Jag såg precis på Facebook att en vän nyss checkade in på ett lunchställe. Han använder geopositioneringstjänsten Foursquare och publicerar även inläggen på Facebook. ”God lunch”, var hans kommentar. Denna tjänst har kommit smygande. Fler och fler använder möjligheten att visa upp var man är genom sin mobil.

Och  IDG.se rapporterade nyligen att Facebook tagit upp konkurrensen. Facebooks lokaliseringstjänst heter Facebook Places. Användarna kan genom denna berätta för sina vänner var de befinner sig, rent fysiskt.

Anders Mildner har en rätt rolig vinkel på det hela: att det dödar slumpen.  Han skriver:

”Vad Places gör, är ju egentligen att funktionen omvandlar oväntade möten till väntade: vi SER vem som är i vår närhet.”

Detta kommer att leda till lägre serendipitet, menar Mildner. Eller som det står i NE: ”förmågan att kunna göra trevliga upptäckter av ren slump.”

Ordet kommer för övrigt från den brittiske 1700-talsförfattaren Horace Walpole. Han tog namnet från sagan om de tre prinsarna från Serendip. I berättelsen finner prinsarna något annat än vad de sökte, men angenämt nog ändå.

Fram till 1958 var ordet bara omnämnt 135 gånger, skriver Mildner. Runt år 2000 exploderar användningen.

Själv tänker jag på Serendipity – passande nog från 2001. Romantiska komedier trivs bra ihop med serendipitet, men frågan är om Facebook Places skulle döda det upplägget. Huvudpersonerna möts och bestämmer sig sedan för att låta slumpen avgöra om de kommer att mötas igen. De var alltså knappast vänner på Facebook (som visserligen inte ens fanns då, men ändå).

Just därför kommer Facebook Places inte att döda all trevlig slump. Men det kommer kanske att göra den lite mer sällsynt. Vad tror ni?

Andra bloggar om: Facebook, geopositionering, serendipitet, slump

Se alla inlägg av Ellen Albertsdóttir
Skicka ett meddelande