På kort tid har Facebooks två viktigaste svenska föregångare, Skunk och Lunarstorm, meddelat att de lägger ned. På senare år har de, för många av oss, visserligen mest påmint om digitala spökstäder. Samtidigt har, åtminstone Skunk, varit en plats att återvända till – ett tidigare tillstånd fruset i tiden. Här finns spår från över ett decennium tillbaka, här finns dagböcker, bilder och samtal med förlorade vänner.

Spray, som äger Skunk, gav användarna två veckor att spara ned resterna. I dag slocknade sidan. Och på Facebook, ironiskt nog, röjer nu flera sin förundran över nyupptäckten av Skunk och sajtens centrala roll i ett tidigare liv.

Skunk.nu ska kanske inte, som en del anhängare har krävt, k-märkas som domän. Sajter som dessa är inte i första hand allmängiltiga, utan högst privata. Men just därför har Spray ett stort ansvar. Vi 80-talister är trots allt en, i stort sett, papperslös generation utan kärleksbrev och hemliga lappar i byrålådorna. Och vi håller sakta på att förlora vår historia.

***

VAD TYCKER NI? Bör man bevara communitys trots att de inte längre är något annat än digitala spökstäder? Och innebär detta slutet för communityt som ett sätt att lära känna nya vänner, som anonyma chattrum? På Facebook står du där med ditt namn. De flesta av oss pratar bara med vänner vi känner på Facebook, vilket skiljer det från Lunarstorm och Skunk där man kunde upptäcka nya vänner. Är det bra eller dåligt?

Slutligen, tror ni att Facebook är här för att stanna?

Andra bloggar om: communitydöden, Skunk, Lunarstorm, Facebook

Se alla inlägg av Ellen Albertsdóttir
Skicka ett meddelande