Länge har det varit populärt att satsa på en dator per elev. Nu vill pedagogen Marina Havfenstein, som skriver i Skolvärlden, att också förskolan ska få del av den digitala kakan. Men hon betonar betydelsen av surfplattor, som iPads, framför datorer.

Det som gör mig tveksam till surfplattan i undervisningen är att det i viss mån gör användaren passiv. Man kan visserligen teckna och använda program vilket är aktivt, men utan ett externt tangentbord blir det svårt att skriva längre texter. Detta problem existerar däremot inte i förskolan eftersom de riktigt små barnen sällan kan skriva ändå.

Marina Havfenstein skriver:

”Det är inte en stationär eller bärbar dator, där man måste lära sig koordinera mus, tangentbord och fingrar. Det är ett verktyg där barn direkt pekar på skärmen och uppfattar effekten av det de sysslar med. Det kan vara alltifrån att peka på en bokstav, färg eller ett djur och få det uppläst eller höra dess läte. Eller varför inte ett interaktivt pussel där man lär sig mönster. Den är så enkel att använda att en ettåring utan problem klarar av den.”

Fler har insett surfplattans betydelse för små barn: i Journalisten skriver krönikören Lisa Bjerre om ett barnboksförlag som ger ut böcker på iPad.

Däremot förstår jag inte riktigt valet att ge eleverna en iPad i stället för en bärbar dator, vilket man har beslutat på Grafiskt Utbildningscentrum på Uppsala.

Men om man lägger betoningen på bilder snarare än på text är det kanske en självklarhet. Jag skulle däremot sakna ett fysiskt tangentbord.

Vad säger ni?

Mer intressant läsning

1. Kommuner bryter löneavtalet (Skolvärlden)
2. Slopa hemläxorna för en rättvis skola (Aftonbladet)
3. Tio tankar om teknik (Origo)
4. Vem ska ha högst lön? (Christermagister)
5. Kepsdebatten – hur kan den tillåtas leva vidare? (Körlings ord)
   

Andra bloggar om: lärare, utbildning, forskning, pedagogik

Se alla inlägg av Ellen Albertsdóttir
Skicka ett meddelande