Bild: ISTOCK

På vår Facebooksida, men också här på Kunskapsbloggen, trillade följande tips in:

Christine H: Välskrivna historier som utspelar sig på platsen man ska till! En av mina starkaste läsupplevelser är Norman Mailers ”Bödelns sång” (1979) som jag läste på en billuff genom USA 1982. Råkade samtidigt passera genom Utah och staden Provo, där… Gary Gilmore begick ett av sina mord och där han dömdes till döden. Blev tvungen att ta in på ett motell där för att läsa klart. Omskakande.

Ann-Sofie P: Väinö Linnas Okänd soldat när jag åkte tåg genom östra Finland – skakande!

Carl S: Valfri Paul Auster från det senaste decenniet i New York eller nordöstra USA.

Fredrik V: ”På resa med Herodotos” är en rolig metareseskildring. Av Kapuściński.

Sylvia E: Anne Holts ”1222 meter över havet”. Deckare som svalkar i sommarhettan. Finns i pocket.

AnnaCarin F: Böckerna om familjerna kring la Stella: ”Smultorn och svek”, ”Vinbär och vemod” och så ”Hallon och hat”.

Martin T: Alice Munro – ”Kärlek, vänskap, hat” (”Hateship, Friendship, Courtship, Loveship, Marriage – 2001″)

agnes i Lund: Personligen vill jag gärna läsa en bok som har anknytning till resmålet på något sätt. När jag var på den grekiska ön Karpatos häromåret var Fowles ”Illusionisten” perfekt, eftersom den utspelar sig just på en grekisk ö. Den ständiga närheten till havet, dofterna, ja, hela atmosfären fanns både i boken och omkring mig. Under den vistelsen läste jag också om Eyvind Johnsons ”Strändernas svall”, också det en härlig läsupplevelse när man är på plats.

”Det handlar om att äga en bit av en kändis. Och hur mycket närmare kan man komma än balsameringsinstrumenten?” kommenterade auktionshusets talesperson Mary Williams. Lite närmare kan man väl ändå komma – för några år sedan såldes till exempel Britney Spears använda tuggummi på Ebay.

Nu blir det ändå ingen försäljning. Men inte på grund av det etiska skuggland som man trots allt befann sig i, utan då äktheten kan ifrågasättas (man önskar ju att Ebay ställt sådana krav när Britney-tuggummit såldes för stora pengar…).

Och när gravplatsen intill Marilyn Monroe auktionerades ut lades inga seriösa bud. Alls. Finns det kanske trots allt gränser för kändiskulten? Om inte i livet, så åtminstone i döden.

Andra bloggar om: Marilyn Monroe, Elvis Presley, kändiskult

William Faulkner kom till universitet, där han utsetts till ”writer-in-residence”, för att hålla sina föreläsningar 1957. Han hade tilldelats nobelpriset i litteratur 1949 (men tog emot det 1950). Enligt Stephen Railton, professor i engelska på Virginia University, hade Faulkner ett tydligt syfte med sina föreläsningar:

”It’s clear that in these sessions at the University of Virginia, he’s trying to reach out and make his work and his vision of the human condition accessible to as many people as possible.”

Visst är det fint att vi genom att digitalisera och dela med oss av det digitala kan hitta sådant här? Och visst är det bättre att det finns här, för oss alla att ta del av, snarare än att det samlar damm i något arkivrum i Charlottesville?

Själv fick jag tipset av amerikanska NPR:s fansida på Facebook.

Andra bloggar om: Faulkner, podcast, föreläsning

Viktigast när det handlar om hur vi ser på vår semester är däremot hur den avslutas. När man jämfört detta med hur vi upplevt mindre angenäma situationer, som smärtsamma undersökningar, har det visat sig att avslutningen är viktig även här. Om man till exempel låter patienten utsättas för lite mindre smärta framåt slutet av undersökningen upplever patienten hela undersökningen i sig som mindre smärtsam – även om detta innebär att den förlängs. Psykologer kallar detta för ”peak-end rule” – och på vissa sätt kan detta gälla även semestrar, vilket innebär att det ofta kan löna sig att byta några extra dagar mot särskilt mycket nöjen under de dagar som man faktiskt är bortrest.

Samtidigt finns det något nästan lite sorgligt med drömmen om semestern. ”I Sverige är vi på semester i fyra veckor. De övriga 48 tänker vi på nästa sommar”, säger etnologiprofessorn Orvar Löfgren till DN. Kalla vintrar får oss att drömma om den perfekta sommaren, den där med brunbrända ben, men Löfgren säger också att det är en dröm som trots allt kan infrias: ”Det finns ju faktiskt folk som lyckas förverkliga sina sommardrömmar.”

Men vad tycker ni: när är semestern som bäst, före (under planeringen), under tiden (när resan sker) eller efteråt (när man tittar på bilder och minns själva resan)?

Just nu läser jag Pär Lagerkvists Dvärgen. Jag har läst den tidigare men kände att det kan vara dags att läsa den igen. Lika hemsk som den till växten minimala huvudpersonen är, lika mycket fängslar han mig. Eftersom jag vet vad boken handlar om kan jag koncentrera mig på dvärgen och hur han skildras. Det är som när man ser en film en andra gång. Första gången vill man se hur det går, andra gången upptäcker man helt andra saker i filmen.

Vad ska du läsa i sommar? När jag reser i länder där jag kan språket brukar jag köpa böcker efter vägen. I sommar ska jag åka til Kina några veckor, men eftersom min kinesiska är obefintlig tänker jag ta med mig några böcker. För dagen funderar jag på Prousts På spaning efter den tid som flytt, men jag har inte bestämt mig ännu. Har du några bokförslag att komma med?

Tanken bottnar visserligen i religionen. Men, som Buddha enligt myten ska ha sagt, kärlek och medkännande är en del av alla sedvänjor. Vad ”Charter of Compassion” också visar är att de flesta av oss, religiösa såväl som ateister, delar vissa gemensamma värderingar. Formuleringar kring hur vi ska behandla andra såsom vi själva vill bli behandlade återkommer till exempel i alla stora religioner.

Och i Seattle deklarerade därför fullmäktige att man vill arbeta tillsammans med invånare och institutioner genom medkännande lösningar, men också uppmuntra till att samhället möter medborgarnas – eller uttalat: ”våra familjer, vänner, samhällen och grannars” – behov.

Vilken stad tror ni skulle kunna bli Sveriges första medkännande stad? Eller bör städer överhuvudtaget syssla med sådant här? Och påminner det inte, åtminstone delen om att möta medborgarnas behov, om välfärdsstaten?

Årsboksredaktionen har inspirerats av succébloggen Post Secret, som låter läsaren skicka in sina hemligheter på vykort till initiativtagaren Frank Warren. Okända människor avslöjar här hur de ångrar sina liv – att de inte älskar sina makar, eller att de hatar sina jobb. Någon lyssnar, och det blir till en slags terapi.

”Vi ville inte ignorera high schools mörka sidor”, förklarar Kate, medlem i redaktionen, å sin sida årsbokens svärta. Hemligheterna är trots allt såväl kärleksfulla som solkiga, liksom livet självt. Som sådana går de också bortom high schools alla schabloner – tänk The Breakfast Club, detta flaggskepp bland high school-filmer.

Och just därför har skolan nu valt att dra in och ersätta hela upplagan.

I historien om skoltiden tycks nämligen bara lyckliga slut rymmas.

Svara direkt i kommentarsfältet eller, om du har en egen blogg, svara på din blogg och länka tillbaka till oss.  Om du har en blogg: glöm i så fall inte att klistra in länken med svar i kommentarsfältet om detta inte sker automatiskt.

Som inspiration på vägen bjuder vi på historiska valspråk genom tiderna…

• Gustav Vasa: Omnis potestas a Deo est (’All makt är av Gud’)
• Erik XIV: Deus dat cui vult (’Gud ger åt vem Han vill’)
• Johan III: Deus protector noster (’Gud vår beskyddare’)
• Sigismund: Cor regis in manu Domini (’Konungens hjärta är i Herrens hand’)
• Karl IX: Jehovah solatium meum (’Herren är min tröst’)
• Gustav II Adolf: Gloria Altissimo suorum refugio (’Ära vare den Högste, de sinas tillflykt’)
• Kristina: Columna regni sapientia (’Vishet är regeringens grundpelare’)
• Karl X Gustav: In Jehovah sors mea, ipse faciet (’I Gud mitt öde, Han själv skall göra det’)
• Karl XI: In Jehovah sors mea, ipse faciet – Factus est Dominus protector meus (’Herren är vorden min beskyddare’)
• Karl XII: Dominus protector meus (’Herren min beskyddare’) och Med Guds hjälp
• Ulrika Eleonora: In Deo spes mea (’I Gud mitt hopp’)
• Fredrik I: In Deo spes mea
• Adolf Fredrik: Salus publica salus mea (’Statens välfärd min välfärd’)
• Gustav III: Fäderneslandet
• Gustav IV Adolf: Gud och folket
• Karl XIII: Folkets väl min högsta lag
• Karl XIV Johan: Folkets kärlek min belöning
• Oscar I: Rätt och sanning
• Karl XV: Land skall med lag byggas
• Oscar II: Brödrafolkens väl; efter unionsupplösningen 1905: Sveriges väl
• Gustaf V: Med folket för fosterlandet
• Gustaf VI Adolf: Plikten framför allt
• Carl XVI Gustaf: För Sverige – i tiden

Vilket valspråk är er favorit? Mitt är nog ett icke-kungligt, Svenska Akademiens snygga ”Snille och smak”.

På tal om förra veckans bloggutmaning: tack till VA-bloggen för fina tips. Jag håller med om  TED, men ska nog börja prenumerera även på de två övriga. Tack!

”Vi som vill att Victoria och Daniel ska gå in sida vid sida i kyrkan” är en Facebook-grupp med drygt tvåtusen medlemmar. Deras motivering? ”Brudöverlämning är en sed som har sina rötter i en tid innan kvinnor var myndiga och uttrycker överlämnandet från en förmyndare till en annan.”

Var kommer pappa kungen in i bilden? Foto: Cloetta

I NE-reportaget ”Vigselsedernas svenska historia: När bröllopsklockorna ringa” skriver Jan-Olof Aggedal,
komminister i Svenska kyrkan och teologie doktor, också följande:

”Ett synligt tecken på att kristendomen uppfattar äktenskapet som ett kompanjonskap, en relation som man och kvinna skapar tillsammans, är att de träder in i kyrkan tillsammans. Den anglosaxiska seden att brudens far för henne till altaret och överlämnar henne till brudgummen har aldrig varit svensk tradition, men har spridit sig som en löpeld sedan 1981 då TV direktsände Dianas Spencers och prins Charles bröllop.”

Då förstår man att Svenska kyrkan inte vill ha en repris. Prinsessbröllopet kommer trots allt direktsändas i Sverige, och antagligen bli trendsättande. Denna kamp är alltså viktig för en kyrka vars präster vill kunna säga nej till brudöverlämning.

Hovets informationschef Nina Eldh säger däremot till Aftonbladet att symboliken i brudöverlämningen som planeras är annorlunda, att det handlar om att “kungen för fram tronföljaren och lämnar över henne till en man som blivit accepterad”. Känns det inte som en nödlösning?

Eller vad tycker ni? Är det upp till Victoria och Daniel att själva bestämma? Eller är det viktigt att respektera svensk tradition? Ett uttalande man ofta hör när det handlar om bröllop, i allmänhet, är: ”det är ERT bröllop, ni bestämmer!” Men hur är det när bröllopet blir en statsangelägenhet?

Och vad säger egentligen Victoria? Jag är väldigt nyfiken på hur det egentligen kommer att bli.

”The Passing of the Great Race” (Madison Grant), översatt till tyska 1925,  är en av de böcker som Hitler tog till sig. ” Jag skulle vilja hävda att det är den mest destruktiva boken som gavs ut under 1900-talet. Det var en av de viktigaste böckerna bakom formandet av Hitlers paranoia. Och i förlängningen politiken som ledde fram till de tyska raslagarna, andra världskriget och Förintelsen”, säger Rybak. I flera av böckerna kan man se hur han klottrat i marginalen, och på så vis tydligt inspirerats.

Även Miguel de Cervantes ”Don Quijote” sägs ha format Hitler, eller åtminstone ingått i hans bibliotek. Och visst tycks Hitler ha slagits mot väderkvarnar, eller åtminstone sett ett hot som inte fanns.

Lustigt nog tycks en del se det faktum att Hitler hade drygt 16 000 volymer i sitt bibliotek som ett bevis för att läsning i sig inte nödvändigtvis är något gott. Hitler får ju alltid personifiera själva ondskan. Men givetvis måste det spela viss roll vad vi läser – och i Hitlers bibliotek rymdes en hel del antisemitisk och rasistisk propaganda.

Vilka kända personers bibliotek är ni nyfikna på? Och hur tror ni att vi formas av böckerna som vi läser?