”Facebook har sprängt jantelagen”, skrev Anders Mildner i Sydsvenskan, och artikeln delades flitigt bland mina Facebookvänner. Är det igenkänningen? Plötsligt skäms jag lite för mina uppdateringar från semestern, samtidigt som jag då snarare såg dem som digitala vykort. Och i vykort har man väl alltid skrutit – de där berättelserna om sol, bad och äventyr är väl inget annat än en sprängd jantelag?

Skrytigt? Bild: ISTOCK

DN har plockat upp tråden. ”Statusraderna inbjuder till kort information om vad vi gör. Ofta har vi ytliga kontakter i sociala medier, kanske kollegor som man vill marknadsföra sig inför”,  säger psykologen Kajsa Karlstedt till DN.se. Kajsa Klein vid Stockholms universitet säger att sociala medier ofta handlar om att man vill skapa uppmärksamhet kring något, som sig själva.

”Språket i sociala medier är ofta, inte minst på grund av utrymmesbegränsningarna, underhållande och kärnfullt på ett sätt som påminner om reklam- eller kvällspresspråk. Och det är väl inte så konstigt att man putsar lite, lyfter fram det positiva. Man vill väl inte vara tråkig och drunkna i mängden?” säger hon till Dagens Nyheter.

Men visst är det nästan lite sorgligt att till och med en liten statusuppdatering blir till en stor prestation. Samtidigt ställde en nybliven Facebookanvändare och vän nyligen en vettig fråga: ”Vad ska man egentligen skriva i sin statusuppdatering? Vad är POÄNGEN?” Ja, vad ska man skriva? Skryt?

Och om man inte skryter så kanske man skriver menlöst, vilket sidan  ”Menlösa Facebookvänner” gjort en stor sak av. Hanna Hellquist skriver bra om detta.

Statusuppdatera eller inte, det är frågan?

Se alla inlägg av Ellen Albertsdóttir
Skicka ett meddelande