Innan dess var Gandhi nära att bli pristagare både 1937 och 1947. Men 1937 låg Gandhis dubbla roll – både fredsaktivist och politisk ledare – honom i fatet. År 1947 grumlades Indiens självständighet av det våld som följde när landet delades i det hinduiska Indien och det muslimska Pakistan, vilket färgade av sig på Gandhi, trots hans budskap om icke-våld. Även hans etnicitet kan, ironiskt nog, ha spelat in i kommitténs val. Pristagare 1947 blev i stället Vännernas samfund (kväkarna) i Storbritannien och USA.

Kanske är det därför Barack Obama prisas redan nu? Om man väntar riskerar man att även Obamas namn fläckas ned (en president i krig är inte direkt ett säkert kort), och genom att ge honom det i  ”förväg” säkrar man att inte missa en för framtiden självklar pristagare. Men i det riskerar man också att ha fel, inte sant?

Ellen Albertsdóttir

Av totalt 789 personer som belönats mellan 1901 och 2008 har 35 varit kvinnor (se DN:s lista på tidigare kvinnliga pristagare) . Att kvinnorna är underrepresenterade är särskilt tråkigt eftersom det faktiskt var en kvinna som  inspirerade Alfred Nobel till ett av sina pris, nämligen Bertha von Suttner (pristagare 1905), som 1892 berättade för sin vän Alfred Nobel om fredsrörelsens arbete. På detta svarade Nobel att han skulle överväga att skänka ett stort belopp till denna rörelse. I stället blev det ett årligen utdelat pris.

Nobels fredspris gick redan 1905 till en kvinna, just Bertha von Suttner, och litteraturpriset gick 1909 till Selma Lagerlöf. (Fred- och litteratur är också de kategorier med flest kvinnliga pristagare, kanske för att det vanliga argumentet om att få kvinnor studerade naturvetenskap på hög nivå förr i tiden, och att det ofta är ”gamla” upptäckter som belönas med nobelpris, inte biter lika hårt på fred- och litteraturkategorierna.)

Framträdande bland de kvinnliga pristagarna inom naturvetenskap är mor och dotter Curie. Marie Curie var den första kvinnliga pristagaren i fysik (1903) men också i kemi (1911) och hennes dotter Irène Joliot-Curie (1935) var den andra i kemi. Båda dog troligtvis på grund av de stråldoser de utsatte sig själva för under forskningen.

I år – så sent som 2009, hundra år efter Selma Lagerlöf – har de få kvinnliga pristagarna i kemi och medicin alltså fått sällskap. Uppenbart är ett skifte på väg. Och det är väl inte mer än rätt?

Ellen Albertsdóttir

Byline: Pete Souza/whitehouse.gov

Men när Barack Obama nu utsetts till fredspristagare är han en pristagare som ligger närmre Nobels ursprungliga kriterier än de senaste årens kritiserade val. I Alfreds Nobels testamente står det att fredspriset ska tilldelas en ”fredsförfäktare”, den som kämpar för fredens sak, eller till ”den som har verkat mest eller best for folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående armeer samt bildande och spridande av fredskongresser”.

Det utvidgade fredsbegreppet började emellertid inte med Wangari Maathai, Muhammad Yunus eller Al Gore. Nobelkommittén har, enligt Heffermehls tolkning i ”Nobels vilje” (2008), trotsat Nobels vilja förut. Sedan starten 1901 har enbart ett fåtal pristagare helt och hållet motsvarat Nobels kriterier, enligt Heffermehl. Bertha von Suttner (1905), som anses ha inspirerat Nobel till att instifta ett pris i fred, är en av dem, och Michail Gorbatjov (1990) en annan.

Både Röda korset (1963) och dess grundare Henry Dunant (1901) har belönats med Nobels fredspris. Felaktigt, tyckte Heffermehl. I ”Nobels vilje” skriver han att  Nobels intention var att belöna dem som arbetar för att förebygga krig och inte dem som arbetar för att mildra dess verkningar.

Åter till Barack Obama. Den amerikanska presidenten får priset för vad han gjort, inte för vad han kommer att göra, betonade Nobelkommittén i dag. Men vad har han egentligen hunnit med sedan han tillträdde i januari i år? Talet i Kairo är redan en klassiker och tveklöst ett tecken på ”förbrödning”, men räcker det för ett fredspris? Och kan man verkligen ge priset till en president i krig?

Barack Obama uppges själv känna en ödmjukhet inför priset. Svenska Freds- och skiljedomsföreningens ordförande Anna Ek skriver däremot på debattsajten Newsmill att utnämningen är skamlig. Vad tycker ni?

Andra bloggar om: Barack Obama, fredspriset, nobelpriset

Ellen Albertsdóttir