Trots den uppsjö av larm om den svenska skolans dåliga arbetsmiljö, dåliga resultat, mobbning, bränder osv. måste det finnas en hel del positivt att ta upp om skolan också. På varje positiv artikel om skolan går det tre negativa menar en av byråerna i sitt underlag och härrör detta till den intresselogik som säger att politiker behöver problem att lösa med sin politik, lärarförbund och andra intresseorganisationer vill kunna motivera ökade anslag och resurser och media vill sälja sina nyheter.  Skolan berör och kanske särskilt när den upprör.

När bara det ovanliga är intressant förändras bilden av hur det är när det är vanligt. Kanske är det därför som många resonerar som så att: ”Ja den svenska skolan är dålig men just mitt barn går på en bra skola”, som en av byråerna uttryckte det. Skolan generellt anses som dålig, men den egna skolan får nästan alltid gott betyg.

Fast ramarna (och då den helt imaginära budgeten) är helt fria, håller sig byråerna ändå inom det rimligas gränser. När jag läste om idén tänkte jag att detta ska bli spännande, vad kan ett gäng crazy kreatörer hitta på när uppdraget är en ohämmat positiv bild av den svenska skolan? Men det slutar ändå i rätt konventionella metoder ändå. Både förslag två och tre vill i tävlingar utse sådant som ”skolhjältar” eller varför inte Sveriges bästa svensklärare 2010? Det är bra tänkt men liknande grepp finns ju redan (till exempel Kunskapsprisets skolkategori!). Var är det utflippade, det nyskapande, det som verkligen skulle kunna få upp ögonen hos folk för den svenska skolans kvalitéer? Någon därute som har en bra idé? Skriv och kommentera! Eller vänta till på onsdag då vinnaren i Lärarförbundets tävling koras.

Dåliga skolresultat inte samma sak som dålig skola
Rosengårdsskolan är en F–9-skola och vi hälsades välkomna av Lars Birgersson som är rektor för skolår 6–9. Det tar inte många sekunder innan Lars uttrycker sin besvikelse över hur skolan utmålas i medierna som beskrivit skolan som sämst i Sverige. Lars betonar att det är en väldig skillnad på dåliga resultat (mindre än hälften av skolans elever är behöriga till gymnasiets nationella program när de slutar nian) och en dålig skola. Forskning visar att av alla faktorer som påverkar en elevs studieresultat är sociokulturella faktorer viktigast. Och på Rosengårdsskolan är de sociokulturella faktorerna i många fall besvärliga.

Foto: Martina Eriksson

Rosengård och Herrgården betraktas som ett av norra Europas mest socialt utsatta områden. Till exempel är det bara 16 % av den arbetsföra befolkningen i Herrgården som har arbete, och på 4 år byts halva befolkningen i området ut. De bättre bemedlade flyttar till andra områden. På skolan går för närvarande noll elever med svenskfödda föräldrar. Eleverna talar svenska bara under lektionstid; på rasterna och i hemmet talas främst arabiska, kurdiska, somaliska, pashto eller romani. De sociokulturella faktorerna i Herrgården avspeglar sig bland annat i att 60 % av eleverna i skolår 6 är i behov av särskilt stöd. Vilka resultat är rimliga att förvänta sig med dessa förutsättningar? Mot den här bakgrunden är kanske Rosengårdsskolan Sveriges bästa skola? Vem vet? Men vad man definitivt kan säga är att det är ett alldeles för trubbigt instrument att bara mäta andelen behöriga till gymnasiet för att uttala sig om hur bra eller dålig en viss skola är.

Herrgården utmålas av medierna som ett extremt våldsamt och problemtyngt område, och visst är det sant att oroligheter förekommit. Men det vore ansvarsfullt av dagspress, TV med flera att även lyfta fram de positiva sidor av området som finns.

SPRING och KIPP
Vi fick ta del av två projekt vid Rosengårdsskolan. SPRING (SPRåketINteGrerar) innebär att cirka 30 elever i skolår 8–9 gör fyra veckors praktik vid var sitt företag i Malmö. Syftet är att eleven ska träna svenska och komma ut i en miljö som är annorlunda än Rosengård. Utvärdering sker i form av dagboksanteckningar, och av dessa kan skolans personal utläsa ganska mycket om elevens inställning till Rosengård och omvärlden.

–Det var jätteroligt att vara ute i Sverige, skrev en SPRING-elev i dagboken.

 KIPP (Knowledge Is Power Program) härstammar från USA och är ett belöningssystem för att skapa arbetsro i klassrummet. Det går ut på att om grundläggande ordningsregler följs så ordnar skolan mindre korttidsbelöningar som filmvisning och större långtidsbelöningar som resor för eleverna. Systemet är sponsrat och har under flera år framgångsrikt använts i ett av Rosengårdsskolans arbetslag. Nu kommer det att implementeras i hela skolan.

Äktenskapsrådgivare i moskén
En kort promenad från skolan tog oss till Islamic Center, som är Sveriges första sunnimuslimska moské. Där fick vi guidning av en man som bland annat arbetar som muslimsk äktenskapsrådgivare. Moskén är välbesökt, och varje fredag finns cirka 700 personer från 60 nationer på plats.

Foto: Martina Eriksson

Efter en inspirerande och lärorik dag förde bussen oss åter till NE:s redaktion.

Läs även reportaget Vilken är sanningen om Rosengård? av SPRING-praktikanten Maja Vajzović, som varit fyra veckor på NE.

Foto: Martina Eriksson/Nationalencyklopedin

Näringslivet varnar för brist på tekniker när elevernas intressen för naturvetenskap, matematik och teknik minskar. En särskild Teknikdelegation har tillsatts av regeringen för att råda bot på detta.

Ett teknikfrämjande initiativ som kommer att bära frukt om en sisådär 15-20 år är Snilleblixtarna. Snilleblixtarna är ett koncept för barn från förskola till skolår 5 där de får lära sig hur saker funkar och lösa problem i sin vardag med egna idéer.

I går eftermiddag deltog jag i en utbildning för lärare i Snilleblixtkonceptet som hölls av Anna-Carin Cardell, verksamhetsledare för Snilleblixtarna, och hennes man teknikern Jan-Erik Cardell. En del av utbildningen bestod i att lärarna själva fick prova på Snilleblixtkonceptets första steg Pilla, dvs.plocka isär tekniska prylar och undersöka hur de ser ut inuti. Lärarna gick verkligen in för uppgiften. Det var ett väldigt bändande, skruvande och vridande i alla grupper. Vid bordet som pillade sönder en faxmaskin hördes ett frustrerat, ”Tänk om man kunde”. Och sedan. ”Ja! Det kunde man.” Lärarna i den gruppen berättade att deras skola i Löddeköpinge hade redan börjat så smått med konceptet och att det var tydligt att det var helt andra förmågor hos barnen som kom fram när man arbetade på detta sätt. En annan kursdeltagare från Lund satt och pillade sönder en mobil i dess allra minsta beståndsdelar. Han hade själv bevittnat hur elever som vanligtvis hade stora koncentrationssvårigheter i skolan hade suttit fokuserade en hel dag när de fick pilla sönder apparater och sätta ihop dem till nya egna uppfinningar.

Foto: Martina Eriksson/Nationalencyklopedin

Snilleblixtarna stöds av Skolverket  och konceptet går helt i linje med de nya kursplanerna i teknik och det ökade fokuset på entreprenöriellt lärande i skolan. Det är enkelt och roligt och just därför kan det kanske råda bot på den osäkerhet som många lärare känner inför teknikämnet – ett problem som lyftes under utbildningen.

Förhoppningsvis får vi utöver glada och påhittiga barn även tekniker, innovatörer och entreprenörer för framtiden.

Jill McCabe, berättar om NE SKOLA

Cirka 200 lärare från Stockholmstrakten slöt upp när DN, UR och NE visade upp sina digitala tjänster igår kväll på ett skolmöte på Thorildsplans gymnasium. Förutom att ge inspiration kring hur man kan använda digitala medier i undervisningen hade de olika presentationerna det gemensamma temat höstens val. Kvällens moderator var Lotta Jankell, känd som programledare på tv men också nybliven gymnasielärare.

Första presentation hölls av Christer Holger och Anna Wallin från DN SKOLA. De visade hur DN har satsat på att skapa en sajt där elever och lärare kan publicera texter och webbsidor med hjälp av DN:s bilder, källor och journalistiska tips. Inför valet har de en särskild tematävling och lockar med äran att publiceras på DN.se och prispengar till klasskassan.

Undertecknad tog vid efter DN och gav praktiska tips om vilka möjligheter det finns på NE SKOLA. Att det är mer än ”bara” ett uppslagsverk fick publiken klart för sig när jag visade olika typer av pedagogiska resurser såsom tempaket, läropaket och Läxhjälpen-övningar. Samlingen Valet 2010 med aktuella reportage och de senaste inläggen om valet från Kunskapsbloggen, bildspel, tester och mängder av intressanta länkar hoppas vi ska bli en startpunkt för många klassers arbete med valet.

Under kvällen kunde publiken ställa frågor eller komma med synpunkter via Twitter eller sms. Efter varje presentation fångade Lotta upp frågorna och reflekterade också själv över hur hon kunde ta till sig av de konkreta tipsen i sin undervisning. En av frågorna tog upp hur viktigt det var att föra vidare kvällens innehåll till eleverna och att engagera dem i att ta med digitala medier i lärandet.

UR erbjuder mängder av intressanta tv- och radioprogram för skolan vilket   Maria Nordmark och Christina Friborg  fångade publiken med ett potpurri av dessa. De filmklipp som visades berörde just demokrati, värdegrundsfrågor och höstens val t.ex. serierna Välkomna nästan allihopa eller Personligt val . Utöver detta har UR skapat en särskild valsajt, Valet är ditt, där eleverna kan skapa sitt eget parti eller spela in filmklipp på temat Om jag vore statsminister.

Som en avrundning på kvällen pratade Martin Tallvid, lärare och forskare vid Göteborgs universitet, om resultaten av sin forskning kring Falkenbergsskolornas satsning på en dator till varje elev. Att eleverna var nöjda kom kanske inte som någon överraskning för oss som lyssnade men att höra att nästan samtliga lärare också var nöjda var väldigt intressant att höra. Dessutom tyckte majoriteten av lärarna att eleverna hade lättare att nå målen med en egen dator och ett förändrat arbetssätt där Internet och digitala lärresurser är en naturlig och integrerad del av undervisningen.

Trots att jag själv medverkade kunde jag inte låta bli att förundras över det fantastiska utbudet av digitala resurser som presenterades under kvällen. Man riktigt såg hur lärarna sög åt sig alla nya idéer till sin undervisning. Och en sak är säker. Det kommer att bli väldigt många roliga timmar om valet i skolorna i Stockholmstrakten i år.

Eleverna i franskgruppen har nu kommit vidare och fått ihop flera samarbetsföretag såsom t.ex. Nederman i Helsingborg, men två grupper saknar fortfarande samarbetspartner. Dialogerna med företagen kan handla om praktiska detaljer kring de franska veckor som går av stapeln i Lödde Centrum veckorna 18 och 19 och där företagen ska vara representerade på olika sätt. Det diskuteras naturligtvis också planer för Parisresan, målet med projektet, och vad de ska göra vid sina företagsbesök på plats. Till sin hjälp här har eleverna en elev från Procivitas i Helsingborg, Rebecka Hellerström.

På fredagen i vecka 19 anordnas också en loppmarknad. Här kommer man att kunna hyra ett loppisbord, köpa salami och gräddbullar, titta på en trollkarl (som eleverna fick kontakt med vid TUR-mässan i Göteborg) och naturligtvis loppisfynda!

Som i alla större projekt har motivationen tidvis trutit. Åttorna har nyligen varit ute på prao och då saknade vissa grupper viktiga kompetenser, medan andra blev helt obemannade. För en del elever har intresset dalat i så hög grad att de till och med funderat på att hoppa av. Finns det några tips för att komma vidare? Mitt personliga råd är att bita ihop och fortsätta. Projektet kan för alla inblandade bli ett minne för livet. Ta bara som exempel den grupp som besökte företaget MMA i Markaryd. Ingen av eleverna hade tidigare rest så långt på egen hand. På eftermiddagen fick deras lärare, Annhild Månsson, ett sms som lydde: ”Nu sitter vi på stationen och äter kinamat. Allt gick jättebra!” En liten del av projektet, men en seger i sig!

Läs tidigare blogginlägg och titta på gruppens eget material.

Foto: SVT

Det har under våren förts en debatt kring politiska organisationers närvaro i skolan. Skolan har i uppgift att ge eleverna en bild av det politiska systemet och låta dem forma egna politiska ställningstaganden, men om alla partier tillåts verka i skolan kan det uppstå situationer där främlingsfientliga eller extrema politiska organisationer sprider ideal som krockar med skolans värdegrund. Samtidigt gäller ju grundlagens yttrandefrihet. Många skolor har därför varit osäkra på hur de ska hantera förfrågningar från olika partier inför årets val.

Lärarnas tidning gjorde en undersökning bland gymnasieskolor som visade att en majoritet av rektorerna var beredda att släppa in Sverigedemokraterna i skolan inför årets val. Men Svenska Dagbladets rundringning till skolor i Stockholm gav en delvis annan bild, där hälften av skolorna väljer att begränsa samtliga partiers möjligheter att komma in i skolan. Detta uppmärksammades i flera nyhetsprogram, bl.a. SVT:s regionala nyheter ABC (se nedan).

Frågan om de politiska partiernas närvaro i skolan i skolan har även engagerat statsvetare. Marie Demker, professor i statskunskap, ställer frågan Varför ska Sverigedemokraterna vara i skolan? i sin blogg.

I Dagens nyheters artikel om att skolorna stänger ute de politiska partierna kunde man läsa att Fredrik Reinfeldt anser att ”det är mycket olyckligt att man med ett visst parti som grund stänger skolorna för alla politiska partier”. Jan Björklund kommenterade att regeringen har gett Skolverket i uppdrag att informera om förutsättningarna för skolorna att bjuda in politiska partier.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) tog redan förra året fram ett dokument som gick igenom det rättsliga läget i den här frågan. I stödmaterialet Politisk information i skolan som Skolverket släppte idag finns egentligen inga nyheter. Det är ett förtydligande av det som redan gäller, nämligen att skolan får inte utesluta ett parti på grund av dess politiska åsikter. I de fall där en skola väljer att bjuda in ett begränsat antal partier, t.ex. de som sitter i riksdagen eller kommunfullmäktige, så måste man även låta andra partier komma dit om de ber om det.

Skolverkets uppmaning att ta emot politiska partier i skolan är tydlig. Att inte ta emot några partier alls beskrevs på dagens presskonferens som ”den lätta vägen” och ”en mindre lyckad lösning”. Inte desto mindre är en det är grannlaga uppgift för skolorna inför årets val.

Tittar man på intresseorganisationer så har de faktiskt lyckats locka de unga. Amnesty hade 9 530 unga medlemmar, Rädda Barnen 5 100 och Djurens Rätt 3 924. Det politiska engagemanget finns alltså men det kan ta sig andra uttryck än partitillhörighet. Det är nog inte heller så konstigt att frågor som är mer avgränsade och konkreta – befria fångar, hjälpa utsatta barn eller värna om maktlösa djur – är lättare att ta till sig än ”politiska paket”. Detsamma gäller för många vuxna också.

I Malmö tänker man i alla fall försöka få så många som möjligt att utnyttja sin rösträtt i höst. Gymnasieelever ska få förtidsrösta på skoltid. I hela landet är det totalt cirka en halv miljon förstagångsväljare eller sju procent av alla röstberättigade. Det är en ökning med 15 procent jämfört med valet 2006.

Det återstår att se hur många av de unga som engagerar sig i valet.

Foto: www.storyofstuff.org

Annie Leonard är framför allt kritisk mot överkonsumtion, inte nödvändigtvis konsumtion i sig, och som sådan är vatten på flaska ett utmärkt exempel. Detta då man säljer något som egentligen finns tillgängligt i varje kran. När flaskvatten lanserades för några decennier sedan möttes företagen också med förundran: vatten är fritt, sa många, vad ska man sälja härnäst: luft?

Trots att vatten på flaska kostar betydligt mer än kranvatten säljs det numera i enorma mängder – och förklaringen är, enligt Annie Leonard, skapade behov. Enligt Annie Leonard är flaskvatten sällan godare än vanligt kranvatten, och inte heller nyttigare.

Ta i stället med dig en flergångsflaska när du går ut, påminner Leonard. (Och då önskar jag att alla städer vore som till exempel Paris, tillgängliga kranar överallt, så man slipper fylla på flaskan på sunkiga toaletter.)

International Bottled Water Association var förresten snabba med att svara med ett eget klipp på YouTube.

Vad säger ni – flaskvatten eller kranvatten?

Själv minns jag inte att källkritiska aspekter kom in i utbildningen förrän det var dags att skriva uppsatser vid universitetet. Så behöver det inte vara. Det finns utmärkta möjligheter att ta upp källkritik inom grundskola och gymnasieskola, se t.ex. NE:s temapaket Källkritik.

Marlene Hassel, marknadschef på Lödde centrum, följer gruppen under hela våren och vägleder inom projektledning. Hon tipsar t.ex. om hur man lånar parken av kommunen för loppmarknaden och att man måste ha polistillstånd och hon bistår med olika idéer och praktiska lösningar.

Under våren kommer gruppen att lära sig mycket av egna, praktiska erfarenheter. De står inför stora utmaningar när det gäller arrangemangen och behovet av sponsorer. Efter mitt första möte med gruppen måste jag dock säga att jag sällan möter motsvarande entusiasm i min egen vardag.

På NE SKOLA kommer gruppen att dokumentera hur projektet fortlöper. I deras läropaket finns redan dokumentmallar och länkar som projektgruppen använder och vi ser fram emot bilderna från diskot som ägde rum i fredags.

Läs mer om entreprenörskap i skolan i vårt tidigare inlägg.