Det som gör mig tveksam till surfplattan i undervisningen är att det i viss mån gör användaren passiv. Man kan visserligen teckna och använda program vilket är aktivt, men utan ett externt tangentbord blir det svårt att skriva längre texter. Detta problem existerar däremot inte i förskolan eftersom de riktigt små barnen sällan kan skriva ändå.

Marina Havfenstein skriver:

”Det är inte en stationär eller bärbar dator, där man måste lära sig koordinera mus, tangentbord och fingrar. Det är ett verktyg där barn direkt pekar på skärmen och uppfattar effekten av det de sysslar med. Det kan vara alltifrån att peka på en bokstav, färg eller ett djur och få det uppläst eller höra dess läte. Eller varför inte ett interaktivt pussel där man lär sig mönster. Den är så enkel att använda att en ettåring utan problem klarar av den.”

Fler har insett surfplattans betydelse för små barn: i Journalisten skriver krönikören Lisa Bjerre om ett barnboksförlag som ger ut böcker på iPad.

Däremot förstår jag inte riktigt valet att ge eleverna en iPad i stället för en bärbar dator, vilket man har beslutat på Grafiskt Utbildningscentrum på Uppsala.

Men om man lägger betoningen på bilder snarare än på text är det kanske en självklarhet. Jag skulle däremot sakna ett fysiskt tangentbord.

Vad säger ni?

Mer intressant läsning

1. Kommuner bryter löneavtalet (Skolvärlden)
2. Slopa hemläxorna för en rättvis skola (Aftonbladet)
3. Tio tankar om teknik (Origo)
4. Vem ska ha högst lön? (Christermagister)
5. Kepsdebatten – hur kan den tillåtas leva vidare? (Körlings ord)
   

Andra bloggar om: lärare, utbildning, forskning, pedagogik

NE:s Arne Järtelius förklarar det hela:

”Vad de brittiska väljarna får välja mellan är dagens system där den partiföreträdare som vinner en valkrets – det finns lika många valkretsar i Storbritannien som det finns säten i parlamentets underhus – är den som utan konkurrens står som vinnare av hela valkretsen. Det systemet kallas FPTP (First Past the Post) och har, i alla fall traditionellt, gynnat något av de största partierna Tories (konservativa), Labour (socialdemokrater) och, de senaste 20 åren, Liberal Democrats (liberaler) samtidigt som det har hållit allt vad småpartier heter utanför (vid parlamentsvalen 2005 och 2010 gick var tionde röst till något annat än de tre stora partierna).”

Alternativet till detta kallas AV (Alternative Vote). I detta system graderar den röstande partierna i valkretsen. Detta ger tvåan, trean och fyran i en valkrets ett visst inflytande. En del anser att detta är mer rättvist än Storbritanniens nuvarande ”the winner takes it all”-system. Australien har ett AV-system.

I Sverige har vi proportionella val medan Storbritannien har majoritetsval. Det senare främjar tvåpartisystem, då tröskeln blir betydligt högre för småpartier. Här är USA ett slående exempel.

Därmed är det också svårt att ändra ett sådant valsystem. De som sitter på makten är trots allt obenägna att förändra det som ger dem makt. Den svenska motsvarigheten blir då gränsen till riksdagen, som just nu ligger på fyra procent. Medan stora partier gärna vill ha en hög gräns vill mindre partier, som balanserar på gränsen, oftast hellre ha en lägre sådan.

”Alla som arbetar i skolan måste vara öppna för att tänka nytt med hjälp av den forskning som finns. Både lärare och skolledare måste vara delaktiga i att utveckla undervisningen. Att själv delta i forskning är ett sätt att göra detta och det måste löna sig att utbilda sig på forskarnivå och på olika sätt närma sig forskningen.”

Och Sveriges Skolledarförbund publicerar en programförklaring för en mer forskningsbaserad skola.

Är detta ett trendbrott? Som Kunskapsbloggen skrev nyligen: i den nya skollagen står det att ”verksamheten ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.”

Thomas Kroksmark, professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping, talade nyligen på Kommunal skolriksdag och då var detta hans budskap:

”Skolan är en kunskapsorganisation och varje sådan måste förses med ny kunskap.”

Läs om Thomas Kroksmarks projekt ”Modellskolan”, där lärare forskar på halvtid, här på Kunskapsbloggen.

Mer intressant läsning

1. Skolverket bemöter Zarembas påståenden (Skolverket)
2. Retorik borde vara obligatoriskt (Skolvärlden)
3. ”Slå ihop lärarfacken” (Lärarnas tidning)
4. ”Dags att bryta lärarnas isolering” (Lärarnas nyheter)
5. Här är höstens populäraste utbildningar (Dagens Nyheter)
   

Andra bloggar om: lärare, utbildning, forskning, pedagogik

Om man ser till alla åldersgrupper kan 29 procent inte räkna upp något av språken. Detta trots att dessa språk har varit Sveriges nationella minoritetsspråk i över tio år.  Samiska är det mest kända språket medan jiddisch är det minst kända.

En majoritet av de tillfrågade – 1 000 slumpvis utvalda personer i åldern 15 och äldre – tycker ändå att det är viktigt att fortsätta stödja språken. Kvinnor tycker generellt sett att det är viktigare än män.

Kände ni till dessa minoritetsspråk? Och tycker ni att det är viktigt att stödja dem? Delta i samtalet! Kommentera nedan.

Mer om språk:

1. Östafrikansk entusiasm för lånord (Lingvistbloggen) ”En del räds som bekant det egna språkets fördärv genom lexikala lån från andra tungomål. På andra platser bejakar man tvärtom inlånandet.”
2. Hela folket värnar isländskan (Språket i P1) ”En undersökning visar att dagstidningstext i Island bara innehåller en tredjedel så många lånord som tidningarna i Sverige, Danmark och Norge.”
3. Lärare behöver ett gemensamt språk (metabolism) ”Då och då diskuteras det huruvida elever ska få prata sina hemspråk med varandra.”

Andra bloggar om: språkfredag, språk, minoritetsspråk, kunskap

Namn: Gert Holmertz 

Född: Jag föddes 1947 och växte upp i en liten bruksort (numera f.d. sådan) som heter Koppom i Eda kommun i Värmland. Jag såg till att ta mig därifrån så fort som möjligt, och jag lyckades hålla mig borta från Koppom i 35 år fram till det första återbesöket.

 Sysselsättning: Journalist 

Brinner för: Att få tid och ro att bli färdig med min andra roman och få den utgiven. Min första roman utkom 2004 och heter Muren i Maimana. Det känns lite förmätet att säga att jag skriver romaner. Jag inspirerades först av ett par vänner som lyckades få ut ett par romaner. Kunde de kunde väl jag, tänkte jag och började försöka knyta ihop några idéer som jag burit på länge. Det visade sig kunna bli en roman, men det tog flera år av mödosamt skrivande i många versioner innan den blev färdig. När den äntligen kom ut drunknade den i bokfloden men fick åtminstone en handfull recensioner, de flesta faktiskt ganska välvilliga.

Jag skrev först och främst för att se om jag klarade av det. Samtidigt blev skrivandet ett sätt att bearbeta några tankar jag ältat i många år. Något liknande är det med den betydligt kortare berättelse som jag i princip är färdig med men inte velat lämna till något förlag förrän jag hunnit med en del finputsning. Jag kan väl säga så pass som att utgångspunkten var att jag behövde skriva av mig vissa barndomsminnen. 

Tips på bästa sättet att nå en läsare: En medryckande ingress är aldrig fel. 

Lästips: Just nu håller jag på med 2666 av chilenaren/mexikanen/spanjoren Roberto Bolaño, en enastående läsupplevelse (som med sina över 1 000 sidor dessutom ger njutning ganska lång tid). Jag är också fascinerad av Orhan Pamuks skildringar från Istanbul, min favoritstad.

Länktips: Fotosajten Trekarth är ganska trevlig.

Vad jag sysslar med för tillfället: Efter 26 år vid TT:s utrikesredaktion varvar jag ner med frilansande, bl.a. för NE. Min frilansbana är bara några månader gammal. Jag lämnade TT i slutet av september 2010 och har haft så mycket att göra för NE och Utrikespolitiska Institutet att jag inte har hunnit skaffa mig fler uppdragsgivare än.

Förebilder: Oj, det var svårt. Jag önskar ibland, när jag läser skönlitteratur, att jag kunde skriva som JM Coetzee, eller Orhan Pamuk, eller Kerstin Ekman, eller Graham Greene, eller… De är författare som har stimulerat mig i min tillvaro som skribent. Även om de behandlar väldigt olika ämnen, och säkert är väldigt olika personligheter, har de något gemensamt i språkbehandlingen, förmågan att beskriva komplicerade skeenden på ett rent och avskalat språk. Det är nog något med den skenbara enkelheten som attraherar mig (förutom att de helt enkelt berättar bra historier).

Man ska däremot inte vara för hård. Det visar sig också att många ungdomar vet att tobaksrökning innebär en större hälsorisk om man börjar röka tidigt. Ända sedan den första undersökningen om ungdomars tobakskunskap genomfördes 1987 har ungdomarna också vetat att fostret kan skadas om en gravid kvinna röker. Jämfört med den senaste undersökningen 2003 vet nu också fler att huden påverkas av rökning.

Det första jag funderar på är dock hur många i resten av befolkningen som känner till att just passiv rökning kan ge allergi och att rökning kan ge magsår? Det är inte utan att jag blir nyfiken på hur resultatet hade blivit om man undersökt vuxnas kunskapsnivå om tobak. Vad tror ni?

Andra bloggar om: rökning, hälsa, kunskap, undersökning

Har ni några förslag på låtar som skulle kunna passa i en spellista över låtar som sprider kunskap? (Lite inspiration finns här och här.)

På webben finns många filmade, och inspelade, föreläsningar. Ett exempel från Sverige, och skolan, är FrökenMatte. Här skriver Skolvärlden om det och på YouTube kan ni själva kolla på klippen. Smart! Om ni har fler liknande exempel blir jag väldigt glad om ni tipsar om dem i kommentarsfältet. =)

I klippet Filmen som ska lära svenska barn om sex: UR i samarbete med RFSU (Aftonbladet) visas också utdrag ur en pedagogisk film som skulle kunna användas i skolan. Fyra av tio elever som går ut femte klass har nämligen inte haft sexualkunskap. Filmen kan ses som ett sätt att komma till rätta med den bristande kunskapen. Ett bra sätt, verkar det också som, då delarna som visas i klippet på Aftonbladet inte är onödigt tillkrånglade utan tar sig an ämnet på ett lättsamt sätt.

Och nu när jullovet snart är slut på landets elever har jag en direkt fråga till landets lärare: Blogginlägget ”Tankar om den goda julen” (Killfröken) har åtminstone fått mig att fundera. Bloggaren skriver om hur den ena gruppen lärare minns sin barndoms jular och planerar lektioner som handlar om det underbara som är jullov, allt medan…

”Den andra gruppen lärare har läst tillräckligt många Metro-krönikor av Hillevi Wahl för att veta vilket helvete som julen kan innebära. Dessa lärare är i ett ögonblick beredda att strunta i majoritetens kontextuella lärande för att hjälpa de som behöver den allra mest.”

Vilken grupp tillhör du?

Mer intressant läsning:

• Undervisning på engelska bra för inlärningen (Skolvärlden)
• Aktuella ord i svenskan 2010 (NE.se)
• ”Tusentals unga stängs ute från studier i Sverige” (DN Debatt)
• Lärare på kurs är ingen lek (Metabolism)
  

Andra bloggar om: skola, Spotify, utbildning, YouTube

Enligt Nationalencyklopedins ordbok är bragd att i dag se som en ”utomordentlig prestation eller gärning”. Längre tillbaka i tiden var bragd synonymt med sådant som stordåd, bedrift eller storverk.

Enligt Svenska Dagbladets statuter för att dela ut denna den främsta av utmärkelser inom svensk idrott så förstås med bragd ”ett avgörande av hög rang, vunnet genom ett exceptionellt uppbåd av tekniskt och taktiskt kunnande, segervilja och energi i förening med idrottslig ambition. Bragdens värde skall anses förhöjt i ett fall där avgörandet skett i ett svårt och vanskligt läge.”

2009 ansåg Dagbladsjuryn att skidskytten Helena Jonsson utfört den största idrottsliga bragden (efter hennes underprestation vid OS tidigare i år kunde hon tilldelas medaljen för årets idrottsbesvikelse). Och i år? Läs statuterna en gång till: vilken idrottsman eller idrottskvinna lyckades uppbåda detta tekniska och taktiska kunnande, denna segervilja och energi och, inte nog med det, göra det i förening med, som det heter, idrottslig ambition? Tekniskt och taktiskt kunnande har väl de flesta elitidrottsmän, annars skulle de inte definieras som sådana. Segervilja och energi verkar majoriteten av dem vara utrustade med i överflöd. Men idrottslig ambition; vad är det? Är det att vinna mot alla odds? Att ställa upp och komma i mål trots väder, vind och svikande dagsform? Att slå sig själv – och det svenska rekordet – med häpnad?

foto: ISTOCK

Bland de kandidater som nämns finns OS-vinnaren Björn Ferry, det OS-vinnande svenska curlinglandslaget, flera svenska OS-guldvinnare på skidor, evighetsmaskinen Therese Alshammar och höjdhopparen Emma Green. (Jag hade till dessa gärna lagt triathleten Lisa Nordén och cyklisten Emma Johansson, men de är bäst i alldeles för små sporter i Sverige.) Själv skulle jag vilja satsa en röst på Emma Green. Alla visste att Blanka Vlasic skulle vinna. Det fanns således inget guld att hoppas på eller att hoppa för. Alla visste att Emma Gren inte hade klarat 2 meter i någon tävling. Mästerskapsfinaler är inte precis gjorda för att slå personligt rekord, men det trotsade Green galant med att klara 2,01. Alla visste att det svenska friidrottslandslaget vid EM i Barcelona var en modfälld skara som endast undantagsvis tog sig till final. Emma hade kunnat sälla sig till den dystra skaran men hon visade i stället att det är från botten man ska gräva de ädla medaljerna. Är det sådant som kallas idrottslig ambition? Är det något sådant som borde ge en bragdmedalj 2010?

Jag tänker på detta när jag läser artikeln ”Brödrafolkens väl ett minne blott” i SvD.

”–I Norge finns det svenska inslag överallt, sitter man på kafé hör man folk som pratar om Sverige och man hör svensk musik i högtalarna. Sverige märks av mycket mer i Norge än Norge märks i Sverige, säger SR-journalisten och före detta Oslokorrespondenten Beatrice Janzon.”

Det finns ett undantag: oljepengarna. Svenskarnas intresse är här större än norrmännens eget, enligt Simen Sætre, författare till boken ”Petromania” om Norges förhållande till oljan.

Men det vänder. SvD intervjuar en expert i ämnet, Mikael Klingberg, som menar att Norgehistorierna dör ut då det inte är lika roligt att skämta med ett grannland vars BNP inte ”bara är högre än Sveriges per capita, utan numera även i absoluta tal.”

Klingberg tror också att svenskarna kommer att intressera sig alltmer för Norge, och tar ett tydligt exempel: 60 000 svenska ungdomar jobbar bara i Osloområdet. Dessa kommer att berätta för sina nära och kära om Norge, och då kommer kunskapen också att öka.

Vad tror ni?

Foto: ISTOCK

Eftersom det i dag är kongressval, så kallat mellanårsval, i USA vill jag också tipsa om en lättläst och intressant understreckare i SvD om Jon Stewart: ”Jon Stewarts skämt tas på största allvar.”Jag har själv, sent omsider, upptäckt The Daily Show och uppskattade verkligen att läsa Anders Carlssons initierade genomgång av showen och dess framgångar. Läs den om du gillar The Daily Show och/eller initierade medieanalyser kring framtidens TV!

På tal om framtidens TV skriver Niklas Wahllöf i DN:s TV- och mediekrönika (”Framtiden var bättre förr”) förresten om vad den nya tekniken gett oss: insikten om det fina med gårdagens TV.

Fler intressanta idéer:

1. Enfärgad debatt (Fokus om kulturkanon)
2. Vädrets vetenskap (Populär historia)
3. How Hand-Writing Trains the Brain (The Wall Street Journal)
4. Why Sisterly Chats Make People Happier (New York Times)
5. Kusingifte går an – men inte som regel (Forskning & Framsteg)
   

Andra bloggar om: idéer, Jon Stewart, Norge, TV

Eriksson har studerat hur bilden av norra Sverige dels skapas och dels återföds i bland annat populärkultur och reklam.  Några exempel som förmedlar stereotypa bilder av norrlänningen är reklamen för ölet Norrlands guld och Kjell Sundvalls film ”Jägarna” från 1996.

”Omoderna och bakåtsträvande människor som bor i en avfolkningsbygd. Dessa negativa och stereotypa bilder av norrlänningar och Norrland har funnits länge och upprepas ständigt.
– Sverige vill gärna framstå som en modern och urban nation. Den självbilden förstärks av att människor och platser som inte passar in beskrivs som annorlunda, menar kulturgeografen Madeleine Eriksson.”

Norra Sverige får då stå i ett slags motsatsförhållande till det ”moderna Sverige”.  Och för att identifiera ett centrum måste man också identifiera en periferi, menar Madeleine Eriksson: ”Människor och platser som inte passar in beskrivs som annorlunda, och blir undantag i den nationella självbilden.”

Fler intressanta idéer:

1. ”Trams på Facebook värdefullare än vi tror” (Forskning.se)
2. ”Antikens gömda pigment” – med bildspel! (SvD)
3. ”August!” – hur vinner man Augustpriset (Fokus)
4. Germany makes its final First World War reparations payment (HistoryToday)
5. ”Jonas Thente: Digital kastrering” (DN)

Andra bloggar om: idéer, forskning, stereotyper