Ta en snickare, en rörmokare eller en kock. Han eller hon må vara aldrig så skicklig i sitt yrke, men för den skull är det inte det minsta säkert att personen i fråga på något nytt och intresseväckande sätt lyckas förmedla sina expertkunskaper till TV-publiken (eller ens den närmaste vänkretsen). Det är med andra ord minst lika viktigt att vara expert på att förmedla som det är att vara kunnig i sitt ämne.

Expertkommentatorer
SVT kommer att för TV-tittarna skildra och kommentera OS i Vancouver (12–26 februari) med 32 personer på plats och en helvallad och genomslipad André Pops på plats i den olympiska vinterstudion. I sin presentation på Internet (SVT.se) av sin trupp delar man upp den här styrkan i programledare, experter, reportrar, krönikörer och kommentatorer. På de flesta händer är det väl klart vad respektive kategori ska göra, med ett undantag: kommentatorerna. Dessa visar sig nämligen vara en glad blandning mellan reportrar och vad som på annan plats kallas experter. För inte är väl världscupvinnaren i slalom Stig Strand, skidskyttelagledaren Kalle Grenemark, Vasaloppsvinnaren Anders Blomquist, curlingvärldsmästaren Elisabet Gustafson, snowboardåkaren Pontus Ståhlkloo, freestyleåkaren Fredrik Fortkord, skicrossåkaren Henrik Jansson, konståkaren Lotta Falkenbäck och backhopparen Anders Daun att se som kommentatorer?  De är på plats för att de har en egen och gedigen erfarenhet på elitnivå av vad de talar om.

De senare ska med andra ord läggas ihop med den grupp som SVT kallar experter. I Vancouver är de: Magdalena Forsberg, skidskytte, Niklas Wikegård, ishockey, Pernilla Wiberg, utförsåkning, Per Elofsson, längdskidor, och Mikael Renberg, ishockey. Således: vid OS i Vancouver ställer SVT upp med 14 experter i (nästan) lika många grenar.

Så långt är allt gott och väl. Det låter som en både stor och välöverblickande grupp med experter. Frågan är sedan hur bra de är som experter. Räcker det med egna erfarenheter av en viss idrottsgren eller, och i så fall vad, krävs det mer?

En gång i tiden räckte det hela vägen ända in i mål med en Sven Jerring, en Lennart Hyland, en Sven ”Plex” Pettersson, en Bengt Grive (i alla fall i bordtennis) och en Arne Hegerfors (min egen favorit så länge han var på SVT) och en Lars-Gunnar Björklund. Det var den sistnämnda som startade expertras(eri)et genom att ta med hockeyspelaren Roland Stoltz vid sin sida. ”Rolle” satt väl tyst för det mesta – Björklunds svada var svårstoppad – men när han några gånger fick chansen gjorde han det på en omisskännlig stockholmska och lika igenkännliga omdömen.

Stoltz var en bra början således, men därefter har det varit ömsom vin, ömsom alldeles för mycket vatten. Det finns inte en pojklagsmatch i TV-cupen eller en tjejlagsmatch i innebandy som inte har någon sakkunnig vid sidan av den ordinarie kommentatorn. Att man inte verkar lita på de senares kunskaper utan ständigt ska förse dem med en ryggsäck är inget gott betyg till TV:s kommentatorer.

Expertstrudel
Vad är då en expert och vilka krav och förväntningar ska vi ställa på en sådan i idrottssammanhang? Definitionen på expert enligt Nationalencyklopedin är ” person med stor sakkunskap inom visst område”. Det är en bra utgångspunkt. När det gäller sport ska väl till det läggas att experten själv bör har utövat den gren det gäller (gärna på elitnivå i internationella sammanhang med vad därtill hör), att experten i fråga gärna får ha en del teoretiska kunskaper i sitt ämne, att han/hon har koll på utvecklingen över tiden i sin gren och, det är här det börjar halta betänkligt, har en förmåga och en känsla för att hjälpa TV-tittaren att på bästa sätt förstå vad det är som händer i det som synes ske. Det räcker inte att tala om att Jörgen Brink ”gått in i väggen” (i samband med den till synes ”givna” stafettvinsten vid VM 2003), att Per Elofsson fick sitt ”självförtroende knäckt” av en dopad Johann Mühlegg (vid vinter-OS i Salt Lake City 2002) eller att Carl-Johan Bergman fick ett ödesdigert felskär på stafettupploppet vid OS 2006. Finns en äkta expert på plats förväntar man sig som TV-tittare att denna på millimeter, hundradelar och tåspetsar när ska kunna tala om vad som verkligen händer. Sådant som ”ovallat”, ”otur”, ”oflyt” och ”osportsligt” säger mindre än ingenting.

Till det yttre är de flesta sporter väldigt lätta att förstå. Flest mål vinner, mest träff och snabbast tid vinner också och bäst resultat vinner lika klart. Det är allt det där andra som är så svårt att det gärna får förklaras av någon expert på området.

Upp till bevis! säger ni kanske. OK. Det enligt mig – med allsvenska meriter i basket, men i övrigt en i den stora högen av sportintresserade TV-tittare – överlägset bästa kommentatorsparet som uppträder på svensk TV (Eurosport, i det här fallet) är utan konkurrens Roberto Vacchi och Anders Adamsson. Snacka om tandempar! En tävling som Tour de France lämnar mig tämligen oberörd – Vem vill väl i högsommarvärmen sitta inomhus i nästan tre veckor och titta på dopade cyklister? Vem?!  – men efter sommaren 2002 med Vacchi/Adamsson kan jag bara inte slita mig. Etapperna må vara ända upp till fem timmar långa och intensivt händelselösa ända fram till spurtrakan – de båda kommentatorerna (båda erfarna cyklister, men med Adamsson i rollen som expert) lyckas trots det timme in och ut hålla intresset vid liv. Det spelar sedan ingen roll vad som inte händer (för det mesta är det så), de lyckas ändå koka soppa på en spik som kryddas med en eller annan expertfiness.

Arne Järtelius, nyhetsredaktör NE

Om OS på NE.se:
Olympiska spelen
Vinter-OS 2010

Extern länk:
SVT:s OS-trupp

Anna-Karin Cardell är något som fint och ovanligt som ambassadör för teknik i förskolan och lågstadiet. Det är hon i sin egenskap av verksamhetsledare för Snilleblixtarna som förra året fick Kunskapspriset för sina insatser. Snilleblixtarnas snillrika idé är att hjälpa till så att teknik så tidigt som möjligt kommer in i barnens skolliv. Mycket teknik gör tillvaron ännu mera rik! Det leder osökt vidare till att uppmana alla som känner eller känner till någon kunskapsspridare som behöver uppmärksammas att nominera honom eller henne till Kunskapspriset 2010. Det kan du göra på kunskapspriset.se!

Namn: Anna-Karin Cardell

Född: 1949

Yrke: Verksamhetsansvarig för Snilleblixtarna i Sverige.

Brinner för: Alla små snilleblixtar i skolorna runt om i landet. Det är så oerhört fascinerande med barns alla smarta och kluriga uppfinningar. De är för det mesta så miljömedvetna att uppfinningarna nästan alltid drivs av finurliga energilösningar.

Lästips: Jag tycker jättemycket om att läsa böcker. Jag har alltid en hög på nattygsbordet, och det får gärna vara romaner. Jag barnsligt förtjust i Karin Brunk Holmqvists böcker Rapsbaggarna, Potensgivarna och Sirila gentlemän sökes. En annan författare som jag också tycker är oerhört rolig att läsa är Alexander McCall Smith och hans härliga bokserie om Mma Ramotswe från Botswana som driver Damernas Detektivbyrå. En tredje författare som jag aldrig trodde att jag skulle gå i land med är vår egen astronaut Christer Fuglesang. Han fantastiska berättelse om sin första rymdfärd 13 dygn i rymden – efter 14 år på jorden sträckläste jag. Vilken känsla att lämna rymdstationen och simma ut i rymden!

Länktips: Nationalencyklopedins hemsida är nog min favorit. Det är en outsinlig kunskapsbrunn att ösa ur. Jag önskar att alla skolor skulle ha tillgång till den. I och med att jag reser runt i landet så mycket går jag ofta in på de olika kommunernas hemsidor för att läsa på lite.

Vad har Kunskapspriset betytt: För Snilleblixtarna i Sverige har priset betytt otroligt mycket. Genom priset har vi fått en fantastisk bekräftelse på att vårt koncept är väldigt bra. Prispengarna, 250 000 kronor, var också en välkommen förstärkning i vår kassa som gör att vi kan intensifiera vårt arbete ute i landet. För mig personligen var prisutdelningen en upplevelse så underbar att den inte ens går att beskriva.

Vad sysslar jag med för tillfället: Jag åker runt i landet och utbildar och diplomerar Snilleblixtlärare tillsammans med våra aktörer. Dessutom arbetar jag med att utveckla och uppdatera vårt handledningsmaterial så att det ska inspirera pedagogerna att jobba med Snilleblixtarna år efter år med samma elever.

Privat håller jag på att återskapa min mans och mina hjälpaktiviteter för en fattig skola i Mamelodi utanför Pretoria i Sydafrika som vi ”adopterat”. Sedan fem år tillbaka hjälper vi skolan att bl.a. kunna köpa fröer och plantor till grönsaksodlingar på skolgården. Det ger föda till de elever som ingen mat har hemma, och dessutom får eleverna kunskap i att odla. Det finns mycket obrukad bördig jord i Sydafrika.

Förebilder: Nelson Mandela för hans förmåga till försoning. Det borde många ta efter. Jag gillar också Barack Obama. Han är lite av Mandela med sitt sätt att förmå sig att sträcka ut en hand och lyssna på sina motståndare, tycker jag. För ganska många år sedan hade jag en del samarbete med den norska professorn, Berit Ås. Hennes sätt, att med glimten i ögat, föreläsa om sina ”Fem härskartekniker” gjorde stort intryck på mig. Det är mycket som får sin förklaring när man förstår hur härskarteknikerna fungerar.

Säg den företeelse som inte anses värd att listas! Det görs sedan på längden, höjden, tvären och bredden. Varför denna till besatthet liknande listmani? Visst är vi i det här landet influerade av Luther, men frågan är om inte Carl von Linné är minst lika viktig. Låt mig komma med några förslag vad som ligger bakom vårt behov av att sortera och lista olika företeelser:

 (1) Kanske är listningen rentav något medfött? Hur kan det lilla barnet ganska snart veta vilken mat det tycker om och inte? Varför väljer det lilla barnet den ena leksaken framför den andra och det tredje barnet att leka med framför det fjärde? Finns det inte en början till någon rangordnande listning redan här?

 (2) Listorna är ett sätt för oss att få ordning på vår omvärld och skapa ordning i kaos. Oavsett livsfält – arbete, fritid, kultur – är listorna ett sätt att orientera oss i världen. Vilka filmer anses vara sevärda? Vilka restauranger är värda att besöka? Vilka yrken är populära? Hjälp!

 (3) Listorna är vidare ett sätt att se vilka hierarkier som gäller. Om majoriteten listar än det ena, än det andra högt eller lågt så är det ett lika enkelt som bra sätt att hålla sig à jour både med det som händer och vad som händer andra.

 (4) Listorna kan också fungera som en riktningsgivare och vägvisare i livet. Den som vill vara ”inne” kollar av listorna för att se vad som toppar dem inom olika områden. Den som vill vara ”inne” i en viss grupp kan använda sig av listorna för att veta vad hon eller han inte ska tycka om. Listorna är med andra ord ett listigt sätt att lista ut vad som gäller och inte för att kunna orientera sig i livet och i världen.

Testa gärna punkterna 2–4 på årets uppslagsord 2009: svininfluensa.

Fler inlägg om Årets uppslagsord på Kunskapsbloggen

Nu lanseras Kunskapsjakten!

Kunskapsjakten är Sveriges största allmänbildande frågespel med 6 000 frågor, och i den stora jakten på kunskap kan du testa dig själv inom alla möjliga områden:

• Spela och se om du når en plats på topplistan.
• Skapa din egen Kunskapsjakt
• Utmana andra användare eller bara dina vänner.

Vad fick du själv för resultat? Kommentarsfältet är öppet för skryt…

Läs mer om Kunskapsjakten på Kunskapsbloggen:
Allmänbildning eller värdelöst vetande?
Kunskapsjakt och allmänbildningens gräns
Nu släpper NE EM i frågesport tillsammans med Expressen!

Reportage om Kunskapsjakten på NE.se
En kunskapsgalnings memorarer
I huvudet på en spelutvecklare
Kunskapsjakten: Allmänbildning eller värdelöst vetande?

Det som vanligen kallas allmänbildning behöver ju inte innebära några djupare kunskaper. Att jag kan rabbla den svenska kungalängden från Gustav Vasa och framåt betyder inte att jag har några djupare insikter i Sveriges historiska utveckling. Lika lite som att jag kan sätta in The Beatles betydelse i ett populärkulturellt sammanhang tack vare att jag vet att det är Paul McCartney som spelar det blixtrande solot på George Harrisons låt ”Taxman”, som ligger först på Revolver från 1966. Eller att jag egentligen vet något om koralldjur bara för att jag känner till att död mans hand är just en art sådana och inte bara den pokerhand med par i svarta ess och åttor som Wild Bill Hickok lär ha haft på hand när han blev skjuten i ryggen.

Detta sagt vill jag ändå hävda att det inte finns något vetande som är värdelöst. Nej, jag har väl ingen direkt nytta av att veta vem som spelar solo på vilken låt. Men det ger mig något att prata om med vänner som delar mitt intresse. Dessutom är det kul att veta saker. Inte för att jag ska ha nytta av det, inte för att jag vill framstå som allmänbildad, utan helt enkelt för att det är roligt.

Prova att spela NE:s nya frågespel Kunskapsjakten.

Anders Hansson, redaktör för Kunskapsjakten

Foto: ISTOCK

I vår tid är det snarare specialisering som gäller. Carr ser höga staket som hindrar ämnesöverskridaren, det har helt enkelt blivit svårare att ta sig an nya områden. Ett sätt att bygga staket är att, inom sitt forskningsfält, använda sig av ett språkbruk som andra inte förstår. Men även att i sig bryta ny mark har blivit svårare, för i dag måste man traska igenom tusentals forskarspår innan man själv kommer fram. Och eftersom det finns så många specialister i världen i dag är det svårt att som generalist hinna ikapp, menar Carr.

Edward Carr relaterar till Isaiah Berlin, som såg två sorters tänkare: rävar och igelkottar. Men medan rävarna sprang fritt över heden, det vill säga även tänkte fritt, visste igelkottarna bara en sak. I dag är det som sagt igelkotten som dominerar, men även räven behövs!  ”Time and time again, innovations come from an fresh eye or from another discipline”, skriver Carr, som efterlyser fler fruktbara samarbeten mellan ämnena.

Det finns dock vissa svårigheter med att vara en polyhistor, vilket redan universalgeniet  Leonardo da Vinci bekymrade sig över i sin anteckningsbok, där han beklagade sig över hur ett sinne som engagerade sig i för många skilda ämnen därtill kunde bli förvirrat och försvagat.

Där ser man.

Ellen Albertsdóttir

En annan dominant är boxaren Oscar De La Hoya, som är den förste som erövrat VM i sex viktklasser, från lätt lättvikt till mellanvikt. En rejäl tungviktare, åtminstone litterärt, är Fjodor Dostojevskij, författare till tegelstensartade mästerverk som ”Brott och straff”. Apropå det så använde Frankrike Djävulsön utanför Franska Guyana i Sydamerika som straffkoloni under drygt hundra år. En av de mest kända fångarna är Alfred Dreyfus, en fransk officer av judisk börd, som satt på ön 1895–99, trots att han var oskyldig. Rättsskandalen är känd som Dreyfusaffären.

En skandal av ett annat slag stod den amerikanske presidenten Bill Clinton för. Affären med Monica Lewinsky ledde till han ställdes inför riksrättsåtal. Ett sådant hotade även en av Clintons företrädare, Richard M. Nixon, på grund av Watergateaffären. Det var källan Deep Throat, som gav journalisterna vid Washington Post upplysningar om Vita husets inblandning i affären.

Water gate betyder ’slussport’, men en ordagrann översättning blir ’vattenport’, vilket för tankarna till hamn, som ju heter port på engelska. En av Afrikas största hamnar finns i den sydafrikanska staden Durban. Att platsen är lämplig att ankra vid hade Bartolomeu Diaz upptäckt om han bara hade fortsatt längre upp längs den sydafrikanska östkusten.

Bartolomeu Diaz, diamant, De Beers Consolidated Mines Ltd, Oscar De La Hoya, Fjodor Dostojevskij, Djävulsön, Dreyfusaffären, Bill Clinton, Deep Throat och Durban är alla uppslagsord i band fyra av NE i tjugo band, men de har som synes mer gemensamt än så.

Just detta band släpps också i dag med Expressen/GT/Kvällsposten. Missa inte chansen att lära dig mer om dessa och de övriga drygt 3 000 uppslagsorden i detta band!

Läs mer om NE:s samarbete med Expressen.
Och även denna vecka kan ni tävla med er egen “Visste du att”!

Det är möjligt att Ludwig van Beethoven hade problem med tänderna. Helt säkert är i alla fall att den store kompositören fick allt sämre hörsel och slutligen blev helt döv. Till de verk som Beethoven själv aldrig fick lyssna till hör nionde symfonin med dess berömda körfinal ”Till glädjen”.

Till glädje för många människor är också seriefiguren Asterix, som tillsammans med bland andra sin vän, den vildsvinsätande bjässen Obelix, kämpar mot Caesars romerska legioner. I motsats till vad många tror var Caesar faktiskt inte kejsare, även om detta ord går tillbaka på hans namn. Roms första kejsare var i stället Caesars adoptivson Augustus.

En annan antik storhet är titanen Atlas, som, enligt en grekisk myt, på sina axlar bär pelarna som håller himlen uppe. Ett hårt straff kan man tycka, men Atlas fick åtminstone vara ute i friska luften. Det kan man inte säga om Casanova och de andra fångarna som satt inspärrade i blykamrarna i Venedig. Casanova lyckades rymma, vilket även den dödsdömde Billy the Kid ­gjorde. Den legendomsusade, laglöse ynglingen sköts dock senare ihjäl av sheriffen Pat Garrett.

Blod på sina händer hade också den engelska drottningen Maria I, som gått till historien som Bloody Mary. Det är ju som bekant även namnet på en kryddstark vodkadrink bestående av bland annat tomatjuice. Huruvida greve Stroganov smaksatte sin vodka med tomat är okänt. Att han tyckte om denna röda grönsak står dock klart eftersom tomatpuré är en viktig ingrediens i rätten som uppkallats efter honom.

Som synes har biff Stroganoff, Ludwig van Beethoven, Asterix, Augustus, Atlas, blykamrarna, Billy the Kid och Bloody Mary en hel del gemensamt. Dessutom ingår de alla som uppslagsord i band två av NE i tjugo band.

Och just detta band släpps också i dag med Expressen/GT/Kvällsposten. Missa inte chansen att lära dig mer om dessa och de övrigt drygt 3 000 uppslagsorden i detta band!

Läs mer om NE:s samarbete med Expressen.
Och även denna vecka kan ni tävla med er egen ”Visste du att”!

Är man då allmänbildad om man håller koll på nyheterna? Isabelle, som kommenterade Google-inlägget, gav i alla fall tipset till sina elever att använda tidningar som alternativ källa när Internet låg nere, och de därför stod helt handfallna. Kan det vara en idé?

Som journalist torde informationskompetensen även handla om att förstå betydelsen av vissa nyheter. Man måste väl ha en viss allmänbildning, och inte enbart den sorten som kan hämtas på Google, för att förstå att något är stort? Det vore synd om stora nyheter fastnar på vägen för att journalister inte förstår hur viktiga de är (det här kan jag tänka mig att en del i bloggosfären anser sker dagligen…). Men det är också utmaningen som allmänreporter: att kunna något om det mesta. Fast det är klart, en del händelser blir ju viktiga först i backspegeln.

I somras skrev jag också nyhetskalendariet för 2009 till NE:s årsbok, vilken innebär att dagligen skriva notiser om det viktigaste som händer rent nyhetsmässigt. Det vill säga: mycket av det där som kommer att bli historia. Detta förutsätter en koll på ALLT, vilket innebar att jag, för en gångs skull, även hängde med i diskussioner om sport och ekonomi, som annars inte tillhör mina favoritområden.

Är det då en brist på allmänbildning att inte förstå  Zlatans senaste mål? Kanske. Att ha koll på alla områden, inte enbart de egna favoriterna, är åtminstone en förutsättning för att klara NE:s nutidstest. Gör det du också, och berätta sedan hur det gick här nedan. Själv får jag medge att tumlarkunskap uppenbarligen inte var mitt område…

Ellen Albertsdóttir

Den första uppslagsboken innehåller ord från a till assyriska:

Visste du att den etiopiska maratonlöparen Abebe Bikila sprang barfota när han vann OS-guld 1960? Med skor på fötterna vann den afrikanska löparpionjären guld även fyra år senare. En föregångare inom ett annat område var Gösta Adrian-Nilsson, som under signaturen GAN blev en av pionjärerna för abstrakt konst i Sverige.

Betydligt mer jordnära är den tunga och starka ardennern som ofta använts som arbetshäst. En annan slitvarg är förresten regissören Woody Allen, som brukar mäkta med en film om året. En av hans många filmer heter På tal om Afrodite, och på tal om just den grekiska kärleksgudinnan: alla hjärtans dag har faktiskt rötterna i en antik vårfest, trots den starka amerikanska prägel firandet har i dag. Även alla helgons dag blir alltmer amerikaniserad och kommersialiserad och kallas numera, egentligen felaktigt, ofta för Halloween.

Apropå helgon så är ”When the Saints Go Marching In” en svängig hyllning till forna tiders heliga män och kvinnor som jazzlegendaren Louis Armstrong bland många andra har spelat in. Trots sitt efternamn var ”Satchmo” mer känd som virtuos i trumpetens högre register än för att vara stark i armarna. Stark på alla sätt och vis är å andra sidan brottaren Ara Abrahamian. Men till skillnad från Abebe Bikila lyckades han aldrig ta något OS-guld oavsett hur väl han förtjänat ett sådant.

Som vi kan se har Abebe Bikila, Gösta Adrian-Nilsson, ardenner, arbetshäst, Woody Allen, Afrodite, alla hjärtans dag, alla helgons dag, Louis Armstrong och Ara Abrahamian en hel del gemensamt. De ingår dessutom alla som uppslagsord i band ett av nya NE i tjugo band. Missa inte chansen att lära dig mer om dessa och de övriga drygt 3 000 uppslagsorden!

Läs mer om NE:s samarbete med Expressen