Några av dem:

1. Språkfredag: Stavningen av Libyens ledare
2. Språkfredag: Klassiska felciteringar
   
3. Lärarlegitimationen och lärarens status
4. Rädda regnskogen!
5. Inte första gången som ett isländskt vulkanutbrott påverkar Europa…
6. Källkritik: Fejkade Facebookgrupper
7. Nobels fredspris till Barack Obama!
8. Växa utan läxa
   
9. Bloggutmaning: föreslå Victorias valspråk
10. Bloggutmaning: Kunskapsspridning

Särskilt tack till alla språkentusiaster där ute, som har bidragit till mitt arbete med Språkfredag
(klicka här för länkar till några av våra populäraste språkinlägg): framför allt våra läsare, men också ni som står bakom Språkrådet, bloggen Pratbubblor, Översättarbloggen och Lingvistbloggen. Det är er jag har återkommit till flest gånger under den tid som jag har skrivit Språkfredag.

Själv kommer jag att blogga vidare här. NE kan ni fortsätta följa på både Twitter och Facebook.

Stort tack för den här tiden. Det har varit fantastiskt roligt att blogga här på Kunskapsbloggen!

Dagens platsannonser är mer konkreta, med krav som ”du har god samarbetsförmåga och är utåtriktad och engagerad”.

Och medan platsannonserna på 1980-talet krävde att man kunde ”hålla många bollar i luften” var ett ”eget driv” eftertraktat 2005.

Platsannonserna speglar därmed sin samtid på ett väldigt intressant sätt. Har ni fler exempel?

Mer intressant läsning

1. Könsneutralt språk och hen (Lingvistbloggen)
2. Nya skrivregler i Norge (Språkrådet)
3. Inaskade resenärer (SVD:s Språkblogg)
4. Vad kallar du mamma? (Pratbubblor)
5. Poesi på Twitter (DN)

Urval ur populär språkfrossa på Kunskapsbloggen

1. Stavningen av Libyens ledare
2. Bloggutmaning: föreslå Victorias valspråk
3. Klassiska felciteringar
4. Lagommyt och oöversättlighet
5. Matdosa, Fejan och snackis 2.0
   
6. Meme, troll och facerape
7. Falska vänner och stela fraser
8. Utse tidernas bästa palindrom!
9. Årets ord 2009: unfriend
10. Exotiska bokstavsprickar

Andra bloggar om: språkfredag, språk

Rektorn, vars skola ligger i Skurup, har totalförbjudit fula ord. Svordomar och könsord bestraffas med kvarsittning. Men Dagrin hävdar att ett ord som ”hora” också håller på att förändras, ungefär som ordet ”tjej”. Han har ytterligare ett exempel: ”Min mormors mors generation använde inte ordet hej eftersom det var ett ord som man enligt Bibeln hälsade djävulens änglar med.”

Det är intressant hur man kan ”ta tillbaka” ett ords betydelse. Många har försökt. Men är vi verkligen där än med ett ord som ”hora”? Jag är tveksam. Även om man håller med ordet är fult kan kvarsittning vara en drastisk bestraffning. Kanske kan man bemöta det på ett annat sätt?

Men vad tycker ni – är det rätt att göra som på Mackleanskolan i Skurup och bestraffa nedsättande svordomar och könsord?

Kunskapsbloggen har tidigare skrivit om svordomar.

Mer intressant läsning

1. Ombudsman som valsade med texten (Språktidningen)
2. Minoritetsspråksfilm utan plats för klyschor (Språkrådet)
3. Tio ord du vill undvika i år (Internetworld)
4. Ett jätte-jättebra prefix (Pratbubblor)
5. Adjektiv beter sig ibland irrationellt (SvD)
   

Andra bloggar om: språkfredag, språk, svordomar, fula ord

Symptomatiskt nog är det först när svenskan hamnar på tapeten som vi uppmärksammar ett finskt val. I Finland får svensk betydligt mer uppmärksamhet än vice versa.

I grundlagen är Finland ett tvåspråkigt land. Både finska och svenska ses som nationalspråk – alltså som jämställda språk rent konstitutionellt sett – detta trots att den svenskspråkiga gruppen i Finland endast utgör cirka fem procent av befolkningen. (I Sverige finns fem erkända nationella minoriterer. Läs mer om dem i NE:s samling.)

Anledningen till att valet blir ett ”ödesval för svenskan” är att det i opinionsmätningarna går väldigt bra för högerpopulistiska Sannfinländarna som vill slopa den obligatoriska skolsvenskan. Men fler än Sannfinländarna ifrågasätter svenskans ställning.

Bland annat har Samlingpartiet, som motsvarar svenska Moderaterna, röstat för att göra den obligatoriska skolsvenskan frivillig. Andra har föreslagit att ryskundervisning ska ersätta svenskundervisning i östra Finland.

Det svenska Språkförsvaret kräver i ett öppet brev att Sveriges riksdag och regering agerar mot utvecklingen i Finland:

”Vi anser att Sveriges regering och riksdag ska uppmärksamma språksituationen i Finland och på lämpligt sätt motverka Sannfinländarnas och Finskhetsförbundets rabiata kampanjer.”

Brevet har uppmärksammats i Finland. Lingvistbloggen skriver här om språksituationen i andra länder i en kommentar till Språkförsvarets öppna brev.

Men nog är det mer relevant att vi i Sverige blir mer medvetna om den finlandssvenska gruppens existens, här är kunskapen låg, än att svenskans särställning försvaras till varje pris – från svenskt håll dessutom!

Det måste vara upp till Finland.

Med det sagt har majoriteten alltid ett ansvar att skydda minoriteter. Men kanske har man större nytta av ryska än av svenska i östra Finland?

Mer om språk:

1. Skoskav i språkkänslan (Vetenskapsradion Språket)
2. Litet i i internet (Pratbubblor)
3. Skriften som föll bort – och tillbaka (Språktidningen)
4. Mögel på hebreiska (Ur språkens tunnlar)
5. Testa dig själv på högskoleprovet – orddelen (DN)
   

Andra bloggar om: språkfredag, språk, finlandssvenska, Finland

Räck upp handen om det är någon som förstår, om det är någon som bryr sig. Förra året fick Kristian Lundberg Ivar Lo-Johanssons personliga pris. Det placerade honom med en gång mitt bland de alltför få arbetarförfattarna i dagens svenska litteratur. Varför måste en Michel Ekman genast vara framme krama sönder den upphöjelsen med sin vertikala svada?

Det är väldigt intressant att Björklund på detta sätt väljer att använda sig av ett skällsord, ”katederundervisning”, på att på så vis försöka omvandla det till något positivt i stället.

Jan Björklund skriver: ”Lärarens viktigaste verktyg är att varje lektion undervisa och leda klassen. Därför måste läraren åter ta plats i klassrummet.”

Vidare menar Björklund att man kommer att skriva att ”eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning” i den nya skolförordningen som offentliggörs inom kort.

Vad tycker ni om detta? Vilket är lärarens viktigaste verktyg? Hittills har 53 bloggat kommenterat inlägget på DN Debatt. Utspelet debatteras även på Twitter.

Här följer en del av blogginläggen:

• Zoran Alagic, presschef på Lärarnas Riksförbund, bloggar: ”Lärarnas Riksförbund välkomnar detta besked som går helt i linje med att en ny lärarlegitimation införs och att läraryrkets betydelse och roll lyfts fram.”
• Janis (metabolism): ”Jag säger: mer och bättre lärarledd undervisning får man med fler lärare i klassrummet eller mindre klasser.”
• Patrick Stenbacka: ”Avgörande för elevers resultat och prestationer är dock lärarnas status och arbetsvillkor. Tillbaka till Bell-Lancaster-metoder, hämtade från industrihallar och löpande band, vill ingen.”
• Christermagister: ”Det finns en risk att kampen att komma bort från katederundervisningen innebär att eleverna lämnas ensamma, och det är inte bra! Frågan är varför det blir så? Är det en ideologisk eller pedagogisk fråga? Nej, jag tror inte det. Jag tror att det är en ekonomisk fråga.”
• Johan Kants blogg: ”Jag menade att ordet idag är feldefinierat, att man menar att katederundervisning är detsamma som ”Caligula”, som i filmen Hets förtryckte elever från sin kateder. Jag använder därför ordet seminarieundervisning, samma sak, men inte så infekterat ord.”
• Linda på bloggen Ordklyverier: ”Med en dåres envishet hävdar jag alltså att elevantalet har stor betydelse. Björklund kan tala om katederundervisning tills han blir blå i ansiktet, men att nå elever i stora klasser på detta sätt är omöjligt.”
• Kristina Alexanderssons blogg: ”Katederundervisning kan vara ett inslag, men allt tyder på att skolan och skolarbetet måste kännas relevant och vara kopplad till barnens verklighet för att den ska fungera och ge alla elever stimulans och möjligheter att utvecklas.”

Andra bloggar om: lärare, utbildning, skola, pedagogik, katederundervisning

Ett sådant är ”meme” eller ”mem”, som är en text, video eller ljud som får viral spridning. Med viral spridning menar man att användare delar med sig av det till sina vänner och att det på så sätt sprids över nätet.

”Foliehatt” är ett ord jag hört mer och mer, och det brukar användas för att definiera debattörer på webben med skev verklighetsuppfattning. Debattörer som å andra sidan gör vad de kan för att sabotera debatten ”trollar”, och kallas ibland ”troll”.

Däremot gillar jag verkligen inte ”facerape”, ordet för när någon skriver en uppdatering på Facebook i ens namn. Dels är själva sysselsättningen inte särskilt roande, dels är ordet illa valt.

Begreppet våldtäkt bör inte användas som metafor. Att använda ordet när det handlar om skämtsamma, i vissa fall kränkande, uppdateringar på Facebook är att urvattna våldtäkten i sig.

Därför undrar jag om ni har något bättre förslag i stället för ”facerape” – som då dessutom gärna får vara på svenska?

Mer om språk:

1. Engelska på fritiden bidrar till nyanserat språkbruk hos högstadieelever (Göteborgs universitet)
2. Accentfri dialekt ett villkor (Lingvistbloggen)
3. Språkrådets rapport om språksituationen i Sverige (Språkrådet)
4. Tråkiga tal hotar Oscarsgalan (SvD)
5. Ökad takt (Språktidningen)

Andra bloggar om: språkfredag, språk, meme, facerape

Svar: de har samtliga fått Kunskapspriset på 250 000 kronor.

Varför har de fått Kunskapspriset? Därför att de på ett nyskapande, lustfyllt och framgångsrikt sätt vet hur man förmedlar kunskap till andra.

I år firar Kunskapspriset 10-årsjubileum. Vem vill du ska få Kunskapspriset 2011? Nominera din kunskapsspridare här.

I Resumé säger Birgitta Lindgren på Språkrådet att man bör följa NE – och stava ledarens namn på följande vis: Muammar Qadhdhafi. Det finns bara ett problem. På NE.se är stavningen al-Khadaffi.

Jag frågar NE:s chefredaktör Arne Ekman om varför. Han berättar att man visserligen stavade namnet annorlunda i bokverket Nationalencyklopedin (Qadhdhafi, Muammar al-) med alternativstavningarna Kadafi och Khadaffi. Men denna stavning var svårhittad och i medierna aldrig förekommande – och 2008 ändrades detta till al-Khadaffi, med alternativstavningarna Qadhdhafi, Gaddafi och Kadafi.

”Det är hopplöst med arabiska för det finns ingen norm för translitterering”, säger Birgitta Lindgren till Resumé.

Men det är inte endast i Sverige vi har problem: hos ABC News listar man 112 sätt att stava Libyens ledares namn på och Time förklarar varför det är vanligt att namnet inleds på ”G” i engelskan (de säger bry sig mer om lokala dialekter än standardöversättningar). Och det tycks också vara inflytande från till exempel amerikanska nyhetsbyråer som har lett till att bland annat SvD använder stavningen Gadaffi.

Vad tycker ni om den här förvirringen? Vem ska bestämma hur något ska stavas?

Mer om språk:

1. God kaka har många namn (Pratbubblor)
2. Crowdsourcing på svenska? (Språkrådet)
3. Det måste löna sig att skriva på svenska – också (Tentakel)
4. Poeten Brenner stormaktstidens ironiska pionjär
5. Bokfesten som kommit av sig (DN)

Andra bloggar om: språkfredag, språk, stavning, translitteration, Khadaffi

”Det här sätter igång segregationsprocesser”, tycker även Lena Sommestad (S), som debatterade mot Lotta Edholm (FP), skolborgarråd i Stockholm. Sommestad tror till och med att detta kan vara en förklaring till varför eleverna presterar sämre: ”Länder som har kvalitetsskillnader mellan skolor presterar sämre.”

Edholm håller inte med: ””Jag skulle snarare säga att dåliga skolresultat är ett resultat av flummig S-skolpolitik i årtionden.” Hon tror inte att det blir mer integration för att man ”tvångsförvisar elever till skolor som varken de eller deras föräldrar vill vara i”.

Sommestad kontrar: ”Det viktiga är att man kan få välja en bra skola och att alla skolor är bra. Det ska inte vara så att man går i en viss skola så får man sämre resultat därför att skolan är dålig.” Dessutom anser Sommestad att den tidiga socialdemokratiska skolan producerade ”väldigt goda resultat” och att försämringen kommit under 00-talet. Detta beror enligt henne inte endast på det fria skolvalet utan även på nedskärningar.

Edholm menar däremot att det inte finns ett glasklart samband mellan det fria skolvalet och segregation eftersom segregationen i samhället samtidigt har ökat. Här får hon dock bakläxa av bloggaren Christermagister som hänvisar till en rapport från Skolverket: ”Själv tycker jag att det är konstigt att det inte är uppenbart för alla att skolvalet har lett till ökad segregation, men det kanske beror på att jag har arbetat i storstadsområden?”

Medan Lotta Edholm hävdar att det alltid funnits bra och dåliga skolor menar Sommestad att det då inte fanns någon statistiskt skillnad vad gäller barns sociala bakgrund och vilka skolor man gick i.

Samtidigt kallar Sommestad valfriheten för negativ då det snarare har kommit att handla om att välja bort än att välja. Man väljer då bort skolan i närheten för att den har blivit för dålig. Barn med lågutbildade föräldrar kan dessutom inte utnyttja skolvalet menar Sommestad, vilket leder till att deras barn lyckas sämre i skolan.

Jag kan rekommendera hela debatten då den verkligen hettar till. Hela avsnittet av Agenda finns på SVT Play och delen om det fria skolvalet visas under den första kvarten.

Sommestad skriver för övrigt på Newsmill: ”Flumskolan” hade bättre resultat än Björklunds sorteringsskola. Kvaliteten i den svenska skolan debatterades även på SVT:s Debatt.

Mer intressant läsning

1. Varför ska elever skriva recensioner? (Forskning.se)
2. Litet utrymme för bildning i svenska skolan (Högskolan i Jönköping)
3. True Confessions of a Digital Hoarder (The New York Times)
4. Snäv syn på kunskap med fler prov (SvD)
5. Varför enklaver? (Dick Harrisons Historieblogg)
   

Andra bloggar om: lärare, utbildning, skola, undervisning, Agenda, pedagogik, Lotta Edholm, Lena Sommestad