kasparov skriver i The New York Review of Books att schackdatorerna är tråkiga, och att programmerarna misslyckats med att ”develop a program that played chess by thinking like a human”, eftersom mänsklig kreativitet och intuition inte tycks vara en del av datorernas förmåga.  Schackdatorn Deep Blue spelade schack som den maskin den var, genom att utvärdera många miljoner möjliga drag per sekund. Det handlar alltså mer om datorkraft än om den mänskliga hjärnan, och så fortsätter det:

”The dreams of creating an artificial intelligence that would engage in an ancient game symbolic of human thought have been abandoned. Instead, every year we have new chess programs, and new versions of old ones, that are all based on the same basic programming concepts for picking a move by searching through millions of possibilities that were developed in the 1960s and 1970s.” (Kasparov)

Foto: ISTOCK

Kanske är då poker ett mer lämpligt spel (”Poker is now everywhere, as amateurs dream of winning millions and being on television for playing a card game whose complexities can be detailed on a single piece of paper”) menar Kasparov, då det inte är lika känsligt för ren datorkraft utan handlar om andra förmågor. ”Ingen AI-forskare var imponerad av Deep Blue”, sa Arne Jönsson, professor vid Linköpings universitet, när jag intervjuade honom förra året. ”Det var inte AI-intressant eftersom det inte fanns någon analys av hur schackspelaren fungerade.”

Kasparovs tal om poker påminner mig om IBM:s superdator Watson som ska ställa upp i tv-frågesporten Jeopardy.  Jeopardy är ett socialt spel som ställer höga krav på deltagarens förmåga att göra snabba jämförelser och språkliga tolkningar, egenskaper som hittills har saknats hos superdatorerna. Jeopardysvarens språkliga nyanser och ordlekar  blir därmed en stor utmaning för Watson.

Inför Jeopardy kommer IBM att låta Watson, som under själva tävlingen inte kommer att vara uppkopplad mot webben, indexera en stor mängd information. IBM vill inte avslöja hur mycket. I första hand är det dock inte mängden information som är avgörande. Den stora svårigheten ligger nämligen inte i att konstruera själva databasen utan i att lära datorn vad den ska leta efter. Datorn kan, trots att den sitter på enorma mängder information, ha svårt för att ta fram rätt slags information. Vad frågar programledaren? Vad vill människan? Det räcker därmed inte för datorn att sitta inne med svaren, den måste också förstå frågorna. På tal om informationskompetens.

Människan och datorn har därmed helt olika grundförutsättningar till att spela Jeopardy. Datorns fördelar är tydliga: den kan lagra stora mängder information och svara blixtsnabbt. Men samtidigt har den betydligt svårare för det som kan ses som människans styrka i sammanhanget, det vill säga den språkliga förståelsen. Att lära sig att förstå frågorna är datorns stora utmaning. Och det är ju just det som är AI, även om vi ännu är en bit från Kubricks vision.

Se alla inlägg av Ellen Albertsdóttir
Skicka ett meddelande