Eyjafjallajökulls utbrott
Vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott skapade förvirring inte bara på flygplatser runt om i Europa, även här på NE:s bildredaktion drabbades vi av bryderier. En bild föreställande mörk, stigande vulkanaska över en liten isländsk by fick oss att fundera. Bilden liknade inte någon annan av alla de bilder från Island som de senaste dagarna poppat upp hos våra bildleverantörer. Vi var alla överens om att bilden helt klart var behandlad, men gjorde det något? Digitala bilder efterbehandlas i de flesta fall i dag, speciellt bilder som ska tryckas på något sätt. Att lägga till mer färg, kontrast och skärpa hör till det normala. Frågan är hur långt man får gå när det gäller en nyhetsbild? Nyhetsbyrån Reuters har nu jämfört bilden med fotografens original och valt att dra tillbaka den. Som bildredaktör på NE valde jag att inte använda den här bilden.
Vad tycker ni?
Bildretuschering är inget nytt fenomen, här visar Time 10 andra bra exempel.
Detta är en spännande diskussion. Ögat är ett fantastiskt redskap ifall man jämför med en kamera. Tänkt er denna situation. Du ser en vacker solnedgång och tar upp din kamera och tar ett foto. Bilden blir lite tråkig eftersom kameran har ett begränsat kontrastomfång och en del andra brister. Om jag nu rättar till bilden så att det ser ut som jag upplevde solnedgången vilken bild är då den ”äkta”, kamerans eller min upplevda bild?
Med andra ord kan man säga att kameran visar vad kameran klarar av att fånga och möjligtvis fotografens skicklighet. Detta behöver dock inte vara sanningen om hur det faktiskt såg ut.
Jag har förstått att det finns en jättediskussion kring detta bland dem som arbetar med bilder. Men bilden i exemplet har ju bara förbättrats rent estetiskt (vad jag kan se) och då kan i alla fall inte jag hitta något kontroversiellt i det. ”Mörksrumsarbete” har ju alltid funnits. En annan sak är manipulering i syfte att förvanska vad bilden föreställer.
Anna-Stina: ”Rent estetiskt” finns inte. Jag tycker att den högra bilden är betydligt mer dramatisk och kan därför sägas öka rädslan för utbrottets konsekvenser, och rädsla säljer ju som bekant.
Jag tycker inte att den här frågan har någonting att göra med teknik eftersom alla foton kräver manipulation av verkligheten. Först och främst på grund av utsnittet, optik, ljus osv; sedan av valet av film eller efterbehandling, osv. I själva verket är det en fråga om journalistik integritet och ärlighet – en fråga om moral och regler. Det handlar om att skildra verkligheten så som den ter sig. Manipulationen finns där hur man än gör.
Alternativet skulle vara att införa en standard som fotojournalistiska bilder fick använda sig av. En kamera med ett visst format som garanterade att alla bilderna var tagna med samma ”behandling”. Dessa bilder kunde sedan få en viss stämpel. Detta förhindrar ju dock inte att fotografen väljer att inte ta med den ”tredje personen” i bilden. Inte heller att han väljer att åka till ett land istället för ett annat och ta sina bilder där istället.
Det bästa är nog att ha en levande debatt om pressetik och att involvera även bildjournalistiken.
Varför inte jämföra bildjournalistiken med textjournalistiken? Det är väl ingen som tror på att verkligheten objektivt kan beskrivas via text. Som jag ser det måste ett foto också alltid vara en tolkning. Vad hamnat t ex utanför bildens ram?
[...] Eyjafjallajökulls utbrott [...]
Etiketter
Kategorier
NE på Facebook
Arne Järtelius
Skribenter
Senaste kommentarer
Blogroll
Senaste inläggen
Mest kommenterat
Mest lästa