Håkan Persson

Jag heter Håkan Persson och de fyra sista åren har jag varit verksam som central utvecklingsledare på Sydskånska gymnasiet. Tidigare har jag, alltsedan 1990, arbetat  på gymnasienivå som lärare, med kombinationen Idrott och Biologi.
Intresset för skolutvecklingsfrågor och pedagogiska diskussioner har alltid legat mig varmt om hjärtat. Redan som lärare fortbildade jag mig ytterligare i pedagogik med fokus på alternativ pedagogik (portfoliometodiken) och mentorskap i skolan. De senaste åren har jag kunnat fördjupa mina tankar och reflektioner i mitt arbete som utvecklingsledare i en modern och  utvecklingsbenägen gymnasieskola. Jag brinner för skolan som en arena där barn och ungdomar får möjligheter att utveckla det som de har potential till, i sampel med de pedagoger som finns runtomkring.

En skola för livet

Vi föds alla som unika original med en hjärna som är förprogrammerad till inlärning och växande. Det ger sig uttryck i fraser som ”kan själv” där barnets vilja och kraft att lära sig ger kunskaper om barnet själv men även om miljön som barnet verkar i.

Vad sker när barnet kommer till skolan? Från olika miljöer och med olika personlighetsdrag och erfarenheter samlas varje år tusentals barn i skolor, klasser och grupper. Lusten och viljan som inledningsvis finns där att lära, att vilja och kunna själv, avtar allteftersom barnet vandrar uppåt i utbildningsstegen. Vad är det som gör att många elever upplever skolan alltmer hämmande, tråkig och kvävande ju äldre de blir? Varför denna inlärda hjälplöshet som ger sig utryck både hos eleverna och pedagogerna?  För många blir skolan ett tvång i väntan på det riktiga livet, speciellt för de elever som vägrar att vara kopior utan behåller sin unika originalitet. Varje elev som lämnar skolan som icke godkända eller som väljer att hoppa av gymnasiet känns som ett kollektivt misslyckande. Vad har hänt med vår skola som internationellt sett har ett gott rykte om sig?

Nyligen var jag på en studieresa i Bangladesh tillsammans med organisationen Den globala resan och fick där möjlighet att intervjua skolfolk, föräldrar och barn kring synen på utbildning. Bangladesh, ett av världens fattigaste länder, har utvecklats enormt de senaste årtionden och andelen analfabeter minskar stadigt. Utbildning är något värdefullt att satsa på och de vet att vägen ut från fattigdom heter utbildning. Problemet är bara att utbildning är inget som man får gratis. Efter primary school kostar det föräldrarna att skicka sina barn till högre utbildningar. I den lantarbetarfamilj jag fick bo och leva i långt ute på landsbygden blev det påtagligt då jag med egna ögon fick se en försäljning av en värdefull ko, bara för att få ihop pengar till en utbildning för en av sönerna. När jag frågade vad de skulle göra om de fick tillgång till mer pengar blev svaret: satsa på utbildning av barnen så att de får det bättre än vad vi fick! Och samtidigt, i en annan del av världen, så droppar många ungdomar av skolan då de upplever den tråkig, meningslös och hämmande… Hur har det kunnat bli så?

Vi i Sverige har inte råd att låta någon känna sig misslyckad eller förlorad i vår skola. Vi är ett litet land på jorden och behöver alla våra medborgares resurser för att kunna konkurrera med andra nationer. Vi behöver ungdomar som både vill, vågar och kan!  Vi behöver människor med gott självförtroende och god självkänsla som kan ta ansvar för sig själv, sin familj och landet. Vi kan skapa en skola som övriga världen vill lära sig mer om. Våra honnörsord om demokrati, kritiskt tänkande och samarbete skall vi värna om. Vi har fantastisk fina barn och ungdomar som alla bär på naturliga idéer om vad som är möjligt att åstadkomma. Vår skola måste bejaka dessa idéer och därmed bekräfta varje barns unika originalitet. Jag tror att våra barn och ungdomar aldrig någonsin kunnat så mycket som de kan idag. De lever i en förståelsevärld, de tänker sammanhang och de tänker kortsiktigt. Så ser ju livet ut idag! Den information och den kunskap som påverkar dem måste de få lov att processa så att det blir meningsfullt och passar in i deras verklighet. Vi behöver pedagoger som inser detta och som är hängivna sin uppgift, som ser sitt yrke som det viktigaste yrket i samhället och är stolta över det.

Barack Obama sa i ett av sina tal inför presidentvalet att ”enough is enough”. Han menade att utbildningen var det viktigaste ett land kunde satsa på och att gränsen var nådd för att slösa bort alltför många förmågor och talanger genom att erbjuda en skola som många ungdomar vände ryggen åt. Han menade att om USA vill vara världsledande så är det av största vikt att varje barns potential tas till vara. Han sa även att de lärare som var hängivna sin uppgift och visade resultat skulle det satsas på medan de lärare som inte levererade skulle de göra sig av med. Tuffa ord att höra för lärarkåren men också en signal om vad som krävs av var och en.

Kina visar med sin vision, där Kina skall vara världsledande inom ekonomin och utbildning 2020, att de måste närma sig väst. De lyfte bl.a. fram detta i sina femårsplaner att Sverige är ett föredöme gällande demokrati, kritiskt tänkande och samarbete. Jag träffade nyligen en delegation kinesiska skolforskare på en kongress i Kuala Lumpur som på allvar ställde sig frågan var vi var på väg i väst. De hade besökt ett antal länder i Europa som alla i sin skolpolitik var på väg mot mer kontroll, disciplin och bedömningar. De var mycket överraskade över denna utveckling då de själva önskade att de kunde gå i den andra riktningen mot en mer öppen och tillåtande undervisning. I den skolpolitik som sätter agendan nu i Sverige går vi mot en mer kontrollerande skola med ökade krav på lydnad och disciplin. Det finns krafter som verkar för omdöme bl.a. till 6-åringar vilket jag anser är omdömeslöst. Vilken 6-åring behöver ett omdöme? De är ju inne i lärandet och görandet. Vem har nytta av detta omdöme?  Nej, lägg tiden istället på att vara medupptäckare tillsammans med barnen för en ökad förståelse av den komplexa värld vi alla befinner oss i.

Vilken övergripande vision har vår skola? Var finns de visioner som kan leda och stärka oss pedagoger som verkar i skolan? Obamas och Kinas visioner ger dem kraft att arbeta målmedvetet framöver men hur står det till i Sverige? Själv har jag inte hittat någon tydlig vision som ger mig kraft att göra det som visioner förpliktigar. En tydlig vision förpliktigar samtliga som delar den till att arbeta hårt för att visionen skall bli verklig. Jag håller med Fredrik Svensson på Rektorsakademin som menar att skolan övergripande sett är visionslös just därför att skolpolitiker, skolledare och pedagoger i Sverige inte vill eller orkar anta den utmaning som en stark vision innebär. Det krävs krafttag av landets samtliga skolledare. De är befälhavare på skolskutan, de skall veta riktning på det moderna lärandet, inspirera och ställa krav på pedagogerna, vara pålästa och uppdaterade i den senaste skolforskningen. De skall veta vilken vetenskaplig grund deras verksamhet vilar på.

Det finns embryo till starka visioner i Sverige. Jag tror att entreprenörskap skulle kunna vara kärnan i en framgångsrik vision. Redan nu finns det skrivna strategier om entreprenörskap och i  de nya läroplaner och kursplaner som väntar runt hörnet kommer entreprenörskap troligtvis att få ett stort genomslag. Entreprenörskap finns också med bland EU:s åtta nyckelkompetenser och direktiv finns från EU att dessa åtta kompetenser skall skrivas in i varje lands utbildningsplaner. Styrkan med ett entreprenöriellt lärande är att skolan då kan bli en arena där idéer, upplevelser, meningsfullhet, talanger, passioner och hängivenhet motverkar den inlärda hjälplöshet och passivitet jag tycker skolan stundtals består av.

Vi behöver hängivna pedagoger som utövar ett relationsbyggande ledarskap, strukturerar lärandet med frihet att ta vara på initiativkraft, idéer och handlingskraft från eleverna. Vi behöver ett klimat i svensk skola där elever och lärare litar på varandra och där förhållningssättet är att alla elever vågar, vill och kan.  Vi behöver ett transformativt ledarskap där skolledare och pedagoger litar på varandra i utövandet av sin profession. Vi behöver även en skola som inser att lärandet sker överallt, såväl formellt som informellt, där både hjärta, hjärna och kropp är involverade.

Slutligen kommer här ett tips till alla pedagoger:
• Se och bekräfta alla elever
• Prata med alla elever
• Lär känna alla elever och deras drömmar, talanger och passioner
• Gå bredvid och supporta dem med feedback i deras lärande
• Gå långsamt så att alla elever hinner med!
Anammar vi detta så slipper våra unika original förvandlas till bleka kopior!

Håkan Persson

Mikael frågade publiken om var de befann sig på en skala från Använder digitala lärresurser till Skapar egna digitala lärresurser. För att uppnå PIM nivå 2 och 3 måste man göra en egen PowerPoint-presentation respektive göra en film om ett pedagogiskt minne. De som jobbade med PIM hade alltså kommit en bit på skalan. En fråga som Mikael däremot inte ställde var om de delade med sig av de digitala lärresurser som de själva skapade. Och då menar jag inte till Skolverket utan till en bredare publik av lärare. För när man väl har kommit igång att skapa är dela med sig nästa steg.

Idag delar vissa lärare med sig av digitala lärresurser på sajter som Lektion.se och Teacher on Demand. En del skolor och kommuner uppmanar sina lärare att lägga upp sitt egenproducerade material på de egna hemsidorna och skolportalerna. På NE.se finns också möjligheten för lärare att skapa eget material i form av läropaket och Läxhjälpen-övningar och göra det tillgängligt för alla andra användare runt om i Sverige. Men än så länge är de som delar med sig en väldigt liten grupp vilket är synd för ju fler som delar med sig desto mer gemensamt material finns det att använda.

NE:s egna undersökningar visar att alltfler lärare kan tänka sig att dela med sig av eget material. Steget mellan tanke och handling är nog stort för många. Snarare en hög tröskel att kliva över än ett naturligt steg framåt. Det kan vara en fråga om tid – att det tar tid att ställa samman materialet, tagga det och ladda upp det. Tid som lärare idag inte har. Men den tiden hade man som lärare lätt sparat in på sikt när det fanns gott om material gjort av kollegor som man själv kunde använda.
Det kan vara en fråga om kompetens – att många ännu känner sig osäkra på hur man skapar digitala lärresurser. I takt med att fler och fler lärare examineras i PIM så borde detta hinder snart vara undanröjt. Tyvärr kan det också vara en Jantefråga – alltså att man som lärare inte ska tro att det man själv har gjort skulle duga för andra eller att publiceringen av eget material skulle innebära att man gör sig märkvärdigare än vad man är. Det skulle vara hemskt tråkigt om Jantelagen verkligen är en anledning till att tröskeln är så hög. Jag hoppas att jag har fel här. När jag är ute och pratar med lärare försöker jag verkligen peppa dem för att de ska dela med sig. Lärare är olika och alla har unika kompetenser och erfarenheter. Elever är också olika och behöver olika inlärningsmetoder och olika slags material för att lära sig. Att dela med sig och att ta del av andras material är enligt mig ett sätt att utvecklas som pedagog och att utveckla sin undervisning. 

Dela gärna med dig av dina tankar i detta ämne genom att kommentera detta inlägg!

Jill McCabe

Nyårslöften är en tradition som en del ägnar sig åt. Själv har jag ingen motivation till att börja lova stordåd mitt i den mörkaste och kallaste årstiden när kroppen går på sparlåga och är mer inställd på överlevnad än utveckling. Efter sommaren och semestern däremot, känns det mer naturligt att ta tag i sådant man vill ändra på. Det är då man har fyllt på energidepåerna och hunnit stanna upp och reflektera över sitt liv och hur man egentligen skulle vilja ha det. Visserligen rinner en del ”sommarlöften” snabbt ut i den sand som nyss silats mellan tårna på sommarens badstränder. Jag tänker på sådant som att gå upp och göra yoga en kvart varje morgon före frukost. Det var ju så lätt när man gjorde det på semestern. Men andra föresatser kanske kan starta en mer varaktig förändring.

Mottagliga för nytt

Så här års inför terminsstarten i skolorna är jag mycket ute och föreläser för skolpersonal om hur man kan använda NE.se i undervisningen. Gävle och Sollentuna var först ut i år. Det är den bästa tiden på året för lärarfortbildning då alla lärare är utvilade och planerar för fullt för höstterminen. Det är nu de är som mest mottagliga för att prova och anamma nyheter i undervisningen. Det är nu de pedagogiska sommarlöftena formuleras hos en engagerad lärarkår.

Att ändra sina vanor

- Det här kommer jag absolut att använda i undervisningen! hör jag ganska ofta efter att jag har visat och berättat om NE SKOLA och NE.se. Då blir jag väldigt glad. Men också lite orolig för att det ska vara som det där med yogan på morgonen. Intentionen finns men det blir liksom inget av det. Det krävs en hel del för att ändra sina vanor, i såväl privatliv som arbetsliv, och flera hinder kan behöva forceras.

Också-resonemanget

Förutom rena praktiska hinder såsom datortillgång och bredbandsuppkopplingar så visar undersökningar att det största hindret för att använda IKT (informations- och kommunikationsteknologi) mer i undervisningen är tiden. Visst vill man som lärare använda alla Internets möjligheter i undervisningen – men hur ska man hinna med det också? Också? Just det också! Ovanpå allt annat man brukar och bör göra som ambitiös lärare. ”Också-resonemanget” får mig att tänka på läraren och vännen Lena Alvåker. Vi samarbetade i olika läromedelsprojekt och när hon skulle inspirera kollegor att pröva nya saker i svenskundervisningen brukade hon prata om behovet av att ”städa sin pedagogiska garderob”.

Den pedagogiska garderoben

Den pedagogiska garderoben hade enligt Lena precis samma behov som den vanliga garderoben. Den måste städas och rensas ibland för att ge plats till nytt. Går man omkring i samma pedagogiska plagg år ut och år in och tvunget ska hinna använda allt man har i garderoben är det inte ens lönt att fundera på nytt. Om man däremot rensar ut med jämna mellanrum och gör sig av med en del plagg finns det plats på hyllorna när man ser något nytt som lockar. Givetvis slänger man inte allt gammalt när man rensar. Basplagg, favoritplagg och plagg för olika behov ska man vara rädd om. Men nya kombinationer av plagg uppstår också när man börjar se över innehållet i sin garderob. Vilken glädje det kan bli att se ett plagg som tidigare kändes lite sjaskigt få en helt annan utstrålning i kombination med ett nytt plagg. Till viss del handlar rensningen om att hänga med i modet, men det är viktigt med den personliga stilen och vissa plagg är klassiska och därmed tidlösa.  

Kanske kan denna klädliknelse vara till hjälp för alla er där ute som gärna vill prova nya saker och få med IKT i undervisningen. Låt det rent av bli ett sommarlöfte att rensa den pedagogiska garderoben. Och glöm inte att även de där favoritplaggen har varit nya och lite obekväma i början.

Några tips från NE till den pedagogiska garderoben:

Tävling tema vatten

Temapaket 

Läropaket

Läxhjälpen med interaktiva övningar

Jill McCabe

”De blev förvånade men inte arga. De gick tillbaka till sin bil och började köra söderut”, berättade Giovanni Medici, talesperson för Carpis regionala styre, då för Reuters.

De är inte ensamma. På BBC:s hemsida kan man göra ett quiz över andra fadäser. De värsta exemplen är rivningsfirman som förstörde fel hus och ambulansen som körde en ordentlig omväg. I det perspektivet är en lite längre bilresa under semestern ingen större katastrof… Men det dessa exempel har gemensamt är att de inblandade litar mer på en apparat än på sitt eget kunnande i geografi. Nord, syd, ö, fastland?  Capri-Carpi-paret litade till hundra procent på sin GPS.

foto: ISTOCK

I essän ”Is Google killing general knowledge” analyserar journalistikprofessorn Brian Cathcart riskerna med Google och GPS gör information så pass lättillgänglig att man inte längre behöver kunna något själv. Han frågar sig om det kan vara så att GPS och Internet, med Google i spetsen, underminerar vår allmänbildning. Denna fråga har varit aktuell förut, men Catchcart vill inte själv hoppa på det kritiska tåget. I stället jämför han med liknande tongångare vid tiderna för Gutenbergs boktryckarkonst på 1400-talet. Mänskligt tänkande och minne överlevde ju trots farhågorna.

Catchcart fascineras dock av hur snabbt tiderna förändras: hans studenter verkar inte ens ha övervägt att lära sig minnas fakta, detta då sökmotorer snabbt kan hjälpa till vid behov.  Här saknar jag dock ett källkritiskt perspektiv från Cathcarts sida, då allt som finns på webben ju är långtifrån korrekt. Vissa baskunslaper krävs dessutom alltid: du måste veta vad det är du letar efter.

Författaren ger också ett exempel från skolans värld, där det blivit viktigare att lära sig slå i en kartbok än att kunna rabbla världens alla huvudstäder. I den riktningen verkar även den svenska skolan ha gått, som jag har förstått det. Samtidigt är det svårt att vinna i TP utan dessa baskunskaper, och vissa av dem måste nog räknas till allmänbildningen.

Det intressanta med Cathcarts essä är att hans slutsats blir att vi inte måste välja. Det man lär sig på Internet kan enligt Catchcart både vara tillgängligt och demokratiskt, och dessutom: Internet finns kvar när du lämnar gymnasiet eller universitetet, så man kan alltid fortsätta lära sig nya saker på ett lätt sätt. Internet kan därmed göra fler allmänbildade:  ”We are bound to tap into it for general knowledge, and the young will do it first”, skriver Cathcart.

Själv tycker jag att NE.se är ett utmärkt exempel på detta. Dagligen uppdaterar vi också ”Visste du att” med intressanta och kul fakta till våra fans på Facebook och följare på Twitter, och det gensvar vi får på dessa gör mig övertygad om att allmänbildningen, och kunskapstörsten, frodas även på webben.

Ellen Albertsdóttir

På konferensen Framtidens lärande i Nacka 19–20 maj lyssnade jag på representanter från flera kommuner som talade sig varma för det som numera kallas 1:1 – alltså en dator till varje elev.
http://www.diu.se/framlar/konferensen

I Falkenbergs kommun har ca 1 000 elever i skolår 7–9 fått var sin bärbar dator som de använder både i skolan och hemma. Två forskare är knutna till det projektet och man utvärderar efter hand vilken effekt datorerna har på skolarbetet. En tydlig trend är att eleverna skriver mer än förut. Man har också märkt att elever med svårigheter av olika slag får mycket stöd och hjälp av datorn och presterar bättre resultat tack vare den. http://www.falkenberg.se/1-1

En dator till varje elev gäller inte bara äldre elever. I Botkyrka kommun pågår projektet Broängens ettor där försteklassare använder bärbara datorer. Pedagogen Pernilla Mellqvist och mediepedagogen Jannie Jeppesson jobbar med ljud, bild, chat och communities för att stimulera elevernas lärande. Följ Pernillas blogg här: http://broangensettor.blogspot.com

Roger Säljö, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, gav i sin föreläsning på konferensen sitt stöd för en mer utbredd användning av datorer i skolorna. Han pratade om digital literacy (ungefär digitala färdigheter eller kunnande) som den fjärde basfärdigheten efter de klassiska läsa, skriva och räkna.
http://www.learnit.org.gu.se/omlearnit/Sekretariat/rsaljo

Men är det verkligen bara eleverna som behöver tillägna sig digitala färdigheter? Är den bristande tillgången på datorer verkligen det enda hindret för att utnyttja dagens teknik inom utbildningen? Att lärare som inte tillhör den digitala generationen ibland känner sig osäkra inför att använda IT i undervisningen när eleverna hanterar själva tekniken bättre än dem är också ett problem som måste lösas på vägen mot framtidens skola.

Enligt Skolverkets senaste undersökning om IT-användning och IT-kompetens i skolan efterfrågar många lärare kompetensutveckling för att bättra kunna utnyttja IT som ett pedagogiskt redskap. Och om, eller rättare sagt när, det blir verklighet med en dator till varje elev så krävs det mer än så. Då kommer läraren att ha en helt annan roll i klassrummet. Exakt hur den rollen kommer att se ut vet man inte. Men vill du redan nu ta del av en kvalificerad gissning så kan du lyssna på den pedagogiska gurun Stephen Heppell på Youtube när han pratar om Schools of the Future: http://www.youtube.com/watch?v=82AOdXqNkLM&feature=related

/Jill McCabe, produktutvecklare NE SKOLA