I tidskriften Slate går det att läsa en mycket intressant text av neuropsykologen Vaughan Bell, ”Don’t Touch That Dial”, och hans poäng är denna: Oron kring ”information overload” (finns det ett motsvarande begrepp på svenska? Upplys mig gärna, jag skulle vilja ha något bättre än ”informationsöverbelastning”…) är lika gammal som informationen i sig själv.

Den "nya" mobilen upplevs av många som något farligare än den gamla, fasta telefonen Foto: Hulger

På 1500-talet varnade till exempel den schweiziska forskaren Conrad Gessner för tryckpressen, och hur denna kunde skada våra sinnen. Något sekel senare var det i stället spridningen av tryckta tidningar som väckte oro, för om man läste nyheter själv i stället för att få dem i en kollektiv gemenskap blir man väl isolerad?

För att inte tala om radion! I musiktidskriften Gramophone gick det 1936 att läsa att barnen hade ”developed the habit of dividing attention between the humdrum preparation of their school assignments and the complelling excitement of the loudspeaker”. Där ser man. Känns det igen?

Numera är det ju nämligen Internet i allmänhet och Twitter, Facebook och liknande mötesplatser i synnerhet som drabbats av moralpaniken. Eller vad sägs om Telegraphs rubriker:  “Twitter and Facebook could harm moral values” & “Facebook and MySpace generation ‘cannot form relationships’”?

Vi blir alltid rädda för ny teknik, menar Vaugh. Åtminstone om man är över 35 år när den kommer, som Douglas Adams ska ha sagt. Men Nicolas Carr har skrivit en hel del intressanta texter om hur Internet och datorer gör att vi tappar förmågan att fokusera. Jag tror visserligen att han på många sätt har rätt i detta – många av oss i den yngre generationen tycks på grund av Internets alla distraktioner ha ett dalande uppmärksamhetskapital.

(För egen del kan jag säga att min självmedicinering nyligen bestod av J M G Le Clézios ”Allt är vind”, roman på långsam prosa. Rekommenderas! Om man har tålamodet.)

Men enligt Bell finns det inga tecken på att Internet står bakom några sinnesproblem. Han menar det finns studier som visar att de som är engagerade i sociala nätverksplatser tvärtom har mer utvecklade sociala liv ”offline” än andra. Däremot har TV negativa effekter på vår hälsa och vår förmåga att koncentrera oss, enligt Bell. Men eftersom TV numera är gammal teknik, snarare än ny teknik är det ingen som ifrågasätter dess självklara plats i våra vardagsrum. Twitter däremot!

Vad tror ni? Förstör Internet vår förmåga att fokusera? Gör radion det?
Eller är allt bara en slags konservativ moralpanik?

Se alla inlägg av Ellen Albertsdóttir
Skicka ett meddelande