Vem äger ordet på Facebook?
NE:s fansida, eller vad man nu ska kalla den nuförtiden, har snart 7 000 medlemmar. Varje dag får vi mängder med kommentarer – och användarna bidrar på många olika sätt till att fördjupa såväl diskussionen som kunskapsnivån. Frågor detta väcker är dock vem som äger makten över orden? Vem styr en fansida? Administratören, är det enkla svaret. Men stämmer det verkligen?
Rättviseförmedlingen använder till exempel sin fansida till att efterlysa personer från underrepresenterade grupper till olika projekt, företag och medier. ”Vi vill korrigera skevheter och verka för en rättvis representation i ett jämlikt samhälle”, skriver Rättviseförmedlingen på Facebook.
Men när efterlysningen av en kvinnlig trollkarl (magiker? trollperson?) gick ut var det med brasklappen att personen måste bo i Stockholm. Alla kommentarer som handlade om att tåg finns – eller att det inte är så rättvist att allt är så Stockholmscentrerat raderades bort.
Är det okej? Facebook är trots allt ingenting utan användargenererat material. NE.se på Facebook är inte heller något utan användargenererat material. Då tycker jag att det är viktigt att vara såväl öppensinnad som tillåtande.
Låt mig ta ett exempel. På senare tid har följande konstverk klistrats in på flera av våra uppdateringar:
# (”)~(”)_,–”"-./)
.# ; , , `; .,_ -`.)_
# ( ♥ _, ),__#) __#)
♥.-****************-
Sött, absolut! (För en tydligare nalle, titta på nästsenaste uppdateringen på NE:s fansida.) Men inte särskilt relevant. En gång kan vara okej. Men upprepade gånger? Nu senast skrev jag att vi i fortsättningen vill att kommentarerna håller sig till ämnet.
Men hittills har jag bara raderat ett fåtal inlägg – samtliga skulle kunna klassas som hets mot folkgrupp. Samtidigt, om fler sådana här nallar dyker upp bland kommentarerna kommer jag att radera dem. Rätt eller fel? Vad tycker ni?
Jag undrar då jag själv blev irriterad över sättet som Rättviseförmedlingen valde att styra diskussionen. Jag gillar att diskussionen släpps fri – inom rimliga gränser. Jag gillar när ni som följer NE.se på Facebook själva bidrar: med roliga detaljer om den speciella frukten durian eller med egna minnen av flipperspel från 1950-talets Stockholm. Och att det när vi vi efterlyste palindrom ramlade in en hel drös.
Ibland rättar ni oss, och ibland har ni något att tillägga.
Det är fantastiskt lärorikt. Tack.
Andra bloggar om: Facebook, netikett, Rättviseförmedlingen
Jag anser att man ska dra sig för att radera kritik, bemöt den istället och för en dialog. Ansvarar man för ett diskussionsforum kan man hänvisa till en specifik avdelning för detta för att det inte ska ta onödig fokus ffrån diskussionerna. Börjar man ta bort inlägg som är obekväma (men inte olagliga) så kommer det att slå tillbaka på en själv i slutändan. Spam går såklart bort.
Enligt Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor så ska du moderera inlägg om de t ex är tydligt hets mot folkgrupp, så där är det egentligen inte så problematiskt (problemet är var man ska dra gränsen).
Hej! Kritik ska så klart aldrig raderas, men frågan är vad man drar gränsen för spam. Är upprepad, identisk ascii-konst spam eller uppmuntrande tillrop? Ska även sådant som stör diskussionen genom att vara irrelevant stå kvar? I nuläget ligger allt sådant kvar.
Högt i tak alltså. Med undantag för rasistiska inlägg som alltid raderas. Visst kan det vara en trygghet att luta sig mot lagboken – men vissa inlägg kan vara stötande utan att vara olagliga. Ett par exempel är raljerande inlägg mot kvinnor till exempel. Låt stå eller ta bort? Lösningen är inte glasklar.
Jag brukar säga att de glasklara fallen inte är några problem, det är gråzonerna som sållar agnarna från vetet när det gäller moderering. Just Facebook är ju dessutom lite trubbigt då det inte går att gå in och redigera kommentarer eller blockera folk (tror jag i alla fall).
Vissa sajter som DN har ju extern moderering vilket leder till att det ibland tycks vara en viss oförutsägbarhet och brist på eftertänksamhet sett till vad man raderar. Men de har ju också hundratals kommentarer. På Facebook kan man inte redigera kommentarer men man kan blockera enskilda användare. Än så länge har ingen blockerats men det är ett alternativ om någon missköter sig upprepade gånger. Vi är dock förskonade.
Hej Ellen,
Det är jag som har hand om Rättviseförmedlingen. Kul att du skriver om oss!
Jag försökte att lagom kortfattat och tydligt förklara på sidan varför jag tog bort de kommentarer du nämner här, men gör det gärna igen. De som efterlyste via oss blev angripna på ett sätt som inte följer våra gemensamma riktlinjer, där vi vill vara optimistiska, konstruktiva och toleranta (se under ”info” i gruppen). Vårt arbete bygger på att folk vill vända sig till oss för hjälp och varje gång tonen blir aggressiv eller respektlös, varje gång någon som vänder sig till oss blir påhoppad i kommentarena, så förlorar vi ännu en chans att hjälpa till – och riskerar dessutom att avskräcka andra projekt som skulle vilja ha vår hjälp. Projektens inblandade ska inte behöva gå in i forumet och försvara sig eller de formuleringar som Rättviseförmedlingen gjort, de har bett om tips och det är vad de ska få, det är vårt uppdrag. Input, idéer och reflektioner är otroligt välkomna (det går dag som natt går att maila till rattvisa@frau.se med kommentarer och tankar, det upprepas varje vecka) men de får inte ta sig uttryck i nedlåtande och negativa kommentarer om våra uppdragsgivare. Den ton som vi lyckats hålla i fem månader i forumet är helt unik och det är livsviktigt för Rättviseförmedlingen att det fortsätter så, och att ingen känner att de ska behöva försvara sig. Att folk fortsätter vända sig till oss måste vara det viktigaste, annars kan vi inte göra någon skillnad (och ja, jag har haft åtskilliga samtal med de som känt sig påhoppade om just detta).
Det är väldigt tydligt vad vi gör på Rättviseförmedlingen – vi efterlyser och tipsar – och det är en av anledningarna till varför det fungerar. Diskussionerna och argumenten får äga rum någon annanstans (det finns ofantliga många forum för sånt). På så vis undviker vi att hamna i konfrontation, den tar oss bevisligen ingenstans. Jag har arbetat med såna här saker länge, både med PR och sociala medier och vet precis vilka risker man tar när man censurerar – men vet också, i just dessa fall – precis vad det kostar att inte göra det. Det är en otroligt svår avvägning och jag hoppas och tror att Rättviseförmedlingen kan kompletteras med diskussionsforum och öppna platser där alla dessa samtal och debatter kan tas. Tills vidare kommer det inte att bli på vår sida och det är ett beslut jag står fast vid. Varje gång jag känner att jag behöver medlemmarnas input på hur vi ska tackla saker så frågar jag – det är ingen diktatur, utan ett gemensamt projekt som bygger på några superviktiga grundregler: Efterlysningar och tips, optimism, tolerans och konstruktivitet. Det måste alla respektera.
I de här fallen skrev jag personliga brev till alla som kommenterat och förklarade hur jag resonerade och varför jag var rädd att det som skrivits skulle feltolkas eller leda till fler kommentarer i samma stuk så att vi skulle tappa fokus och förlora respekt hos de som vänt sig till oss, och två av tre valde då själva att ta bort sina kommentarer, i totalt samförstånd. Den tredje blev upprörd och valde att lämna gruppen, och det respekterar jag.
I övrigt har jag tagit bort färre än 10 kommentarer under fem månader, och hoppas slippa göra det någonsin igen.
Det var mina tankar om detta, och kanske en liten förklaring.
Jag är glad att du är med (om du fortfarande är det) och önskar dig en fortsatt fin sommar.
Mvh,
Lina Thomsgård
Hej Lina, jag förstår helt och fullt hur du resonerar. Det är klart att en glad och optimistisk ton är eftersträvansvärd. Och visst vore det roligare för alla om alla kommentarer var helt i linje med avsändarens egen utgångspunkt. Nu fungerar det ju inte riktigt så. Men all respekt för att du är tydlig och transparent med hur du vill att Rättviseförmedlingen ska fungera. Jag gillar också att du hörde av dig till användarna vars kommentarer du raderade. Jag håller dock inte med dig om ditt tillvägagångssätt – men den debatten, hur man ska agera, är just den jag efterlyste med detta blogginlägg. Trevlig sommar!
Etiketter
Kategorier
NE på Facebook
Jill McCabe
Skribenter
Senaste kommentarer
Blogroll
Senaste inläggen
Mest kommenterat
Mest lästa