En orättvis betraktelse
Bara för att någon i internationella sammanhang åkt hundratals mil på skidor eller skjutit prick på tusentals måltavlor säger inte att vederbörande fungerar som TV-expert i sin specialgren. Det räcker nämligen inte på långa vägar att säga det som varenda kotte i publiken redan ser eller vet, det måste till något mer, något som går utanför och som står en bra bit ovanför det uppenbara för att expertomdömet ska fylla någon funktion. Sportpubliken i gemen är nämligen ganska kunnig.
Ta en snickare, en rörmokare eller en kock. Han eller hon må vara aldrig så skicklig i sitt yrke, men för den skull är det inte det minsta säkert att personen i fråga på något nytt och intresseväckande sätt lyckas förmedla sina expertkunskaper till TV-publiken (eller ens den närmaste vänkretsen). Det är med andra ord minst lika viktigt att vara expert på att förmedla som det är att vara kunnig i sitt ämne.
Expertkommentatorer
SVT kommer att för TV-tittarna skildra och kommentera OS i Vancouver (12–26 februari) med 32 personer på plats och en helvallad och genomslipad André Pops på plats i den olympiska vinterstudion. I sin presentation på Internet (SVT.se) av sin trupp delar man upp den här styrkan i programledare, experter, reportrar, krönikörer och kommentatorer. På de flesta händer är det väl klart vad respektive kategori ska göra, med ett undantag: kommentatorerna. Dessa visar sig nämligen vara en glad blandning mellan reportrar och vad som på annan plats kallas experter. För inte är väl världscupvinnaren i slalom Stig Strand, skidskyttelagledaren Kalle Grenemark, Vasaloppsvinnaren Anders Blomquist, curlingvärldsmästaren Elisabet Gustafson, snowboardåkaren Pontus Ståhlkloo, freestyleåkaren Fredrik Fortkord, skicrossåkaren Henrik Jansson, konståkaren Lotta Falkenbäck och backhopparen Anders Daun att se som kommentatorer? De är på plats för att de har en egen och gedigen erfarenhet på elitnivå av vad de talar om.
De senare ska med andra ord läggas ihop med den grupp som SVT kallar experter. I Vancouver är de: Magdalena Forsberg, skidskytte, Niklas Wikegård, ishockey, Pernilla Wiberg, utförsåkning, Per Elofsson, längdskidor, och Mikael Renberg, ishockey. Således: vid OS i Vancouver ställer SVT upp med 14 experter i (nästan) lika många grenar.
Så långt är allt gott och väl. Det låter som en både stor och välöverblickande grupp med experter. Frågan är sedan hur bra de är som experter. Räcker det med egna erfarenheter av en viss idrottsgren eller, och i så fall vad, krävs det mer?
En gång i tiden räckte det hela vägen ända in i mål med en Sven Jerring, en Lennart Hyland, en Sven ”Plex” Pettersson, en Bengt Grive (i alla fall i bordtennis) och en Arne Hegerfors (min egen favorit så länge han var på SVT) och en Lars-Gunnar Björklund. Det var den sistnämnda som startade expertras(eri)et genom att ta med hockeyspelaren Roland Stoltz vid sin sida. ”Rolle” satt väl tyst för det mesta – Björklunds svada var svårstoppad – men när han några gånger fick chansen gjorde han det på en omisskännlig stockholmska och lika igenkännliga omdömen.
Stoltz var en bra början således, men därefter har det varit ömsom vin, ömsom alldeles för mycket vatten. Det finns inte en pojklagsmatch i TV-cupen eller en tjejlagsmatch i innebandy som inte har någon sakkunnig vid sidan av den ordinarie kommentatorn. Att man inte verkar lita på de senares kunskaper utan ständigt ska förse dem med en ryggsäck är inget gott betyg till TV:s kommentatorer.
Expertstrudel
Vad är då en expert och vilka krav och förväntningar ska vi ställa på en sådan i idrottssammanhang? Definitionen på expert enligt Nationalencyklopedin är ” person med stor sakkunskap inom visst område”. Det är en bra utgångspunkt. När det gäller sport ska väl till det läggas att experten själv bör har utövat den gren det gäller (gärna på elitnivå i internationella sammanhang med vad därtill hör), att experten i fråga gärna får ha en del teoretiska kunskaper i sitt ämne, att han/hon har koll på utvecklingen över tiden i sin gren och, det är här det börjar halta betänkligt, har en förmåga och en känsla för att hjälpa TV-tittaren att på bästa sätt förstå vad det är som händer i det som synes ske. Det räcker inte att tala om att Jörgen Brink ”gått in i väggen” (i samband med den till synes ”givna” stafettvinsten vid VM 2003), att Per Elofsson fick sitt ”självförtroende knäckt” av en dopad Johann Mühlegg (vid vinter-OS i Salt Lake City 2002) eller att Carl-Johan Bergman fick ett ödesdigert felskär på stafettupploppet vid OS 2006. Finns en äkta expert på plats förväntar man sig som TV-tittare att denna på millimeter, hundradelar och tåspetsar när ska kunna tala om vad som verkligen händer. Sådant som ”ovallat”, ”otur”, ”oflyt” och ”osportsligt” säger mindre än ingenting.
Till det yttre är de flesta sporter väldigt lätta att förstå. Flest mål vinner, mest träff och snabbast tid vinner också och bäst resultat vinner lika klart. Det är allt det där andra som är så svårt att det gärna får förklaras av någon expert på området.
Upp till bevis! säger ni kanske. OK. Det enligt mig – med allsvenska meriter i basket, men i övrigt en i den stora högen av sportintresserade TV-tittare – överlägset bästa kommentatorsparet som uppträder på svensk TV (Eurosport, i det här fallet) är utan konkurrens Roberto Vacchi och Anders Adamsson. Snacka om tandempar! En tävling som Tour de France lämnar mig tämligen oberörd – Vem vill väl i högsommarvärmen sitta inomhus i nästan tre veckor och titta på dopade cyklister? Vem?! – men efter sommaren 2002 med Vacchi/Adamsson kan jag bara inte slita mig. Etapperna må vara ända upp till fem timmar långa och intensivt händelselösa ända fram till spurtrakan – de båda kommentatorerna (båda erfarna cyklister, men med Adamsson i rollen som expert) lyckas trots det timme in och ut hålla intresset vid liv. Det spelar sedan ingen roll vad som inte händer (för det mesta är det så), de lyckas ändå koka soppa på en spik som kryddas med en eller annan expertfiness.
Arne Järtelius, nyhetsredaktör NE
Om OS på NE.se:
Olympiska spelen
Vinter-OS 2010
Extern länk:
SVT:s OS-trupp








Jag delar Dina åsikter till fullo/G
Glenn Strömberg höjdes till skyarna för att han lyfte expertrollen till en ny nivå när blev bisittare vid landskamperna i Svt, och i början kom han ju faktiskt med kommentarer som kändes nya och fräscha och fick mig att känna mig snäppet kunnigare än innan. Sedan känns det kanske inte som han har fortsatt att överraska lika mycket med åren.
Men jag tror verkligen inte att det är en förutsättning att ha en egen internationell karriär för att ge mig som tittare det stödet. När Chris Härenstam började kommentera europeisk fotboll för Eurosport gjorde han det själv, utan bisittare. När han lyfte fram detaljer i spelet och, inte minst, detaljer kring de inblandade spelarna, lagen och arenorna tog han verkligen mitt intresse och min förståelse för spelet till en ny nivå. Hans drivkraft: kärleken till sporten! Detta lyste igenom i viljan att förstå sambanden och intresset för detaljerna, och smittade verkligen av sig på mig.
Etiketter
Kategorier
NE på Facebook
Frans af Schmidt
Skribenter
Senaste kommentarer
Blogroll