Språkfredag: Oartiga svenskar
Nu inleds en ny serie på Kunskapsbloggen – Språkfredag – där jag kommer att sammanfatta en artikel eller idé kring språk varje fredag. Utöver huvudartikeln länkar jag även vidare till några bubblare som helt i sin egen rätt kan vara intressanta för alla språkentusiaster där ute.
Dagens språktext är ”Svenskar uppfattas som oartiga” (Forskning.se) som berör det faktum att det kan vara svårt att lära sig nyanserna i ett andraspråk, även om man med tiden kan bli flytande i det nya språket. Studien ingår i programmet ”Avancerad andraspråksinlärning” (finansierat av Riksbankens jubileumsfond) och forskarna har undersökt svenskar som andraspråksanvändare av spanska, engelska och franska:
”I en av uppgifterna i den tvärspråkliga studien skulle deltagarna söka ledigt hos sin chef. Svenskarnas förfrågningar på franska och engelska uppfattades ofta som mer direkta jämfört med infödda talare. Det kunde bland annat uppfattas som mindre artigt eftersom svenskarna tenderade att hoppa över nedtonande uttryck som ‘I was wondering’ eller ‘I was hoping’ för att inleda en fråga.”
Att känna till dessa skillnader är viktigt då risken för missuppfattning annars är stor. Det är alltså betydelsefullt att lära sig nyanserna i hur man ber kollegor och vänner om något på ett annat språk än sitt eget. Eller vad säger ni, känner ni igen problematiken?
Mer intressant om språk och litteratur:
- Författare i gott sällskap (Dagens Nyheter)
- Hej rymden! (Språktidningen)
- Gå på kafä mäd Bingo Rämer (Toves)
- Långa svansen (Twitter)
- ”Bruk skandinavisk” (Språkrådet)
- Smittad av kronisk anglofili? (NE.se)
Jag känner igen detta, och vet hur svårt det är att hålla på det hövliga tilltalet i samtal med tyskar. Jag anser att man ska ta seden dit man kommer (till en viss gräns) och försöka anpassa sitt språkbruk.
Detta gäller även när det kommer till uttal av människors namn. Vänsterpartiledarens efternamn, till exempel, brukar väldigt ofta felaktigt uttalas med ett O i början, när det korrekta uttalet i själva verket är ”Åly”. Detta tycker jag är respektlöst!
Ja, och det märkliga är att det är lättare att svära på en del andra språk ibland. Testa så får ni se! Svär på tyska, franska, engelska,… Jag säger inte vilka jag tycker är lättare…
Kul att du läst mitt inlägg!
Visst Simon, men problemet blir kanske att man inte är särskilt medveten om nyanserna? Man brukar ju till exempel säga att vi svenskar generellt överskattar våra engelskkunskaper… Lisa: Jo, visst är det lättare att svära på andra språk. På samma sätt är det väl också enklare att uttrycka även varmare känslor på andra språk? Och Tove: Tack för inlägget, det var mycket intressant!
Etiketter
Kategorier
NE på Facebook
Jill McCabe
Skribenter
Senaste kommentarer
Blogroll
Senaste inläggen
Mest kommenterat
Mest lästa