Namn:

Född: i Lund 12 mars 1971, uppvuxen i Bjärred, bosatt i Malmö sedan 1991 (förutom avstickare till Brighton och Brisbane). Har läst bl.a. biologi och kemi, doktorerat i neurobiologi och forskat om kubmaneters ögon och synsystem.

Sysselsättning: sedan 2006 biologiredaktör på NE, dvs. förmedlar och förklarar biologiska och biomedicinska fakta och sammanhang genom att beställa, redigera och skriva texter.

Favoritdjur: kubmaneter, grodor och hästar

Favoritorgan: hjärnan och ögat

Brinner för: förmedling av kunskap och insikter om hur vi som lever fungerar, skillnaden mellan vetenskap och ovetenskap samt frågeställningen ”Hur vet man det då?”

Tips på bästa sättet att nå en läsare: Gör texten bekväm att läsa genom att skriva noga (ord för ord och mening för mening), håll fast en tankegång och hoppa inte över tankeled. Rensa bort alla ord som inte tillför något till texten.

Lästips: Idéer om Livet (2005) av Nils Uddenberg samt romaner av Kerstin Ekman, Inger Edelfeldt och Iain Banks.

Länktips (förutom NE.se): fråga en zoofysiolog där man kan läsa Anders Lundquists svar på massor av frågor kring hur olika djur fungerar och The rap guide to human nature där man kan höra Baba Brinkman rappa om bl.a. evolution och beteende

Vad jag sysslar med för tillfället (v.21): Jag står på scen med en pytonorm i håret, dvs. jag framför tillsammans med andra biologer Biologishowen. Det är en av fyra naturvetenskapliga shower som ges för högstadieelever under LUNE-dagarna (som arrangeras av Lunds universitet och NE) för att inspirera dem till att läsa naturvetenskap.

Förebilder: Dit hör bl.a. Anders Lundquist, som är min gamla zoofysiologiföreläsare och NE:s expert i anatomi och fysiologi. Det är en extremt klok person som inte bara tar reda på allt och kommer ihåg allt utan också sprider det vidare till sin omgivning. Vidare vill jag nämna Jesper Rönndahl (i bl.a. Gabba Gabba, en extremt rolig person), Eva Funck (entusiastisk och grundlig kunskapsspridande) samt Frida Nilsson (bl.a. Hjärnkontoret).

Det var också alldeles nyligen, efter dödandet av Usama bin Ladin, som ett citat av Martin Luther King valsade runt på statusuppdateringar på Facebook:

”I will mourn the loss of thousands of precious lives, but I will not rejoice in the death of one, not even an enemy. Returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. Darkness cannot drive out darkness; only light can do that. Hate cannot drive out hate, only love can do that.”

Enda problemet? Den första meningen var inte en del av Kings citat utan något en amerikansk lärare skrivit själv i sin egen statusuppdatering, för att sedan citera King. När det sedan spreds vidare viralt missade man att inledningen inte var en del av det ursprungliga citatet.

Att det spreds vidare så snabbt var ju förmodligen för att den första meningen fungerade som en mycket träffande kommentar sett till bin Ladins öde. Och det lät som något King kunde ha sagt…

Detta påminner mig om ett känt svenskt exempel: ”Internet är en fluga.” Många har väl fnittrat över att Ines Uusmann, dåvarande kommunikationsministern, ska ha sagt detta 1996. Men citatet var hämtat från en rubrik i Svenska Dagbladet, alltså inte hennes egna ord.

Det Uusmann menade var:  ”Jag undrade om inte det planlösa surfandet var på övergående? Inriktningen i framtiden blir kanske mer specifik?”

Har ni fler exempel?

Mer intressant läsning

1. Påhittade språk (Vetenskapsradion Språket)
2. Slaskord: man ska inte såsa så mycket (Språkmakargatan)
   
3. Det finns många pumpar att gå på (Språkspalten hos SvD)
4. Första steget ut i världen: grannspråken (Lärarnas nyheter)
5. Filmklassiker på jiddisch (Jiddischbloggen)

Andra bloggar om: språkfredag, språk, citat

Namn:

Född: 12 september 1949 i České Budějovice i Tjeckien (det är den där staden med världens godaste öl, Budvar!). Kom till Sverige 1968. Började läsa biologi och disputerade i systematisk botanik i Lund efter att ha arbetat i Helsingborgs botaniska trädgård i 11 år.

Sysselsättning: Föreståndare för Lunds universitets Botaniska trädgård sedan 2 år efter att ha tjänstgjort här 20 år som intendent och då arbetade med den utåtriktade verksamheten. Som föreståndare har man hela ansvaret för den här stora anläggningen, inte bara att leda arbetet med själva växterna. Även personalfrågor, säkerhet och ekonomin faller på föreståndarens lott. Det roligaste med arbetet mitt är att träffa trädgårdens besökare, svara på deras frågor, undervisa, skriva artiklar, tänka ut utställningar om växter och liknande.

Brinner för: Natur och etnobotanik (hur människan använder växterna).

Tips på bästa sättet att nå en läsare: Det är att träffa läsarna personligen (föreläsningar) och att skriva en eller annan bra bok så klart, så tydligt och så begripligt som möjligt.

Lästips: Botanik, systematik, evolution, mångfald (2008) och Fruktlexikon (2011) är två böcker som jag själv utkommit med.

Länktips: Lunds universitets botaniska trädgård (så klart!)

Vad jag sysslar med för tillfället: Vid sidan av det vardagliga arbetet i Botan arbetar jag tillsammans med Lennart Engstrand på en stor bok om kryddväxter från hela världen. De är inte så få, och många nya kommer ständigt i handeln. Vi berättar om själva växten, hur man använder kryddorna, om historiska sammanhang och mycket annat roligt från kryddornas värld.

Förebilder: Det finns många fantastiska människor som osjälviskt gjort fantastiska insatser inom botaniken. För att ta en, som jag inte så länge sedan läste om, så vill jag nämna Joseph Rock (1884–1962) som arbetade 27 år i sydvästra Kina och bodde hos naxifolket i en by nära Lijiang i Yunnan. Förutom att ha gjort betydande växtinsamlingar har han författat en över 1 000 sidor stor naxi-engelsk encyklopedisk ordbok och tolkat Naxifolkets uråldriga hieroglyfer, sägner, religion och livsstil. Tänk om man hade kunnat vara med på den tiden, i Jadedrakens bergmassiv, med snöklädda toppar i molnen!

Färdighetsläraren saknas däremot:

”Åtskilliga undersökningar tyder också på att lärare har svårt att gå i närkamp med skoluppsatser, skönlitteratur eller sakprosa. De kan tala om innehållet, men inte visa hur texterna är gjorda eller kunde göras om.”

Detta känner jag mycket väl igen från min egen skoltid. Min lärare kunde säga att en uppsats var bra, men inte hur en mindre bra uppsats kunde göras bättre. Här ger Josephson några tips på just detta.

I övrigt har skolan debatterats stort på senare tid. Aftonbladet lanserade Skolraset, som efter kritik om en förutbestämd vinkel bytte namn till Skolgranskning, och även DN:s Maciej Zaremba har skrivit om skolan i en mycket uppmärksammad artikelserie.

Zaremba har däremot fått massiv kritik från flera olika håll. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén skriver i DN att reportagen ger uttryck för ”osaklighet” och ”beklaglig kunskapssyn”.

Skolan rör och berör – kanske för att det är något som angår eller har angått oss alla.

Mer intressant läsning

1. Lärarlösa lektioner (Aftonbladets Skolgranskning)
2. Maciej Zaremba: Skolan borde hitta tillbaka till sig själv (Skolvärlden)
3. Fler lärare måste bli forskare (SVD:s Brännpunkt)
4. PISA-statistik ifrågasätts (Lärarnas tidning)
5. För en mer positiv bild av skolan (Skollyftet)
   

Andra bloggar om: lärare, Zaremba, skola, undervisning, skolgranskning

Född

Plugg m.m.: Skoltiden tillbringade jag i Stockholm, där jag som en av de första flickorna fick ta studenten (den ”riktiga”) vid det gamla ärevördiga Högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm (gemenligen kallat Södra Latin). Under universitetsåren med språkstudier och sedan under ytterligare ett antal år – då som redaktör för vetenskapliga publikationer inom geovetenskap, senare för fackböcker och för uppslagsverket Focus – bodde jag i Uppsala, innan NE lockade till Skåne 1986.

Sysselsättning: För närvarande ämnesredaktör för medicin och språk samt en i den grupp redaktörer som granskar alla texter som publiceras av NE. Tidigare huvudredaktör för de komprimerade bokutgåvorna av NE i tre band (2008) respektive i tjugo band (2009).

Brinner för: Att alla – alltså även de 1,3 miljoner svenskar som inte har tillgång till dator – ska kunna ta del av pålitliga fakta och få fullödig samhällsinformation. Det måste finnas möjlighet att även i framtiden ge ut t.ex. uppslagsverk i bokform, också!

Vad jag läser just nu: Vete, vapen, virus av fjolårets Kunskapspristagare Jared Diamond, Sofi Oksanens Stalins kossor, Muriel Barberys Igelkottens elegans – och Modesty Blaise…

Länktips: Svenska Akademiens ordbok på Internet är en språklig och kulturhistorisk guldgruva för oss språknördar.

Ser upp till: Konfucius och den norska författaren och miljöaktivisten Erik Dammann samt folksångaren Pete Seeger – typiskt för en gammal 68-a! Dmitrij Sjostakovitjs dubbelbottnade musik lyssnar jag även mycket gärna till. Dessutom är jag faktiskt lite avundsjuk på folk som tror riktigt mycket på något, t.ex. Gud. Detta trots att jag själv inte är det minsta religiös.

Länk: 40 år med rödpennan

Genom ett samarbete med UR kan ni nu få tillgång till hela UR:s arkiv med över 11 000 program för TV och radio via NE.se. Det är helt enkelt en smart tjänst som kombinerar UR:s program med NE:s uppslagsord. Läs mer om UR via NE här.

I ett samtal med NE:s Arne Järtelius säger UR:s VD Erik Fichtelius:

”Om du söker på ‘vulkan’ får du i NE upp vad det är för något och hur en sådan fungerar samtidigt som du får upp vilka filmer och andra program som UR har om vulkaner. Det kallar jag förstärkt inlärning!”

Läs hela intervjun här.

Tyvärr är denna tjänst inte tillgänglig för privatkunder. Detta beror på att UR:s avtal med staten förhindrar dem att sprida programmen till privatpersoner på detta sätt.

(Tipset till er är att UR:s program är tillgängliga för allmänheten under sex månader på UR:s hemsida eller på UR Play. Ni kan förstås också titta på TV eller lyssna på radio.)

Förtydligande (18.4 2011): Även om man har tillgång till NE Skola måste man teckna särskilt avtal med NE för att få tillgång till UR via NE.

Namn:

Född: Ja, på Lunds BB det gyllene året 1952. Uppvuxen är jag i förorten Rönninge mellan Stockholm och Södertälje. Studenten på humanistisk samhällsvetenskaplig linje tog jag i Södertälje 1971.

Sysselsättning: Jag är redaktionschef på NE med ansvar för NE:s årsband. Jag är även bildchef på NE. Till NE kom jag 1996 från Bra Böckers ”gröna lexikon”. Jag var även med och gjorde det klassiska Nöjeslexikonet.

Vad jag brinner för: Jag brinner för kunskap i alla dess former. Jag lever kunskap efter formeln: Lär dig något nytt varje dag! Det är för övrigt något mina tre barn tycker är en ganska jobbig inställning.

Tips på bästa sättet att nå en läsare: Skriv enkelt och på ett klart och tydligt sätt. Se sedan till att få dina ord illustrerade med någon lättförklarlig bild.

Lästips: Henrik Berggrens biografi om Olof Palme – Underbara dagar framför oss (2010) – läste jag med stor behållning. Det är ett viktigt stycke 1900-talshistoria.  

Länktips: I min funktion som ansvarig för NE:s årsband går jag väldigt ofta och gärna in på den brittiska tidningen The Guardians databank. 

Vad jag sysslar med för tillfället: NE:s årsband är ett arbete som pågår dagligen året runt. Årsbandet 2010 har precis levererats och årsbandet 2011 har snart tre månader på nacken. Privat har jag ett rockband – Maggie’s Farm – med 60-talsrock på repertoaren. Vi i bandet hoppas på en sommarturné, men det är vi förmodligen ensamma om.

 Förebilder: Presidentkandidaten Robert F. Kennedy (1925–68) och rocksångaren Jimmy Buffett. Den förstnämnda för hans visioner och mod, den senare för att han har en skön stil …

Räck upp handen om det är någon som förstår, om det är någon som bryr sig. Förra året fick Kristian Lundberg Ivar Lo-Johanssons personliga pris. Det placerade honom med en gång mitt bland de alltför få arbetarförfattarna i dagens svenska litteratur. Varför måste en Michel Ekman genast vara framme krama sönder den upphöjelsen med sin vertikala svada?

Det är väldigt intressant att Björklund på detta sätt väljer att använda sig av ett skällsord, ”katederundervisning”, på att på så vis försöka omvandla det till något positivt i stället.

Jan Björklund skriver: ”Lärarens viktigaste verktyg är att varje lektion undervisa och leda klassen. Därför måste läraren åter ta plats i klassrummet.”

Vidare menar Björklund att man kommer att skriva att ”eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning” i den nya skolförordningen som offentliggörs inom kort.

Vad tycker ni om detta? Vilket är lärarens viktigaste verktyg? Hittills har 53 bloggat kommenterat inlägget på DN Debatt. Utspelet debatteras även på Twitter.

Här följer en del av blogginläggen:

• Zoran Alagic, presschef på Lärarnas Riksförbund, bloggar: ”Lärarnas Riksförbund välkomnar detta besked som går helt i linje med att en ny lärarlegitimation införs och att läraryrkets betydelse och roll lyfts fram.”
• Janis (metabolism): ”Jag säger: mer och bättre lärarledd undervisning får man med fler lärare i klassrummet eller mindre klasser.”
• Patrick Stenbacka: ”Avgörande för elevers resultat och prestationer är dock lärarnas status och arbetsvillkor. Tillbaka till Bell-Lancaster-metoder, hämtade från industrihallar och löpande band, vill ingen.”
• Christermagister: ”Det finns en risk att kampen att komma bort från katederundervisningen innebär att eleverna lämnas ensamma, och det är inte bra! Frågan är varför det blir så? Är det en ideologisk eller pedagogisk fråga? Nej, jag tror inte det. Jag tror att det är en ekonomisk fråga.”
• Johan Kants blogg: ”Jag menade att ordet idag är feldefinierat, att man menar att katederundervisning är detsamma som ”Caligula”, som i filmen Hets förtryckte elever från sin kateder. Jag använder därför ordet seminarieundervisning, samma sak, men inte så infekterat ord.”
• Linda på bloggen Ordklyverier: ”Med en dåres envishet hävdar jag alltså att elevantalet har stor betydelse. Björklund kan tala om katederundervisning tills han blir blå i ansiktet, men att nå elever i stora klasser på detta sätt är omöjligt.”
• Kristina Alexanderssons blogg: ”Katederundervisning kan vara ett inslag, men allt tyder på att skolan och skolarbetet måste kännas relevant och vara kopplad till barnens verklighet för att den ska fungera och ge alla elever stimulans och möjligheter att utvecklas.”

Andra bloggar om: lärare, utbildning, skola, pedagogik, katederundervisning

Detta betyder att endast lärare eller förskollärare som är behöriga för en viss verksamhet för arbeta inom yrket.

Förutsättningen för en legitimation är rätt examen och ett års yrkeserfarenhet. Fjelkner tror att detta kan höja läraryrket status. En annan förhoppning är att fler så kallade ”toppstudenter” kommer att lockas till yrket.

Mer intressant läsning

1. Auktoritet är inte att peka med hela handen (Pedagogiska magasinet)
2. Dansa en addition (Skolvärlden)
   
3. Pojkar missgynnas i betygsättningen (Lärarnas tidning)
   
4. Stora brister på Rosengårdsskolor (Christermagister)
5. Succé för skolapp (Skånska Dagbladet)
   

Andra bloggar om: lärare, utbildning, skola, undervisning, pedagogik, lärarlegitimation