Anledningen till att de utländska studenterna får en egen kvot är att deras betyg är svåra att översätta till det nya systemet med att vissa kurser i bland annat språk och matematik ger meritpoäng. Men enligt Högskoleverket bryter systemet mot både EU-rätten och de nordiska överenskommelserna.

”Det är inte ett likvärdigt sätt att behandla de sökande”, säger Leif Strandberg, utredare vid Högskoleverket, till Sydsvenskan.

Det faktum att det är personer med utländska betyg som har drabbats har dock fått en hel del kommentatorer på såväl Sydsvenskan som DN:s artikel om saken att elda upp sig kring studenternas eventuella utländska bakgrund. Tråkigt, för sakfrågan kommer i skymundan. Är det ett rättvist system när ingen blir antagen i den aktuella kvotgruppen alls?

Det nya antagningssystemet slår snett på fler sätt.  Personer med gamla gymnasiebetyg missgynnas nämligen också. Det nya systemet med meritpoäng gäller nämligen enbart personer som har gymnasiebetyg från 2003 och senare. Samtidigt gör meritpoängen att det högsta betygssnittet numera är 22,5 i stället för 20,0.

Men personer med betyg från 2002 och tidigare kan inte uppnå ett högre betygssnitt än 20,0. Ett lyckat resultat på högskoleprovet blir alltså den enda vägen in till över hundra attraktiva utbildningar på universitet och högskola.

Är det inte okej att vänta – eller att ångra sig?

Peter Honeth, statssekreterare på Utbildningsdepartementet, säger till Sydsvenskan att högskoleprovet finns, men också att de drabbade har ”haft ganska många år på sig att söka in till högskolan”.

Vad säger ni?

Studenten & universum bloggar initierat om detta, och enligt honom skulle Sydsvenskans exempel, studenten Emma Vig, ha kommit in på sin kurs om hon förmått en dansk kompis att söka kursen på skoj. 
Andra bloggar om: betyg, antagningssystem, meritpoäng

När Kunskapspriset tillsammans med 1,6miljonerklubben bjuder in till seminarium om kunskap och kultur med inte mindre än tre statsråd på scenen är det klart att man blir nyfiken. Under Almedalsveckan, där seminarierna överlappar och överröstar varandra, är det lätt att som besökare drunkna i utbudet. Men det var nog inte någon på detta seminarium som hellre varit någon annanstans; åhörarna lyssnade aktivt och fick många tillfällen till skratt av talarnas berättelser.

Med 1,6miljonerklubben som medarrangör blir det naturligt att fokus hamnar på kvinnors situation. Relativt nytillträdda gotländska landshövdingen Cecilia Schelin Seidegård berättade att kvoten kvinnor/män för landshövdingar under de senaste åren klart bättrats; från 6 kvinnor och 15 män, till 11 kvinnor och 10 män. Glädjande siffror, och någon liknande matematik kanske man kan önska sig i nomineringarna till Kunskapspriset? Kunskapsprisets juryordförande Arne Ekman sa att det brukade vara en majoritet av män som nominerades. Han uppmanade alla (för vem som helst får lämna in förslag) att nominera, och speciellt då nominera kvinnor.

Maria Larsson under frågestunden.

Statsråden äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och biståndsminister Gunilla Carlsson delade öppenhjärtigt med sig av sin bakgrund och sina personliga erfarenheter av hur det är att vara kvinna i ledande positioner och hur de får vardagen och livspusslet att gå ihop. Maria Larsson påpekade att det i vissa sammanhang och vissa tider kan vara en tillgång att vara kvinna, man kan bli påläggskalven, men tyvärr inte alltid hela vägen. Hon delade också med sig av ett underbart ordspråk från hembygden Gnosjö: Det omöjliga gör vi genast, underverk tar lite längre tid.”

Historikern Christopher O’Regan, vars faiblesse för det sena 1700-talet, manifesterade sig i ett vältaligt och kunnigt anförande, beskrev en tid där kvinnor hade en tämligen stark position i samhället och där män kunde tilltala varandra med ”söta du”. Ömhet, kyssar och tårar var för båda könen och ansågs som mänskliga drag, snarare än feminina som i senare tider. Vad som under 1800-talet och framåt orsakade denna ”backlash” blev inte utrett men som O’Regan uttryckte det: det skedde en olycklig polarisering av könen som vi än i dag kämpar med att bryta. Hans humoristiska framställning avslutades dock med en varning för att romantisera för mycket, 1700-talet i all ära men möjligheterna för kvinnor var fortfarande få, då kunde ju kvinnor inte bli ministrar!

Något som framkom under seminariet och som visade sig vara gemensamt för ministrarnas väg till händelsernas centrum var att de alla varit elevrådsordförande! Denna för karriären tidiga erfarenhet delade de även med 1,6miljonerklubbens grundare Alexandra Charles, Gotlands landshövding Cecilia Schelin Seidegård och gissningsvis många andra i publiken (även jag har suttit i elevrådsstyrelsen…).  Alla de otaliga som i skolan deltagit i elevråd och elevkårer blir naturligtvis inte ministrar men jag tror att de tar med sig en viktig lärdom ut i livet; man kan påverka sin och andras situation! Skoldemokratins betydelse för demokratin i stort i Sverige ska verkligen inte underskattas!

Trots den uppsjö av larm om den svenska skolans dåliga arbetsmiljö, dåliga resultat, mobbning, bränder osv. måste det finnas en hel del positivt att ta upp om skolan också. På varje positiv artikel om skolan går det tre negativa menar en av byråerna i sitt underlag och härrör detta till den intresselogik som säger att politiker behöver problem att lösa med sin politik, lärarförbund och andra intresseorganisationer vill kunna motivera ökade anslag och resurser och media vill sälja sina nyheter.  Skolan berör och kanske särskilt när den upprör.

När bara det ovanliga är intressant förändras bilden av hur det är när det är vanligt. Kanske är det därför som många resonerar som så att: ”Ja den svenska skolan är dålig men just mitt barn går på en bra skola”, som en av byråerna uttryckte det. Skolan generellt anses som dålig, men den egna skolan får nästan alltid gott betyg.

Fast ramarna (och då den helt imaginära budgeten) är helt fria, håller sig byråerna ändå inom det rimligas gränser. När jag läste om idén tänkte jag att detta ska bli spännande, vad kan ett gäng crazy kreatörer hitta på när uppdraget är en ohämmat positiv bild av den svenska skolan? Men det slutar ändå i rätt konventionella metoder ändå. Både förslag två och tre vill i tävlingar utse sådant som ”skolhjältar” eller varför inte Sveriges bästa svensklärare 2010? Det är bra tänkt men liknande grepp finns ju redan (till exempel Kunskapsprisets skolkategori!). Var är det utflippade, det nyskapande, det som verkligen skulle kunna få upp ögonen hos folk för den svenska skolans kvalitéer? Någon därute som har en bra idé? Skriv och kommentera! Eller vänta till på onsdag då vinnaren i Lärarförbundets tävling koras.

Spray, som äger Skunk, gav användarna två veckor att spara ned resterna. I dag slocknade sidan. Och på Facebook, ironiskt nog, röjer nu flera sin förundran över nyupptäckten av Skunk och sajtens centrala roll i ett tidigare liv.

Skunk.nu ska kanske inte, som en del anhängare har krävt, k-märkas som domän. Sajter som dessa är inte i första hand allmängiltiga, utan högst privata. Men just därför har Spray ett stort ansvar. Vi 80-talister är trots allt en, i stort sett, papperslös generation utan kärleksbrev och hemliga lappar i byrålådorna. Och vi håller sakta på att förlora vår historia.

***

VAD TYCKER NI? Bör man bevara communitys trots att de inte längre är något annat än digitala spökstäder? Och innebär detta slutet för communityt som ett sätt att lära känna nya vänner, som anonyma chattrum? På Facebook står du där med ditt namn. De flesta av oss pratar bara med vänner vi känner på Facebook, vilket skiljer det från Lunarstorm och Skunk där man kunde upptäcka nya vänner. Är det bra eller dåligt?

Slutligen, tror ni att Facebook är här för att stanna?

Andra bloggar om: communitydöden, Skunk, Lunarstorm, Facebook

Dåliga skolresultat inte samma sak som dålig skola
Rosengårdsskolan är en F–9-skola och vi hälsades välkomna av Lars Birgersson som är rektor för skolår 6–9. Det tar inte många sekunder innan Lars uttrycker sin besvikelse över hur skolan utmålas i medierna som beskrivit skolan som sämst i Sverige. Lars betonar att det är en väldig skillnad på dåliga resultat (mindre än hälften av skolans elever är behöriga till gymnasiets nationella program när de slutar nian) och en dålig skola. Forskning visar att av alla faktorer som påverkar en elevs studieresultat är sociokulturella faktorer viktigast. Och på Rosengårdsskolan är de sociokulturella faktorerna i många fall besvärliga.

Foto: Martina Eriksson

Rosengård och Herrgården betraktas som ett av norra Europas mest socialt utsatta områden. Till exempel är det bara 16 % av den arbetsföra befolkningen i Herrgården som har arbete, och på 4 år byts halva befolkningen i området ut. De bättre bemedlade flyttar till andra områden. På skolan går för närvarande noll elever med svenskfödda föräldrar. Eleverna talar svenska bara under lektionstid; på rasterna och i hemmet talas främst arabiska, kurdiska, somaliska, pashto eller romani. De sociokulturella faktorerna i Herrgården avspeglar sig bland annat i att 60 % av eleverna i skolår 6 är i behov av särskilt stöd. Vilka resultat är rimliga att förvänta sig med dessa förutsättningar? Mot den här bakgrunden är kanske Rosengårdsskolan Sveriges bästa skola? Vem vet? Men vad man definitivt kan säga är att det är ett alldeles för trubbigt instrument att bara mäta andelen behöriga till gymnasiet för att uttala sig om hur bra eller dålig en viss skola är.

Herrgården utmålas av medierna som ett extremt våldsamt och problemtyngt område, och visst är det sant att oroligheter förekommit. Men det vore ansvarsfullt av dagspress, TV med flera att även lyfta fram de positiva sidor av området som finns.

SPRING och KIPP
Vi fick ta del av två projekt vid Rosengårdsskolan. SPRING (SPRåketINteGrerar) innebär att cirka 30 elever i skolår 8–9 gör fyra veckors praktik vid var sitt företag i Malmö. Syftet är att eleven ska träna svenska och komma ut i en miljö som är annorlunda än Rosengård. Utvärdering sker i form av dagboksanteckningar, och av dessa kan skolans personal utläsa ganska mycket om elevens inställning till Rosengård och omvärlden.

–Det var jätteroligt att vara ute i Sverige, skrev en SPRING-elev i dagboken.

 KIPP (Knowledge Is Power Program) härstammar från USA och är ett belöningssystem för att skapa arbetsro i klassrummet. Det går ut på att om grundläggande ordningsregler följs så ordnar skolan mindre korttidsbelöningar som filmvisning och större långtidsbelöningar som resor för eleverna. Systemet är sponsrat och har under flera år framgångsrikt använts i ett av Rosengårdsskolans arbetslag. Nu kommer det att implementeras i hela skolan.

Äktenskapsrådgivare i moskén
En kort promenad från skolan tog oss till Islamic Center, som är Sveriges första sunnimuslimska moské. Där fick vi guidning av en man som bland annat arbetar som muslimsk äktenskapsrådgivare. Moskén är välbesökt, och varje fredag finns cirka 700 personer från 60 nationer på plats.

Foto: Martina Eriksson

Efter en inspirerande och lärorik dag förde bussen oss åter till NE:s redaktion.

Läs även reportaget Vilken är sanningen om Rosengård? av SPRING-praktikanten Maja Vajzović, som varit fyra veckor på NE.

Christel Knappe ordnade en Pecha Kucha Night i Helsingborg igår tillsammans med Folkuniversitetet och Vetenskapsyran. Christel arbetar själv med design och arkitektur och blev inbjuden till en Pecha Kucha-tillställning på Berns i Stockholm. Upplevelsen var så inspirerande att hon valde att kontakta Pecha Kucha organisationen i Tokyo och skaffa licens för att kunna ordna Pecha Kucha-kvällar i sin hemstad Helsingborg. Lyssna på Christel när hon håller en egen Pecha Kucha om just Pecha Kucha!

Foto: Jill McCabe

 Temat för Vetenskapsyran var hållbar utveckling och flera av kvällens presentationer anknöt till det. Per Eriksson , också han arkitekt, pratade om klimatsmarta hus. Per var enligt egen utsago en van talare men det märktes både på honom och flera av kvällens talare att de tyckte att det var lite besvärligt att tajma in det man ville säga med den fasta bildväxlingen på 20 sekunder. Per lyckades ändå få mig att lyssna ordentligt när han berättade att uppvärmningskostnaden/år för ett klimatsmart hus från Flamingo Homes and Joy motsvarade vad man normalt betalar i månaden för en normalsvensk villa.  

Halina Sawicka Ekberg gjorde en mycket personlig presentation på engelska med titeln  ”Things that make me tick”.  Det som Halina gick igång på var idéer som var bra både för en själv och för vår planet. På hennes lista över inspirationskällor fanns både Jamie Oliver och Dalai Lama och hon lever som hon lär bland annat genom sin verksamhet Goodness. En annan som brann för miljöfrågor var Olof Kolte vars Pecha Kucha handlade om hur vi förbrukar oändligt mycket av jordens resurser för att transportera både varor och oss själva. Han förespråkade istället s.k. soft mobility det vill säga att cykla och gå. Skulle Halina och Olof kunna bli dina inspirationskällor? – titta på deras presentationer!

Kopplingen mellan Pecha Kucha och kreativitet och nya idéer och fenomen märktes tydligt när Rickard Jönsson tog över ordet under kvällen. Han pratade om digital skaparglädje och visade upp en mängd fantastiska projekt där människan interagerar med teknik bland annat från Multitouch Barcelona och Reactable. Rickard står själv bakom Pecha Kucha i Malmö. Mer digitalt serverades av Michaela Schmied  med sin presentation av augmented reality (AR), på svenska förstärkt verklighet. Michaela beskrev AR som ”datorgrafik (i en filmad version) av verkligen visad på en skärm”. Blev du inte klokare av denna beskrivning tycker jag att du ska titta på Michaelas presentation eller läsa mer på SweetAR:s blogg.

Enligt Christel Knappe skulle en bra Pecha Kucha-kväll vara som en pralinask. Kvällen bjöd verkligen på godbitar inom olika ämnen. En presentation som bokstavligen gav mersmak hölls av Vanja Franzén och Sara Westerlin som ställde frågan: Hur smakar ditt varumärke? De två tjejerna är gastronomer och food  directors i det egna bolaget Foodism. De arbetar bland annat med att ta fram smakprofiler för företag genom att sätta samman en ”smakbit” som symboliserar företagets identitet, kärnvärden och budskap. Andra intressanta projekt de berättade om var smaksattning av -ismer på Moderna Museet, smakperfomances samt ”Edutastes” för Gastronomiprogrammet på Kristianstad Högskola. Både Vanja och Sara gillade konceptet och såg det som ”ett annorlunda sätt att nå ut, ett alternativ till ett mer traditionellt affärsmöte”. De pekade också på att det också var ett bra tillfälle att inspireras av andra. Smaka på Vanja och Saras presentation!

Pecha Kucha var för mig en mycket inspirerande upplevelse. En slags speeddating mellan publiken och de idéer och budskap som presenterades. Effektivt för de som lyssnar och ett kreativt möte för de som vill nå ut.

Möller ser både fördelar och nackdelar med blockpolitiken. Fördelarna är tydligheten och att det blir lättare för väljarna att ta ställning i regeringsfrågan och utkräva politiskt ansvar. Nackdelen är att blockpolitiken underminerar de fördelar som kommer med vårt proportionella valsystem, som innebär att det går att samarbeta över blockgränserna för att tillgodose folkviljan.

Det stora hotet mot den till synes stabila tvåblocksmodellen i valet 2010 är Sverigedemokraterna. Om de kommer in i riksdagen och får en potentiell vågmästarroll kan enligt Möller den parlamentariska situationen och partiernas motvilja att ge Sverigedemokraterna inflytande framkalla en situation där blockpolitiken blir omöjlig. Alternativet är en liten minoritetsregering med företrädare från de båda blocken. Detta skulle bli en svag regering och risken för parlamentariska kriser skulle vara överhängande. Situationen skulle i så fall kunna jämföras med hur det såg ut på 1920-talet när Sverige hade tio regeringar på ett decennium.

Författaren och debattören Niklas Ekdal går i en debattartikel i DN ännu hårdare åt blockpolitiken som han menar är en förolämpning mot väljarna. Blockens vilja att positionera sig som tydliga alternativ fördunklar de politiska budskapen och gör att valrörelsen kommer att präglas av innehållslösa och överdrivna pamfletter istället för konkreta politiska alternativ. Ekdal menar dessutom att de största och mest bestående politiska besluten i Sverige, t.ex. den stora skattereformen, pensionsreformen och åtstramningen av de offentliga finanserna har skett i samverkan över blockgränserna.

Helt klart är att det nya politiska landskapet i Sverige kommer att sysselsätta såväl statsvetare som samhällsdebattörer under lång tid framöver, även efter valet 2010. Fortsätter utvecklingen kanske vi till och med får se ett helt nytt valsystem i framtiden. Eller så slår pendeln tillbaka och vi får en återgång till det flerpartisystem som vi lärt känna som svenskt.

Är blockpolitiken till fördel eller nackdel för demokratin i Sverige? Vad tycker du?

Foto: Martina Eriksson/Nationalencyklopedin

Näringslivet varnar för brist på tekniker när elevernas intressen för naturvetenskap, matematik och teknik minskar. En särskild Teknikdelegation har tillsatts av regeringen för att råda bot på detta.

Ett teknikfrämjande initiativ som kommer att bära frukt om en sisådär 15-20 år är Snilleblixtarna. Snilleblixtarna är ett koncept för barn från förskola till skolår 5 där de får lära sig hur saker funkar och lösa problem i sin vardag med egna idéer.

I går eftermiddag deltog jag i en utbildning för lärare i Snilleblixtkonceptet som hölls av Anna-Carin Cardell, verksamhetsledare för Snilleblixtarna, och hennes man teknikern Jan-Erik Cardell. En del av utbildningen bestod i att lärarna själva fick prova på Snilleblixtkonceptets första steg Pilla, dvs.plocka isär tekniska prylar och undersöka hur de ser ut inuti. Lärarna gick verkligen in för uppgiften. Det var ett väldigt bändande, skruvande och vridande i alla grupper. Vid bordet som pillade sönder en faxmaskin hördes ett frustrerat, ”Tänk om man kunde”. Och sedan. ”Ja! Det kunde man.” Lärarna i den gruppen berättade att deras skola i Löddeköpinge hade redan börjat så smått med konceptet och att det var tydligt att det var helt andra förmågor hos barnen som kom fram när man arbetade på detta sätt. En annan kursdeltagare från Lund satt och pillade sönder en mobil i dess allra minsta beståndsdelar. Han hade själv bevittnat hur elever som vanligtvis hade stora koncentrationssvårigheter i skolan hade suttit fokuserade en hel dag när de fick pilla sönder apparater och sätta ihop dem till nya egna uppfinningar.

Foto: Martina Eriksson/Nationalencyklopedin

Snilleblixtarna stöds av Skolverket  och konceptet går helt i linje med de nya kursplanerna i teknik och det ökade fokuset på entreprenöriellt lärande i skolan. Det är enkelt och roligt och just därför kan det kanske råda bot på den osäkerhet som många lärare känner inför teknikämnet – ett problem som lyftes under utbildningen.

Förhoppningsvis får vi utöver glada och påhittiga barn även tekniker, innovatörer och entreprenörer för framtiden.

”Den rödgröna oppositionen vill tillföra sammanlagt tolv miljarder kronor till skola, vård och omsorg. Regeringen är skeptisk till förslaget. ‘Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket’, säger kommunminister Mats Odell (KD).”

Odells uttalande är vasst och smart, men också ovanligt smutsigt. Det han refererar till är givetvis den så kallade Tobleroneaffären 1995, med Mona Sahlin i huvudrollen. ”Hennes förtroende både inom och utom partiet gick emellertid snabbt förlorat sedan hennes sätt att handskas med tjänstekreditkort blivit föremål för uppmärksamhet”, står det om Sahlin i NE.

Foto: ISTOCK

Ingen säger som Odell utan att det är genomtänkt och välplanerat. Frågan det väcker är om detta bara är början på en smutsig valrörelse. Det är därför värt att påminna om NE-redaktören Frans af Schmidts inlägg om detta på Kunskapsbloggen:

”I dag är ‘negative campaigning’ uttrycket för dagen. Riksmedier lyfter upp farhågorna att 2010 års valrörelse kommer att bli smutsigare än någonsin, och att de politiska sakfrågorna riskerar att hamna i skymundan till förmån för hätska diskussioner om politikers privatmoral och eventuella dolda agendor.”

Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger däremot så här till GP: ”Det är sådant man säger under en valrörelse, men att börja med det redan nu är ovanligt.” Normalt, om än tidigt, alltså.

Vad tycker ni? Är Odells uttalande okej?

Andra bloggar om: Tobleronepolitik, negative campaigning
Fler bloggar: Röda Berget svarar med öppet brev till Göran Hägglund, Leiph Berggren ser det däremot som en lysande politisk metafor

Uppdatering 17:10, 27/4: Mats Odell tänker inte be om ursäkt. Men han får kritik från flera håll: Thomas Östros kräver en ursäkt, och medierådgivaren Paul Ronge säger så här till TT: ”Detta är ett absolut bottennapp. Det är bland det lägsta jag har hört.” Själv blir jag nog mest nyfiken på detta: vad tycker Kraft Foods inc, som äger varumärket Toblerone, egentligen om allt det här?

Jill McCabe, berättar om NE SKOLA

Cirka 200 lärare från Stockholmstrakten slöt upp när DN, UR och NE visade upp sina digitala tjänster igår kväll på ett skolmöte på Thorildsplans gymnasium. Förutom att ge inspiration kring hur man kan använda digitala medier i undervisningen hade de olika presentationerna det gemensamma temat höstens val. Kvällens moderator var Lotta Jankell, känd som programledare på tv men också nybliven gymnasielärare.

Första presentation hölls av Christer Holger och Anna Wallin från DN SKOLA. De visade hur DN har satsat på att skapa en sajt där elever och lärare kan publicera texter och webbsidor med hjälp av DN:s bilder, källor och journalistiska tips. Inför valet har de en särskild tematävling och lockar med äran att publiceras på DN.se och prispengar till klasskassan.

Undertecknad tog vid efter DN och gav praktiska tips om vilka möjligheter det finns på NE SKOLA. Att det är mer än ”bara” ett uppslagsverk fick publiken klart för sig när jag visade olika typer av pedagogiska resurser såsom tempaket, läropaket och Läxhjälpen-övningar. Samlingen Valet 2010 med aktuella reportage och de senaste inläggen om valet från Kunskapsbloggen, bildspel, tester och mängder av intressanta länkar hoppas vi ska bli en startpunkt för många klassers arbete med valet.

Under kvällen kunde publiken ställa frågor eller komma med synpunkter via Twitter eller sms. Efter varje presentation fångade Lotta upp frågorna och reflekterade också själv över hur hon kunde ta till sig av de konkreta tipsen i sin undervisning. En av frågorna tog upp hur viktigt det var att föra vidare kvällens innehåll till eleverna och att engagera dem i att ta med digitala medier i lärandet.

UR erbjuder mängder av intressanta tv- och radioprogram för skolan vilket   Maria Nordmark och Christina Friborg  fångade publiken med ett potpurri av dessa. De filmklipp som visades berörde just demokrati, värdegrundsfrågor och höstens val t.ex. serierna Välkomna nästan allihopa eller Personligt val . Utöver detta har UR skapat en särskild valsajt, Valet är ditt, där eleverna kan skapa sitt eget parti eller spela in filmklipp på temat Om jag vore statsminister.

Som en avrundning på kvällen pratade Martin Tallvid, lärare och forskare vid Göteborgs universitet, om resultaten av sin forskning kring Falkenbergsskolornas satsning på en dator till varje elev. Att eleverna var nöjda kom kanske inte som någon överraskning för oss som lyssnade men att höra att nästan samtliga lärare också var nöjda var väldigt intressant att höra. Dessutom tyckte majoriteten av lärarna att eleverna hade lättare att nå målen med en egen dator och ett förändrat arbetssätt där Internet och digitala lärresurser är en naturlig och integrerad del av undervisningen.

Trots att jag själv medverkade kunde jag inte låta bli att förundras över det fantastiska utbudet av digitala resurser som presenterades under kvällen. Man riktigt såg hur lärarna sög åt sig alla nya idéer till sin undervisning. Och en sak är säker. Det kommer att bli väldigt många roliga timmar om valet i skolorna i Stockholmstrakten i år.