Dagens platsannonser är mer konkreta, med krav som ”du har god samarbetsförmåga och är utåtriktad och engagerad”.

Och medan platsannonserna på 1980-talet krävde att man kunde ”hålla många bollar i luften” var ett ”eget driv” eftertraktat 2005.

Platsannonserna speglar därmed sin samtid på ett väldigt intressant sätt. Har ni fler exempel?

Mer intressant läsning

1. Könsneutralt språk och hen (Lingvistbloggen)
2. Nya skrivregler i Norge (Språkrådet)
3. Inaskade resenärer (SVD:s Språkblogg)
4. Vad kallar du mamma? (Pratbubblor)
5. Poesi på Twitter (DN)

Urval ur populär språkfrossa på Kunskapsbloggen

1. Stavningen av Libyens ledare
2. Bloggutmaning: föreslå Victorias valspråk
3. Klassiska felciteringar
4. Lagommyt och oöversättlighet
5. Matdosa, Fejan och snackis 2.0
   
6. Meme, troll och facerape
7. Falska vänner och stela fraser
8. Utse tidernas bästa palindrom!
9. Årets ord 2009: unfriend
10. Exotiska bokstavsprickar

Andra bloggar om: språkfredag, språk

Ett annat är ”man” som ersatts med ”mankind”,  och att Bibelöversättningskommittén vid sidan om ”he” även inkluderat ”she”.

I citatet ”Whoever has will be given more; whoever does not have, even what he has will be taken from him” har till exempel ”he” och ”him” nu ersatts av ”they” och ”them”.

Ändringarna sker i de fall där man kan anta att man syftat på både män och kvinnor, och i fall då man vet att förfäderna varit endast män översätts detta till ”forefathers” i stället för ”ancestors”.

Översättningen i sig kan ses som en modernisering. Bibelöversättningskommittén betonar däremot att 95 procent av texterna stämmer helt överens med den bibel från 1984 som den nya översättningen ersätter. Och gud är fortfarande en man.

I Olle Josephsons språkspalt i samma tidning läser jag även om namn. I doktorsavhandlingen ”Namnval som social handling” har Emilia Aldrin undersökt namnmotiveringar. Avhandlingen har väckt viss uppmärksamhet. Josephson skriver:

Men skillnaderna är små mellan olika åldrar och socialgrupper, skriver Aldrin. Namnval är inte så klassbundet längre. Vi namnger utifrån föreställningar om identiteter och livsstilar vi vill föra vidare. Klassamhället må bestå, men språkvanorna individualiseras.

Andra bloggar om: språkfredag, språk

Det var också alldeles nyligen, efter dödandet av Usama bin Ladin, som ett citat av Martin Luther King valsade runt på statusuppdateringar på Facebook:

”I will mourn the loss of thousands of precious lives, but I will not rejoice in the death of one, not even an enemy. Returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. Darkness cannot drive out darkness; only light can do that. Hate cannot drive out hate, only love can do that.”

Enda problemet? Den första meningen var inte en del av Kings citat utan något en amerikansk lärare skrivit själv i sin egen statusuppdatering, för att sedan citera King. När det sedan spreds vidare viralt missade man att inledningen inte var en del av det ursprungliga citatet.

Att det spreds vidare så snabbt var ju förmodligen för att den första meningen fungerade som en mycket träffande kommentar sett till bin Ladins öde. Och det lät som något King kunde ha sagt…

Detta påminner mig om ett känt svenskt exempel: ”Internet är en fluga.” Många har väl fnittrat över att Ines Uusmann, dåvarande kommunikationsministern, ska ha sagt detta 1996. Men citatet var hämtat från en rubrik i Svenska Dagbladet, alltså inte hennes egna ord.

Det Uusmann menade var:  ”Jag undrade om inte det planlösa surfandet var på övergående? Inriktningen i framtiden blir kanske mer specifik?”

Har ni fler exempel?

Mer intressant läsning

1. Påhittade språk (Vetenskapsradion Språket)
2. Slaskord: man ska inte såsa så mycket (Språkmakargatan)
   
3. Det finns många pumpar att gå på (Språkspalten hos SvD)
4. Första steget ut i världen: grannspråken (Lärarnas nyheter)
5. Filmklassiker på jiddisch (Jiddischbloggen)

Andra bloggar om: språkfredag, språk, citat

- Ny stärkelse mellan satserna (Språktidningen)
Om nya sätt att binda ihop satser – vad sägs om ”dock att” och ”plus att”?

- Svära en del av språket (Lärarnas tidning)
Det har skett en förändring: svordomar ses som en naturlig del av språket.

- Stockholmskan: föränderlig men levande (Språkrådet)
Om en dialekt som förändras.

- Årets översättning (Översättarbloggen)
Årets vinnare tillkännages på måndag.

- Ont om plats för språk (Vetenskapsradion Språket)
Att skriva undertexter handlar mycket om att stryka information.

- Rätt att forska på svenska (Lingvistbloggen)
Det kan vara svårt att skriva avhandlingar på svenska, som trots allt är ett relativt litet språk.

Andra bloggar om: språkfredag, språk

”Hon ger i programmet flera exempel på att vikingatidens klottrare använde exakt samma ord som man kan finna på offentliga toaletter och bussar idag, och hon citerar det första omnämnandet av homosexualitet på vårt språk.”

Det beskrivs hur runforskare på så vis skrivit om eller hoppat över det avvikande, vilket ger en skev bild av hur samhället fungerade på denna tid.

Det finns även exempel på bevarat klotter, eller graffiti, från Pompeji, i Roms katakomber och i medeltida kyrkor. Och det är svårt att tolka på annat sätt än att den moderna människan inte är så unik som hon tror.

Mer intressant läsning

1. Punkt eller komma, det är  frågan (Pratbubblor)
2. Var femte 15-åring i EU kan inte läsa (DN)
   
3. Konspiration Google (Lingvistbloggen)
4. Varför får man inte säga neger? (Linneas språkblogg)
5. Allt sämre ställt med läsförståelsen (SvD)

Andra bloggar om: språkfredag, språk, runstenar

Rektorn, vars skola ligger i Skurup, har totalförbjudit fula ord. Svordomar och könsord bestraffas med kvarsittning. Men Dagrin hävdar att ett ord som ”hora” också håller på att förändras, ungefär som ordet ”tjej”. Han har ytterligare ett exempel: ”Min mormors mors generation använde inte ordet hej eftersom det var ett ord som man enligt Bibeln hälsade djävulens änglar med.”

Det är intressant hur man kan ”ta tillbaka” ett ords betydelse. Många har försökt. Men är vi verkligen där än med ett ord som ”hora”? Jag är tveksam. Även om man håller med ordet är fult kan kvarsittning vara en drastisk bestraffning. Kanske kan man bemöta det på ett annat sätt?

Men vad tycker ni – är det rätt att göra som på Mackleanskolan i Skurup och bestraffa nedsättande svordomar och könsord?

Kunskapsbloggen har tidigare skrivit om svordomar.

Mer intressant läsning

1. Ombudsman som valsade med texten (Språktidningen)
2. Minoritetsspråksfilm utan plats för klyschor (Språkrådet)
3. Tio ord du vill undvika i år (Internetworld)
4. Ett jätte-jättebra prefix (Pratbubblor)
5. Adjektiv beter sig ibland irrationellt (SvD)
   

Andra bloggar om: språkfredag, språk, svordomar, fula ord

Det var en katalanske författaren Vincent Clavel Andrés som föreslog firandet av ”Fiesta del Libro Español”, den spanska bokens dag, den 23 april. Denna dag är Cervantes dödsdag, men också Shakespeares.

Som ni kanske märkt är det däremot inte den 23 april i dag. Anledningen är att världsbokdagen i dag infaller på självaste påskafton, vilket gjort att den tillfälligt fått flytta på sig till den 13 april.

© Stephen Blair/Istockphoto

Hur kan man då fira världsbokdagen? Svenska UNESCO-rådet har några tips på sin hemsida.

Roligast tycker jag nog att högläsning, bokbytande och att överhuvudtaget ägna tid åt det skrivna ordet är. Eller vad sägs om att dra igång en bokcirkel?

Hur firar du världsbokdagen? Och vilken bok tycker du att vi borde börja läsa, just precis denna dag?

Själv läser jag Jonathan Franzens ”Freedom”. Det är en tjock tegelsten – men den har väldigt mycket att säga om det där med att lära sig själv att leva.

I samma kategori av fördjupande och omvälvande berättelser – i form av tegelstenar – hamnar även Jeffrey Eugenides ”Middlesex”, en slags familjekrönika, och Joyce Carol Oates ”Blonde” om Marilyn Monroe.

Ett svenskt, men också mer experimentellt, tips är Sara Stridsbergs ”Drömfakulteten” om Valerie Solanas. För denna roman belönades Stridsberg med Nordiska rådets litteraturpris 2007.

Att läsa någon av ovanstående böcker är ett fantastiskt sätt att fira världsbokdagen.

Andra bloggar om: världsbokdagen, litteratur, böcker

Symptomatiskt nog är det först när svenskan hamnar på tapeten som vi uppmärksammar ett finskt val. I Finland får svensk betydligt mer uppmärksamhet än vice versa.

I grundlagen är Finland ett tvåspråkigt land. Både finska och svenska ses som nationalspråk – alltså som jämställda språk rent konstitutionellt sett – detta trots att den svenskspråkiga gruppen i Finland endast utgör cirka fem procent av befolkningen. (I Sverige finns fem erkända nationella minoriterer. Läs mer om dem i NE:s samling.)

Anledningen till att valet blir ett ”ödesval för svenskan” är att det i opinionsmätningarna går väldigt bra för högerpopulistiska Sannfinländarna som vill slopa den obligatoriska skolsvenskan. Men fler än Sannfinländarna ifrågasätter svenskans ställning.

Bland annat har Samlingpartiet, som motsvarar svenska Moderaterna, röstat för att göra den obligatoriska skolsvenskan frivillig. Andra har föreslagit att ryskundervisning ska ersätta svenskundervisning i östra Finland.

Det svenska Språkförsvaret kräver i ett öppet brev att Sveriges riksdag och regering agerar mot utvecklingen i Finland:

”Vi anser att Sveriges regering och riksdag ska uppmärksamma språksituationen i Finland och på lämpligt sätt motverka Sannfinländarnas och Finskhetsförbundets rabiata kampanjer.”

Brevet har uppmärksammats i Finland. Lingvistbloggen skriver här om språksituationen i andra länder i en kommentar till Språkförsvarets öppna brev.

Men nog är det mer relevant att vi i Sverige blir mer medvetna om den finlandssvenska gruppens existens, här är kunskapen låg, än att svenskans särställning försvaras till varje pris – från svenskt håll dessutom!

Det måste vara upp till Finland.

Med det sagt har majoriteten alltid ett ansvar att skydda minoriteter. Men kanske har man större nytta av ryska än av svenska i östra Finland?

Mer om språk:

1. Skoskav i språkkänslan (Vetenskapsradion Språket)
2. Litet i i internet (Pratbubblor)
3. Skriften som föll bort – och tillbaka (Språktidningen)
4. Mögel på hebreiska (Ur språkens tunnlar)
5. Testa dig själv på högskoleprovet – orddelen (DN)
   

Andra bloggar om: språkfredag, språk, finlandssvenska, Finland

”Det märks i synnerhet i intervjuer, där förisländskad engelska som ännu inte har plockats upp i ordböckerna är relativt vanligt i dagstidningarna. Gorgeous blir gordjöss, soundcheck blir sándtékk, stuff blir stöff, team blir teymið, struggle blir ströggel, spaced blir speisuð och punchline blir pönslæn.”

När jag har sagt ”bless” till mina isländska släktingar har jag ofta fått ”bæ” (som i ”bye”) till svar.

”Adda”, som det man gör när man lägger till någon på Facebook, blev också utsett till årets nyord 2010 i en omröstning.

Att isländskan konsekvent ratar lånord är alltså en myt:

”Kyrka, kirkja på isländska, som ursprungligen kommer från grekiskans kyriakon, är lika mycket ett lånord som blogg. Den enda skillnaden är att det har funnits där betydligt längre.”

Här i Sverige är de flesta nya ord sammansättningar och inte lånord. Ändå är kritiken mot engelska lånord, eller importord, i svenskan stark från vissa håll.

Men egentligen lånar vi väldigt lite från engelskan. Åtminstone man jämför med hur mycket vi, historiskt sett, har lånat från framför allt lågtyskan, men också franskan.

Vad tycker du om lånord? Bör man vara restriktiv eller öppen?

Mer om språk:

1. Stopp för onödig ordmärkning (Språkrådet, men observera dagens datum….)
2. Ord på glid i betydelseskalan (Vetenskapsradion Språket)
3. Digital revolution medför minskad skrivkunnighet i Kina (Språktidningen)
4. Ord i mobiltelefonernas kölvatten (Pratbubblor)
5. Le Carré står med på Bookerprislistan, mot sin vilja (DN)

Andra bloggar om: språkfredag, språk, lånord, Island