I dag är ”negative campaigning” uttrycket för dagen. Riksmedier lyfter upp farhågorna att 2010 års valrörelse kommer att bli smutsigare än någonsin, och att de politiska sakfrågorna riskerar att hamna i skymundan till förmån för hätska diskussioner om politikers privatmoral och eventuella dolda agendor. Statsvetarprofessorn och NE-medarbetaren Tommy Möller stöder i en intervju i SVT:s Aktuellt denna tes och menar att med utvecklingen av internet (särskilt sociala medier) har verktygen för ”negative campaigning” blivit var mans egendom.

En annan statsvetare (likaledes NE-medarbetare) Henrik Oscarsson, skriver på sin forskarblogg om fenomenet och menar att den moderna valforskningen inte är entydigt överens om konsekvenserna av negativt kampanjande. Till viss mån verkar det stimulera intresset för politik och därmed även valdeltagandet, men går det över gränsen förlorar väljarna intresset och förtroendet för politiken och valdeltagandet sjunker.

Negativa kampanjmetoder har haft stor betydelse för amerikansk politik och det är också från USA som den mest intensiva forskningen om detta kommer. Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Mittuniversitetet, trycker på sin blogg för en bok med just titeln ”Negative Campaigning” av Richard L. Lau & Gerald M. Pomper (2004). Strömbäck rekommenderar boken till alla som är intresserade av politiska kampanjer, dess strategier och effekter.

Se alla inlägg av Frans af Schmidt
Skicka ett meddelande