Det finns namn som mer eller mindre oavsiktligt poppar upp när man tänker på än det ena, än det andra. Säg fotboll och Zlatan visar sig på skärmen. Säg mat och det är Tore Wretman man tänker på. Säg mode och det är svårt att inte tänka på Lotta Lewenhaupt. Inte nog med att hon ”alltid” har funnits där. Lika länge har hon hört till de givna namnen för att få veta mer om det mode man tidigare bara hade en aning om skulle vara i annalkane. Att Lotta Lewenhaupt därtill publicerar sig både ofta och på många olika ställen gör ännu mer att det är henne man vänder sig till i modefrågor.

Namn: Lotta Lewenhaupt

Född: 16 februari 1944, alltså i Vattumannens tecken – det kan tyda på en viss smak för avant garde, men det påstås även att vattumän är särskilt visionära till sin läggning.

Yrke: Journalist & författare, sedan mitten av 1990-talet även ansedd som ”en bra & underhållande föreläsare” i ämnet 1900-talsmode.

Brinner för: Väldigt många saker! Men främst mode, design, form, arkitektur, fotografi som dessa ”konstformer” utvecklat sig under 1900-talet. Jag är således mycket road av designhistoria. Mina favoritperioder är modernism, funkis och postmodernism, med koncentration till 20–30-tal och 60-tal. Jag tycker dessutom om att se och undersöka hur de olika disciplinerna samverkar, hur mode och allmän design kan interagera in i nutid.

Visst: det är lika bra att erkänna att jag också brinner för att själv skriva om samtida mode och design, gärna analytiskt och kritiskt – fast det finns alldeles för få forum därför! – och att jag verkligen gillar att föreläsa i samma ämne, eftersom det öppnar för roliga diskussioner.

Lästips: Jag läser väldigt mycket, är väl i princip ”allätare” fast jag gillar inte deckare och har svårt för chicklit. Ofta har jag flera böcker på gång samtidigt, av vilka en alltid handlar om mode.

Jag skulle kunna rekommendera en massa läsvärda böcker om exempelvis mode, men väljer i stället att tipsa om några böcker som just nu känns intressanta och relevanta: On Photography av Susan Sontag. Det är en av de mest intressanta böckerna någonsin om fotografi, värd att läsa om och om igen – jag hittar alltid nya infallsvinklar att ta till sig.

Lillian Bassman är en vacker bok om en av världens bästa kvinnliga modefotografer, vars bilder ligger mycket nära konstfoto. Om den här boken säger självaste Richard Avedon följande: ”It’s magical what she does. No one else in the history of photography has made visible that heart-breaking invisible place between the appearance and the disappearance of things.”

YSL/Yves Saint Laurent (red. Farid Chenoune) är en ny favorit, egentligen katalogen till den inspirerande och välgjorda retrospektiva utställning över Saint Laurents livsverk som nu pågår på Petit Palais i Paris fram till 29 augusti. Yves Saint Laurent (1936–2008) är min mesta modefavorit, vars mode jag både levt med och haft nöjet att bevaka vid catwalken i Paris, vilket förstås gör att alla bilderböcker om hans verk måste finnas i min boksamling. Just den här boken hjälper mig att återkalla intrycken från den helt fantastiska, bitvis andlöst vackra utställningen. Om man nu är aldrig så lite ”modefreak” vill jag påstå att både utställningen och boken om YSL är ett modehistoriskt måste!

Just Kids, av Patti Smith finns i svensk översättning, men jag rekommenderar originalet därför att man nästan hör hennes raspigt hesa röst som så väl hör ihop med hennes sätt att framföra sina texter. En mycket rak, osentimental berättelse om vänskapen med fotografen Robert Mapplethorpe blandad med en träffsäker dokumentation av det 60–70-tal där båda söker efter sin konstnärliga identitet. Det är säkert för att jag själv är ett barn av den tiden som jag gillar den här sortens berättelser.

The Publisher: Henry Luce and His American Century av Alan Brinkley är en nyutkommen biografi om mannen bakom tidningar som Time, Fortune, Sports Illustrated och Life. Detta är tidningshistoria om kvalitetskrav och visioner av det slag som nutida förläggare och journalister borde lära sig mer om. I alla fall vad gäller ”journalism of information with a purpose”. Precis som Henry Luce (1898–1967) tycker jag att man kan översätta devisen till både bildspråk och texter och att de ska samverka. 

Länktips: Tyvärr, tyvärr har jag ännu inte funnit en bättre modesajt än www.style.com, men den är ju OK om man vill se det mode som visas på världsscenerna. Bra designsajter är www.designboom.com och www.dezeen.com. Utöver det måste jag väl få tycka att min egen blogg ”om mode & design” på www.elleinterior.se är helt OK, även om jag ibland skriver lite väl långa inlägg. (Fast just det tycker jag är intressant. Bloggandet måste drivas vidare till att bli mer journalistiskt!)

Vad jag sysslar med för tillfället: Jag är redaktionschef på inredningstidningen Elle Interiör, men ”vid sidan av” uppdaterar jag även modedesigntexter till NE, håller föreläsningar om mode och så har jag två bokprojekt liggande i pipeline.

Förebilder: Förr, när jag arbetade som moderedaktör på Damernas Värld, hade jag den oefterhärmliga Diana Vreeland som förebild, ett tag moderedaktör på Harper’s Bazaar och 1961–71 chefredaktör på amerikanska Vogue, därför att hon påstod: ”Vi ska ge dem vad de aldrig visste att de ville ha.” Den devisen är fortfarande guld värd. Den skriver under på de idéer som den legendariska art directorn Alexey Brodovitch hade då han arbetade på Harper’s Bazaar 1934–59 och satte stilen för modern magasinslayout: samtidigt som en tidningslayout ska vara ren och tydlig ska bilderna alltid överraska.

När det gäller skrivspråk har jag samma uppfattning, en text ska såväl överraska som underhålla och vara tydlig, varför jag har flera inspirerande idoler: John Steinbeck och Ernest Hemingway för deras ”narrative”; Stig ”Slas” Claesson för hans långa uttrycksfulla meningsuppbyggnad och sanslösa sidospår; Gustaf ”Buster” von Platen för hans förtjusning i semikolon; Barbro ”Bang” Alving och Elsa Björkman-Goldsmith för deras lättsamma, välformulerade, journalistiska språk och förmåga att förmedla en god historia; Hebe Dorsey, moderedaktör för Herald Tribune, för hennes vetgiriga och syrliga moderapporter, och Alice Rawsthorn, numera designkritiker på Herald Tribune, för hennes sakliga, kunniga, välskrivna och humoristiska texter.

Länk till NE.se: Intervju med Lotta Lewenhaupt – Svenskt modefoto i grevinnans tid

Se alla inlägg av Arne Järtelius
Skicka ett meddelande