Det finns ett par bloggare som jag tror antingen skulle kunna passa själva – eller så kanske de sitter inne på kunskapen om den rätta kandidaten. Tja, vad säger ni Anna-Stina på BiblioBuster, Malin Sandström på Vetenskapsnytt, som för övrigt också driver det – i detta sammanhang särskilt intressanta – projektet Matmolekyler tillsammans med Lisa Förare Winbladh, eller SLU Forskarbloggen och Vetenskap & Allmänhets VA-bloggen, eller kunskapsspridarna på och om webben Anders Mildner, Joakim Jardenberg, Sofia Mirjamsdotter, och särskilt om Google, Andreas Ekström?

Andra som skulle passa är Heja Abbe och, nu pausade, bloggen Smulgubbe, som bloggar  kärleksfullt om livet med ett barn med funktionsnedsättning. Och vad är Julia Skotts bloggprojekt ”Kroppsbilder” om inte ett sätt att sprida kunskap? Dessutom, den måste bara nämnas, Svenska Akademiens Peter Englund vars blogg är fantastiskt läsvärd.

Om det är några av dem ovan du gillar – nominera! Är det någon jag har glömt? Säkert. Nominera då med. Nomineringen är öppen fram till på söndag.

Lördagen 25 september kan du ställa dina frågor till en panel av NE:s ämnesexperter på Forskartorget under Bok- och Bibliotek. Tiden är 15:10-15:40. Frågor kan också ställas i kommentarsfältet här nedan i förväg. Om du har tur blir just din fråga besvarad!

Vi kommer att återkomma om Forskartorget – det finns ett par punkter som jag vill tipsa om och några föredrag som vi kommer att bevaka via bloggen och Twitter.

Och  IDG.se rapporterade nyligen att Facebook tagit upp konkurrensen. Facebooks lokaliseringstjänst heter Facebook Places. Användarna kan genom denna berätta för sina vänner var de befinner sig, rent fysiskt.

Anders Mildner har en rätt rolig vinkel på det hela: att det dödar slumpen.  Han skriver:

”Vad Places gör, är ju egentligen att funktionen omvandlar oväntade möten till väntade: vi SER vem som är i vår närhet.”

Detta kommer att leda till lägre serendipitet, menar Mildner. Eller som det står i NE: ”förmågan att kunna göra trevliga upptäckter av ren slump.”

Ordet kommer för övrigt från den brittiske 1700-talsförfattaren Horace Walpole. Han tog namnet från sagan om de tre prinsarna från Serendip. I berättelsen finner prinsarna något annat än vad de sökte, men angenämt nog ändå.

Fram till 1958 var ordet bara omnämnt 135 gånger, skriver Mildner. Runt år 2000 exploderar användningen.

Själv tänker jag på Serendipity – passande nog från 2001. Romantiska komedier trivs bra ihop med serendipitet, men frågan är om Facebook Places skulle döda det upplägget. Huvudpersonerna möts och bestämmer sig sedan för att låta slumpen avgöra om de kommer att mötas igen. De var alltså knappast vänner på Facebook (som visserligen inte ens fanns då, men ändå).

Just därför kommer Facebook Places inte att döda all trevlig slump. Men det kommer kanske att göra den lite mer sällsynt. Vad tror ni?

Andra bloggar om: Facebook, geopositionering, serendipitet, slump

Nu finns en ny kategori: Svenska folkets kunskapsspridare. Alla pristagare i respektive kategorier tar emot 250 000 kr vardera ur kronprinsessan Victorias hand på Kunskapsgalan i Blå hallen.

Kunskapsbloggen har många fina läsare och följer en hel del intressanta bloggar, och jag funderar därför på om inte det finns någon bloggare där ute som skulle passa bra som  Svenska folkets kunskapsspridare? Vad tror ni?

Det är fritt fram att använda dessa fina äppelknappar om du vill driva kampanj för dig själv eller någon annan. Klistra då in någon av koderna nedan på din blogg eller hemsida.

<a href=”http://kunskapspriset.se/” target=”_blank”><img src=”http://www.kunskapspriset.se/images/2010/but_har_nominerat.gif” alt=”Jag har nominerat till Kunskapspriset” width=”130″ height=”130″style=”border:none”/></a>

<a href=”http://kunskapspriset.se/” target=”_blank”><img src=”http://www.kunskapspriset.se/images/2010/but_ar_nominerad.gif” alt=”Jag är nominerad till Kunskapspriset” width=”130″ height=”130″style=”border:none”/></a>

<a href=”http://kunskapspriset.se/” target=”_blank”><img src=”http://www.kunskapspriset.se/images/2010/but_jag_gillar.gif” alt=”Jag gillar Kunskapspriset” width=”130″ height=”130″style=”border:none”/></a>

Här på Kunskapsbloggen har vi tidigare nuddat vid frågeställningen och då lanserade våra fina läsare ”fyrkantstagg” eller att ”fyrkantstagga”. Hur tycker ni att man bäst översätter ”hashtag”?

”Det är inte någon stor enskild händelse som är det viktiga i det här materialet. Men det är tydligt att det skapar bilden av hur åren av krig har varit”, sa WikiLeaks grundare Julain Assange vid en presskonferens då (läs också hans chatt hos DN.se).

I detta fall samarbetade WikiLeaks med traditionell press, ibland omnämnda som ”gammelmedier”. Enligt tidningen The Guardian, som fick gå igenom materialet på förhand, innehöll den enorma mängden material 195 civila dödsfall som tidigare inte har rapporterats. Det är trots allt det som är journalistik – urvalet, bearbetningen, förmedlingen. Få kan trots allt själv läsa igenom 90 000 dokument.

Wirtén igen:  ”Assange verkar förhäxad av fakta, nakna fakta och bara fakta.”

Men även fakta måste sättas i ett större sammanhang. Nu blir jag ändå nyfiken på vad ni tycker: vad är information, och vad är kunskap? Ja, VAD är kunskap?

Kanske blir den gyllene medelvägen det samarbete mellan WikiLeaks och traditionell press -  men också bloggar! – som vi redan har sett exempel på. Vad tror ni?

Andra bloggar om: WikiLeaks, kunskap, gammelmedier

 

Månadens NE-profil är Mats-Eric Nilsson. År 2009 fick han Kunskapspriset i kategorin övrig verksamhet/unik personlig insats för att han genom tidningsartiklar och böcker tydligt har stärkt svenskarnas konsumentkunskap på livsmedelsområdet. Genom sina avslöjanden om fusk och lögner i t.ex. boken ”Den hemlige kocken” har han fått många att efterfråga och ta till sig relevant information om de livsmedel vi dagligen köper och på så vis höjt vår kunskapsnivå, samtidigt som det har bidragit till folkhälsan i landet.

Nu är han aktuell igen med sin nya bok som heter ”Döden i grytan – om vår rädsla för riktig mat”.  Boken är skriven av Nilsson tillsammans med hans kollega på Svenska Dagbladet, dito matreportern Henrik Ennart.

 Namn: Mats-Eric Nilsson

Född:  1955

Yrke:  författare och journalist

Brinner för:  äkta matvaror utan tillsatser; riktigt lagad mat till dagisbarn, skolelever, sjukhuspatienter och åldringar

Lästips: Michael Pollan: Till matens försvar

Länktips:  http://www.aktavara.org

Vad jag sysslar med för tillfället: blir intervjuad av olika medier och förbereder höstens föreläsningar om min och Henrik Ennarts nyutkomna bok ”Döden i grytan – om vår rädsla för riktig mat”

Förebilder:  Matprofilerna Jamie Oliver och Hugh Fearnley-Whittingstall som gjort så mycket för engelsk matkultur.

Läs aktuellt reportage på NE.se: Döden i grytan.

”For all the hue and cry about becoming an ‘always on’  society, we’re actually moving away from the demand that everyone be available immediately”, skriver Thompson.

Själv undrar jag lite om Thompson aldrig har övervägt möjligheten att helt enkelt låta bli att svara i telefon… Däremot tror jag att han har rätt i sin tes att vi visserligen kommer att prata betydligt mindre i telefon i framtiden, men att samtalen i sig kommer att bli längre.

När är det bäst att välja telefonen som kommunikationsmedel? Antagligen när man vill ha en djup diskussion eller komma någon annan nära, närmre än vad man gör på Facebook eller med SMS.  Men om man har ett kort ärende är väl det smidigaste att kommunicera i text?

En del väljer visserligen telefonen för att få ett snabbt svar, men då prioriterar man trots allt detta framför att man kanske stör den som man vill ha tag på. Dessutom, med en ung generation som alltid är uppkopplad borde det i framtiden inte vara särskilt svårt att få snabba svar i text.

Eller vad tycker ni?