Gert Holmertz hör till de mer enträgna skribenterna i Nationalencyklopedins årsbok. Den boken har utkommit sedan 1996, och just nu håller de många olika delarna i detta omfattande verk på att sammanställas till en spännande enhet.

Namn: Gert Holmertz 

Född: Jag föddes 1947 och växte upp i en liten bruksort (numera f.d. sådan) som heter Koppom i Eda kommun i Värmland. Jag såg till att ta mig därifrån så fort som möjligt, och jag lyckades hålla mig borta från Koppom i 35 år fram till det första återbesöket.

 Sysselsättning: Journalist 

Brinner för: Att få tid och ro att bli färdig med min andra roman och få den utgiven. Min första roman utkom 2004 och heter Muren i Maimana. Det känns lite förmätet att säga att jag skriver romaner. Jag inspirerades först av ett par vänner som lyckades få ut ett par romaner. Kunde de kunde väl jag, tänkte jag och började försöka knyta ihop några idéer som jag burit på länge. Det visade sig kunna bli en roman, men det tog flera år av mödosamt skrivande i många versioner innan den blev färdig. När den äntligen kom ut drunknade den i bokfloden men fick åtminstone en handfull recensioner, de flesta faktiskt ganska välvilliga.

Jag skrev först och främst för att se om jag klarade av det. Samtidigt blev skrivandet ett sätt att bearbeta några tankar jag ältat i många år. Något liknande är det med den betydligt kortare berättelse som jag i princip är färdig med men inte velat lämna till något förlag förrän jag hunnit med en del finputsning. Jag kan väl säga så pass som att utgångspunkten var att jag behövde skriva av mig vissa barndomsminnen. 

Tips på bästa sättet att nå en läsare: En medryckande ingress är aldrig fel. 

Lästips: Just nu håller jag på med 2666 av chilenaren/mexikanen/spanjoren Roberto Bolaño, en enastående läsupplevelse (som med sina över 1 000 sidor dessutom ger njutning ganska lång tid). Jag är också fascinerad av Orhan Pamuks skildringar från Istanbul, min favoritstad.

Länktips: Fotosajten Trekarth är ganska trevlig.

Vad jag sysslar med för tillfället: Efter 26 år vid TT:s utrikesredaktion varvar jag ner med frilansande, bl.a. för NE. Min frilansbana är bara några månader gammal. Jag lämnade TT i slutet av september 2010 och har haft så mycket att göra för NE och Utrikespolitiska Institutet att jag inte har hunnit skaffa mig fler uppdragsgivare än.

Förebilder: Oj, det var svårt. Jag önskar ibland, när jag läser skönlitteratur, att jag kunde skriva som JM Coetzee, eller Orhan Pamuk, eller Kerstin Ekman, eller Graham Greene, eller… De är författare som har stimulerat mig i min tillvaro som skribent. Även om de behandlar väldigt olika ämnen, och säkert är väldigt olika personligheter, har de något gemensamt i språkbehandlingen, förmågan att beskriva komplicerade skeenden på ett rent och avskalat språk. Det är nog något med den skenbara enkelheten som attraherar mig (förutom att de helt enkelt berättar bra historier).

Se alla inlägg av Arne Järtelius
Skicka ett meddelande