MVG till alla eller ingen?
Vad sägs om kampanjen ”MVG till varenda unge”? Initiativtagaren Micke Gunnarsson startade kampanjen när han träffade en gymnasieelev som kände sig som ett stort ”IG”:
”Ingen människa ”what so ever” ska känna sig ”icke godkänd”!! Ingen ung människa i skolan som ska utforma vår framtid ska känna sig IG!
Att vi vuxna människor idag har formerat ett system där vi tar oss rätten att pränta in dessa bokstäver på ett papper har ABSOLUT INGET att göra med er som individer. NI är ALLA automatiskt MVG (och mycket mycket mer än så) bara genom att ni finns här på jorden.”
Jag förstår hur han menar när han använder samma språk som eleverna är vana vid från skolan – MVG. Men finns det inte en viss risk för sammanblandning när betygssättningen fortsätter som vanligt – trots MVG-knappar?
Trots detta tolkar jag kampanjen som ett sätt att säga att alla barn och ungdomar har ett värde – och att man inte ska låta betygen avgöra detta värde. Antagligen har också en elev som känner sig som ”MVG” snarare än ”IG” också bättre förutsättningar till bra betyg. Ett gott självförtroende gör mycket.
I 90-talsfilmen ”Farliga sinnen” ger till exempel den nya läraren, spelad av Michelle Pfeiffer, alla elever MVG vid terminsstarten. Utmaningen blir då snarare att behålla betyget.
Hur tycker du att ska förhålla sig till frågan om betyg – och hur ska man göra för att en elev med medelmåttiga betyg för den skull inte känner sig värdelös? Delta i samtalet! Kommentera nedan.
Mer intressant läsning
- Har verkligen Facebook en given roll i klassrummet? (PellePedagog)
- Vem ska ha makten att beskriva läraryrket (Pedagogiska magasinet)
- Har du kändiskoll? Dina elever har! (Skolvärlden)
- Sämre jordmån för värdearbetet (Lärarnas tidning)
Andra bloggar om: lärare, utbildning, skola, undervisning, pedagogik, betyg
Viktig diskussion. De betyg man får lever kvar länge i livet. Har man fått, som det var när jag själv gick i skolan 1,2,3,4 eller 5 så känner man sig så inom det området. Så är det nog för många tror jag. Betygen kan tyvärr fungera stigmatiserande istället för att visa på var i utvecklingsprocessen man befinner sig. Att ha en ständigt levande dialog med sina elever kring hur man som lärare resonerar kring betygsättningen är ett rimligt krav. Att tala om vad som krävs för ett G, VG och ett MVG med jämna mellanrum och om det finns önskemål. Betygshets sätter inget lärande i fokus, men vi som arbetar som lärare har ett system vi måste förhålla oss till. Det är ju heller inte farligt att tala om för sina elever att det är kunskapen jag betygsätter inte dig som person. Lärarrollen inrymmer ju också att se varje elev för den unika person han eller hon är och det har inget med betyg att göra. Så resonerar jag i nuläget.