Lärarlegitimationen och lärarens status
På DN Debatt radar Jonas Vlachos, docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet, upp en rad argument för varför förslaget om lärarlegitimation är en dålig idé. Sammanfattningsvis hävdar Vlachos följande:
- Lärarutbildningen gör inte en person till en bättre lärare. Man bör därför inte ge utbildningen den starka särställning som förslaget om legitimation ger den. Eftersom den svenska lärarutbildningen nu dessutom ska göras om bör man invänta reformprocessen.
- Lärarlegitimation bygger på en jämförelse med läkaryrket som är felaktig: man kan inte i efterhand avgöra om en undervisningssituation varit felaktig, som man kan med vård, och ansvarsutkrävande är svårare då lärare har hand om grupper av elever (snarare än individer).
- En legitimation kräver att lärarna noggrant dokumenterar sina insatser. Detta för att kunna visa vad som gjorts om någon elev i efterhand är missnöjd med sin utbildning. Vem har tid med detta?
- Lärarlegitimationen kommer att försvåra för lärarstudenter att få sitt första jobb. anledningen är att man inte får någon legitimation utan ett introduktionsår: ”I väntan på en lämplig introduktionstjänst så kommer lärarna att få hanka sig fram på vikariat. Vikariat till vilka de enligt propositionen inte får anställas om det finns legitimerade lärare att tillgå.”
Vlachos slutsats:
”I en omskriven rapport från McKinsey poängteras att länder som lyckats väl med att bibehålla lärarutbildningens attraktionskraft även är de som lyckats garantera en trygg och smidig övergång till läraryrket efter avslutade studier. Lärarlegitimationen kommer att göra det motsatta vilket riskerar att ytterligare sänka lärarutbildningens och läraryrkets status.”
Just status är i detta sammanhang intressant. Allt fler talar om att man måste höja läraryrkets status, för att få fler att söka sig till yrket. Det anses av en del vara ett problem att betygssnittet vid antagningen till lärarutbildningen generellt sett är betydligt lägre än till många andra utbildningar. Men samtidigt råder det ingen direkt brist på lärare generellt sett.
Enligt SACO:s årliga prognos om akademikernas framtidsyrken kommer det inom fem år råda balans för lärare i grundskolan och gymnasielärare i allmänna ämnen. Beroende på inriktning har också en del nyutexaminerade lärare svårt att få jobb. Har då status ett värde i sig själv?
I NE beskrivs status, i ett uppslagsord endast tillgängligt för prenumeranter, som något som sociologer på senare tid förstått som förknippat med en viss samhällelig position. Enligt Max Weber är status däremot ett ”relationellt fenomen”. Med detta menade han att den är beroende av andras värderingar av ”de attribut som utmärker personen eller gruppen i fråga”.
Givetvis vill alla ha respekt i sitt yrke. Frågan är bara om allt detta snack om status är rätt väg att gå. Vad tycker ni?
Bloggen ”You’re no different to me” om lärarnas arbetsbörda. Hos Christermagister ges även förslaget om en lärarsekreterare.
Mer intressant läsning:
- Det som dödar bibliotekarier (Bibliobuster)
- Forskarförtroendet faller (VA-bloggen)
- När kan twitter vara en användbar källa? (Kolla källan)
- Snöflingor! (Vetenskapsnytt)
- Relationskompetens (Christermagister)
Andra bloggar om: idéer, utbidning, lärarlegitimation, skola
Intressant sammanfattning och du lyckas lyfta fram de svagheter som finns kring bland annat dokumentationskrav och uppföljning bättre än jag sett någon göra tidigare.
För ett yrke med utbildning och kunskap som mål är det dock helt katastrofalt att någon framför åsikten att ”Lärarutbildningen gör inte en person till en bättre lärare”. Själva grundbulten för en bra skola är att man tror på utbildning. Jag kan vara kritisk till lärarutbildningen men det här är ett helt ogrundat påstående.
När det gäller lärare så har inte svenska skolan ett kvantitetsproblem utan ett kvalitetsproblem. När arbetsförmedlingen föreslår lärarutbildning som en sista utväg för de som inte klara av annat då kan vi få många lärare men betydligt sämre undervisning.
Jan Lenander: Tack för att du bemöter Vlachos påstående om att lärarutbildningen inte gör någon till en bättre lärare. Hade själv tänkt göra detsamma men den sjönk under radarn. Givetvis är utbildning viktigt – också för lärare!
Förstår även ditt kvalitetsproblem. Det är annars intressant att utbildningar som den till läkare och jurist kräver höga betyg från potentiella studenter. Som jag ser det lockas många av tydliga yrkesbeteckningar, som just läkare och jurist.
Det finns väldigt många akademiska utbildningar där det är oklart vad man egentligen ”blir”. Jag tror att många då vill ha tydlighet, och det gäller nog – detta är mer en känsla än ett underlagt påstående – framför allt studenter som saknar akademikerbakgrund.
Men också lärare är en tydlig yrkesbeteckning. Vad är det då som gör att en utbildning som den till jurist eller läkare har så mycket högre status än den till lärare?
Jag tror att det handlar om den samhälleliga positionen (men hur skapas den, i sin tur?). Även läkare har, liksom lärare, ett många gånger slitsamt jobb. Kvalitetsproblemet som du nämner blir ju dessutom självuppfyllande.
Men om det handlar om exklusivitet är legitimationen – eller kanske ännu hellre endast någon form av skyddad yrkestitel? – kanske den gyllene nyckeln. Men då måste man utforma den bättre så man inte utestänger nyutexaminerade från fasta anställningar.
(Undrar dessutom om det finns någon undersökning som styrker det vi alla tycks ta för givet: att läraryrket har en låg status?)
Bra inlägg. Jag undrar hur det egentligen såg ut när psykologyrket blev legitimerat. Fanns samma diskussion då?
Hur diskussionen såg ut vet jag inte. Men psykolog ingår ju inom som en del av sjukvården, och det är endast inom hälso- och sjukvård som legitimation förekommer. Detta med lärarlegitimation går alltså över en gräns.
Så här skriver NE: ”Legitimation innebär ett samhälleligt förtroende; den enskilde skall kunna lita på att den legitimerade har såväl ett kvalificerat yrkeskunnande grundat på vetenskap och beprövad erfarenhet som ett gott omdöme och förmåga att fatta etiskt grundade beslut.
Då det kan konstateras eller befaras att en legitimerad yrkesutövare inte längre har den för legitimation erforderliga kunskapsnivån kan yrkesutövaren delegitimeras; beslutet fattas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.”http://www.ne.se/legitimation/239202
Frågan är vad som då skulle krävas för att en lärare skulle delegitimeras. Ju lägre kraven är desto mindre värde får ju legitimationen i sig.
Alla säger att läraryrket har låg status, men vad man menar är väl att läraryrket ofta är ett yrke där man har svårt att kunna få en bra lön och att försöka göra en karriär?
Jag har själv jobbat som lärare i över 8 år på gymnasie- och komvuxnivå, i ekonomi o juridik. Gick sedan över till det privata, delvis pga lönen. Men jag trivs också med att se människor växa i takt med att de får ny kunskap och skulle gärna se att jag kunde leva på en lärarlön igen.
En annan sak som skulle kunna höja statusen på läraryrket är att göra det lättare att kunna jobba både som lärare men också att vara ute i det privata, i alla fall gäller det yrkeslärare. Eller att det öppnas andra vägar för karriär.
Sedan har man också plockat bort alltför många av skolans stödresurser, något som gör att man inte bara är lärare idag utan lika mycket psykolog, kurator m m.
Läraryrket är viktigt för framtiden. Sålla lite hårdare bland de som går på lärarutbildningen men som visar sig olämpliga. Vi måste få ut de bäst lämpade personerna från lärarutbildningen i framtiden. Inte bara de som inte kommer in på andra linjer, utan de som verkligen vill och har förmågan att vara bra pedagoger. Men hur detta lämplighetstest skall utformas, det har jag bara en vag aning om.
I min familj utbildas just nu 4:e generationens lärare i rakt nedstigande led, det är kul.
Kul att du tar upp min artikel. Vill bara poängtera att det inte är utbildning jag är skeptisk mot men det är väldigt svårt att hitta positiva effekter av lärarutbildningar på elevernas prestationer i forskningen (och den är omfattande, vilket framgår av detta remissvar). Mycket av denna forskning är internationell och därför inte helt översättbar till svenska förhållanden men samtidigt pekar den kraftiga kritiken mot den svenska lärarutbildningen på att det knappast varit bättre här. Att utbildningen nu ska göras om är troligtvis bra men erfarenheterna från andra länder visar att det inte är särskilt lätt att konstruera en lärarutbildning som lär ut vad lärarna behöver. Dessutom borde det vara rimligt att börja med att kvalitetssäkra utbildningen och för att sedan se om den ska ges en särställning.
Förresten: Att det varit svårt att rekrytera personer till läraryrket framgår av denna artikel som jag skrivit med en kollega. Se även detta blogginlägg.
@Jonas Vlachos Så egentligen är det inte endast lärarlegitimation du är kritisk mot, utan också till kravet på behöriga lärare? Vilken bakgrund anser du att lärare ska ha? Jag läser i blogginlägget att du sett att motivation till läraryrket är en viktig komponent för att någon ska bli en bra lärare. Men som du också skriver där är motivationsgrad svår att mäta.
@Kristina K Tack för att du bidrog med dina erfarenheter. Och visst vore det intressant att utforma ett antagningstest som ser till att endast de bästa antas! Men som både du och Jonas Vlachos är inne på är svårt att fånga upp vilka komponenter som man då ska utgå från.
Lärarlegitimationen innebär ett yrkesförbud för personer som inte gått på lärarhögskola. Behörighet är en informativ titel som kan hjälpa arbetsgivare och andra intressenter att förstå vad personen har för bakgrund. Så ja, jag är kritisk mot ett allmänt kravet på behörighet för att utöva yrket om det innebär att man måste ha studerat vid en lärarhögskola (vilket bland annat är det legitimationen går ut på). Det kan vara lämpligt i vissa fall men inte i andra. Konstruerar man en bra lärarutbildning har man ett starkare case för behörighetskrav men ingen utbildning i Sverige har varit mer kritiserad än lärarutbildningen. Min motfråga får vara; om forskningen skulle visa att man blir en sämre lärare av att gå på en lärarutbildning än man blivit om man valt en annan utbildningsväg, vore du då för ett krav på genomgången lärarutbildning?
Min kritik mot lärarlegitimationen går dock främst ut på att man gör yrket mindre attraktivt genom (i) försörjningsosäkerheten i väntan på lämpligt introduktionsår, (ii) den ökade adminsitration som kommer att följa med risken att bli dragen inför Lärarnas ansvarsnämnd, (iii) att man väldigt svepande straffar ut mängder med kompetenta lärare genom de krav på existerande lärare som hamnar vid sidan av de fyrkantiga reglerna (exempelvis lärare som är utomlands och kommer tillbaks med mer än 6 månader gammal undervisningserfarenhet och lärare som vikarierar i ”fel” ämneskombination på ”fel” stadium).
Jag håller med dig om dina invändningar. Jag förstår framför allt inte varför man vill försvåra för nyutexaminerade att få jobb. Inte heller tror jag att lärarna själva vill få ännu fler (administrativa) uppgifter vid sidan om sin pedagogiska huvuduppgift.
Men när jag talat med lärarna om detta verkar en hel del anse att det behövs. De har en utbildning och en yrkesstolthet som de vill värna om. Här tror jag nog att det är som Kristina K säger – att det som verkligen behövs är en rättvis lön samt fler karriärmöjligheter.
Egentligen tror jag alltså att vi är någorlunda överens. Men till din fråga: om man blir en sämre lärare om man har utbildning än man blir om man inte har det skulle väl ingen förespråka själva utbildningen. Utbildning har inget egenvärde i sig själv om det inte ger något. Men så illa tror jag inte det är.
Ändå är jag är medveten om lärarutbildningens brister. Jag känner en del som har läst på Malmö högskola och de flesta av dem tycks rörande överens om att utbildningen stundtals inte riktigt håller måttet. Vissa har därför valt att ta ämneskunskaperna för sig på annan institution och sedan läsa en kortare pedagogisk påbyggnad.
Och jag tror att just utbildning gör en till bättre lärare. Hur den utbildningen sedan ser ut är helt klart öppet för diskussion.
I och med lärarlegitimationens införande är det tyvärr inte längre öppet för diskussion, regeringen har satt ner foten och det kommer att vara ytterst svårt att ändra detta i efterhand — oavsett hur dålig utbildningen än blir. I övrigt håller jag med dig om det mesta du skriver.
Något man ofta glömmer i diskussionen om huruvida lärarutbildning gör skillnad eller inte är det stöd som de utbildade lärarna ger de outbildade. Har själv gjort ett år på lågstadiet innan jag utbildade mig och det gick okej – men hade aldrig funkat så bra om inte de utbildade lärarna stöttat mig som de gjorde. Har hört mig för bland andra som testat på som lärare och de säger detsamma, som ”obehörig” når man resultat med hjälp av de utbildade. Detta kan ju aldrig synas i några vetenskapliga prövningar av utbildningens effekter. Man kan också fråga sig var då gränsen går, hur många med ”bara” ämnesutbildning till exempel skulle det kunna gå på varje fullt utbildad lärare?
[...] veckan tog jag upp den aktuella frågan om lärarlegitimation och lärarnas status. En intressant debatt följde. Det råder delade meningar kring behovet av lärarutbildade lärare – och om legitimation [...]
[...] också blivande lärare av mer erfarna lärare, och just detta tog ju signaturen Anna upp i ett tidigare inlägg på Kunskapsbloggen: ”Något man ofta glömmer i diskussionen om huruvida lärarutbildning gör skillnad eller [...]
Att införa lärarlegitimation är en dålig idé. Ämneskunskaper finns i riklig mängd utanför skolan. Detsamma gäller de förmågor som krävs för att överföra kunskap. En bra lärare behöver vara en kombination av skådespelare, försäljare, historieberättare, pyskolog och ledare. Genom att införa lärarlegitimation skapar man konstgjorda barriärer som utesluter en stor del av befolkningen som på det ena eller andra sättet har skaffat sig de kunskaper och förmågor som gör dem till bra lärare. Att införa lärarlegitimation innebär att man tar ett steg tillbaka mot det gamla skråväsende som en gång i tiden var så förödande för den ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen i Europa. Det finns bra, potentiella lärare utanför skolan. Det finns bra lärare i skolan. Det finns dåliga, potentiella lärare utanför skolan. Det finns dåliga lärare i skolan. Mina bästa lärare hade aldrig någon formell lärareutbildning, de var kunninga och engagerade ändå. Om lärararna önskar att yrkets status ska höjas är det bästa som kan hända att högt kvalificerade individer söker sig till yrket…och detta kommer endast att ske om lönen höjs 5000 – 10000 kronor i månaden. Urvalet av lärare måste förbättras och det sker inte genom att en lärarlegitimation införs. En lärarlegitimation gör yrket mindre attraktivt. Långa provanställningar, möjligt godtycke när det gäller utdelandet av legitimationerna, framtida avgifter för legimationen innebär att urvalet av lärare kommer att bli sämre i framtiden. Yrkets status riskerar att sjunka ännu mer.
[...] Kunskapsbloggen har tidigare skrivit om lärarlegitimationen. [...]
Etiketter
Kategorier
NE på Facebook
Anders Hansson
Skribenter
Senaste kommentarer
Blogroll
Senaste inläggen
Mest kommenterat
Mest lästa