Är det så att det räknas för mycket och pratas för lite om matte i svenska klassrum? Så skulle man kunna tolka dels ett budskap från mottagaren av Kunskapspriset 2009 Attila Szabo (Prata mer matte i klassrummet! ), dels DN:s ledare från 2 oktober 2009.

– Det är synd att kasta bort tiden i skolan på tyst räkning. Det kan eleverna göra hemma, menar Attila.

DN beskriver den framgångsrika matteundervisning i Japan som präglad av samtal. Japanska lärare ägnar mer arbetstid till samtal med varandra om matteundervisning. Dessutom är ofta en stor del av lektionstiden avsatt till samtal mellan lärare och elever om olika strategier för att lösa matteproblem.

Så hur vill vi ha det i Sverige? Ska vi lägga mer lektionstid på att samtala om matte på bekostnad av ”tyst räkning i boken”. Vem ska diskutera med vem? Ska eleverna diskutera sinsemellan eller ska de diskutera mer med läraren? Är det kanske rent av så att mattelärarna behöver mer tid för samtal med varandra om matematik? Finns det läromedel som särskilt stödjer samtal om matte? Skriv och tyck till!

Läs gärna även reportaget Hyfsat minnesrik matematiker

Se alla inlägg av Olof Ollerstam
Skicka ett meddelande