Fantastiskt vilken effekt sociala medier har. Känns som vi rullat i väg en liten snöboll som nu rullar vidare och växer till sig dag för dag. 

En annan bloggrelaterad nyhet är NE:s samarbete med Twingly. Detta betyder att vi automatiskt länkar tillbaka till de blogginlägg som länkar till våra notiser, reportage eller uppslagsord på NE.se.  

Vi öppnar upp för bloggare att kommentera innehållet på NE.se och på så sätt även att synas hos oss och hoppas att detta är starten på en inspirerande relation med bloggare.

Så välkommen att länka till våra uppslagsord m.m. för att stärka innehållet i din blogg!

Rättviseförmedlingen använder till exempel sin fansida till att efterlysa personer från underrepresenterade grupper till olika projekt, företag och medier. ”Vi vill korrigera skevheter och verka för en rättvis representation i ett jämlikt samhälle”, skriver Rättviseförmedlingen på Facebook.

Men när efterlysningen av en kvinnlig trollkarl (magiker? trollperson?) gick ut var det med brasklappen att personen måste bo i Stockholm. Alla kommentarer som handlade om att tåg finns – eller att det inte är så rättvist att allt är så Stockholmscentrerat raderades bort.

Är det okej? Facebook är trots allt ingenting utan användargenererat material. NE.se på Facebook är inte heller något utan användargenererat material. Då tycker jag att det är viktigt att vara såväl öppensinnad som tillåtande.

Låt mig ta ett exempel. På senare tid har följande konstverk klistrats in på flera av våra uppdateringar:

# (”)~(”)_,–”"-./)
.# ; , , `; .,_ -`.)_
# ( ♥ _, ),__#) __#)
♥.-****************-

Sött, absolut! (För en tydligare nalle, titta på nästsenaste uppdateringen på NE:s fansida.) Men inte särskilt relevant. En gång kan vara okej. Men upprepade gånger? Nu senast skrev jag att vi i fortsättningen vill att kommentarerna håller sig till ämnet.

Men hittills har jag bara raderat ett fåtal inlägg – samtliga skulle kunna klassas som hets mot folkgrupp. Samtidigt, om fler sådana här nallar dyker upp bland kommentarerna kommer jag att radera dem. Rätt eller fel? Vad tycker ni?

Jag undrar då jag själv blev irriterad över sättet som Rättviseförmedlingen valde att styra diskussionen. Jag gillar att diskussionen släpps fri – inom rimliga gränser. Jag gillar när ni som följer NE.se på Facebook själva bidrar: med roliga detaljer om den speciella frukten durian eller med egna minnen av flipperspel från 1950-talets Stockholm.  Och att det när vi vi efterlyste palindrom ramlade in en hel drös.

Ibland rättar ni oss, och ibland har ni något att tillägga.
Det är fantastiskt lärorikt. Tack.

Andra bloggar om: Facebook, netikett, Rättviseförmedlingen

Det Stig Roland Rask berättar låter som en dröm för föräldrar, skolan, politiker och samhället i stort. Engagemang, utbyte, gemenskap och konstnärligt uttryck hos den unga generationen med hjälp av Internet och sociala medier. Men enligt Stig Roland är det inte främst denna bild vi vuxna har av ungdomar och IT. Den bild vi har präglas nämligen av mediernas skildring och då handlar det om helt andra ord och mentala bilder. E-mobbning, groomning, fusk, spelberoende, porr …

Moralpaniken borde med andra ord nyanseras. Inte minst för att det är osakligt och kränkade mot våra ungdomar, menar Stig Roland. Men framförallt för att det , ”skymmer sikten för den positiva potentialen”.

Se filmen med Stig Roland Rask – klicka här.

Det är just den positiva potentialen som vi på NE både vill se och vill ta tillvara. Det var därför vi bjöd in Stig Roland som första föreläsare i en serie föreläsningar för all personal om skolan och IT. Redan idag ser vi hur många ungdomar går in på NE SKOLA:s Läxhjälpen för att träna på sina läxor. Kanske någon jämnårig redan har lagt upp en glosövning om just det kapitel man själv arbetar med.

Det finns massor av positiva möjligheter där IT och lärande går hand i hand. Vi jobbar på att  förverkliga dem!

Jill McCabe

Poängen är under alla omständigheter att sociala medier är medier som möjliggör kommunikation och samarbete. Äldre generationer är vana vid att tänka på kommunikation på två olika sätt. Antingen som masskommunikation: via TV eller radio eller tidningar sänder en person ut ett budskap till ett stort antal mottagare. Eller som personlig kommunikation: via telefon eller brev turas två personer om i rollerna som sändare och mottagare.

Sociala medier kombinerar dessa två kommunikationsformers egenskaper och möjliggör en kommunikation som i princip är ändlös. På nätet kan ett oändligt antal personer ständigt alternera mellan att producera och sända budskap (eller bilder eller filmer) och att ta emot dessa budskap. Gränsen mellan masskommunikation och personlig kommunikation har blivit suddig (något som naturligtvis inte är helt oproblematiskt).

Det mest intressanta med sociala medier – och det mest revolutionerande – är emellertid att de möjliggör samarbeten; de gör det möjligt för människor att koordinera sina verksamheter i en skala som tidigare var otänkbar. Detta förändrar politiskt arbete, kulturellt arbete, socialt arbete. Det påverkar offentligheten och det förändrar vårt sätt att se på kunskapsproduktion och innovationsprocesser.

Bo Reimer, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö högskola

Ändå undrar jag: Vad tycker ni om NE:s satsning på Kunskapsbloggen, Facebook och Twitter? Vad kan göras bättre?

Ellen Albertsdóttir

Foto: ISTOCK

Att ungdomar föredrar gratis (webbradio, fildelad musik – Robson skriver i sin rapport att de flesta aldrig har köpt en skiva – och titta på YouTube) är kanske ingen nyhet. Men det som väckt störst uppmärksamhet är att Robson underkänner mikrobloggen Twitter.  Anledningen är att det blir dyrt för unga att uppdatera sin status genom mobiltelefonen, och de flesta inser också att få tittar på deras uppdateringar. Att få tittar gör det hela något meningslöst, menar Robson. Däremot är Facebook mycket populärt och alla han känner som har tillgång till Internet har också ett konto på Facebook.

Två genomgående budskap i rapporten är att unga, återigen enligt Robson, har lite pengar och stort behov av att styra sin egen tid. Få vill vara beroende av när TV-kanaler väljer att sända vissa program, och tjänster som BBC iPlayer (en svensk motsvarighet är till exempel SVT Play) gör därför att det vanliga TV-tittandet minskar. Och sedan var det ju det här med Twitter.

Weconverse bloggar om rapporten och dess svenska motsvarighet ”Varför ungdomar inte twittrar”. Bakom det senare, som är ett blogginlägg, står den 14-årige Gustav Holmström. Och Financial Times skriver om hur affärsvärlden fascineras av att få en inblick i ungdomarnas åsikter.

Givetvis är varken Matthew Robson eller Gustav Holmström representativa för alla ungdomar, och jag saknar inlägg från tjejer i samma ålder. Trots detta är det intressant att utgå från vad de har skrivit. Inte bara för investmentbanker och företag – även om de såklart är särskilt intresserade av att nå denna något svårflirtade målgrupp.

Samtidigt kan jag också tycka att Kulturbloggen, som ifrågasätter om det verkligen är en nyhet att ungdomar inte twittrar men gillar gratis, har en poäng. Det luktar kejsarens nya kläder, menar Kulturbloggen. Lite intressant är det ändå att törsten efter nya, och unga, perspektiv är så stor att en rapport ur en 15-årings infallsvinkel skapar rubriker över hela världen och kallas för årets hetaste medierapport.

Andra bloggar om ungdomar och Twitter: Johan Dalhberg, Jon Buscall, Peter Karlberg, Relevansanalys, Idagbloggen, Mario

Ellen Albertsdóttir

Nationalencyklopedin (NE) har – i alla fall inte ännu – twitteranpassat sina uppslagsord, men varför inte? NE:s gradering av sina uppslagsord i en lång, en kort och en enkel version är i alla fall ett steg i den riktningen. Ta uppslagsordet imam som ett exempel. NE:s kortversion säger: ”imam, böneledare för den gemensamma bönen inom islam”. Det finns självklart massor att ytterligare säga om imamer, vilka de är, vad de gör och vilken roll de spelat i historien. Men, handen på hjärnan, ganska ofta räcker det med den korta versionen av ett begrepp för att komma vidare i en tankegång eller för att få den där tillräckliga glöden för att tända en konversation eller ett meningsutbyte.

Det enklaste sättet att informera sig är självklart att gå in på www.ne.se och där söka på det man letar efter. Men för den som vill hålla sig uppdaterad med hjälp av twitter är många av de korta uppslagsorden på NE.se ett perfekt sätt att hålla diskussioner vid liv eller för att förse dem med ett sakligt nytt bränsle.

I det senaste numret av mitt husorgan Time (15 juni) finns en lång artikel om just twitter. Där sägs till och med att twitter på ett effektivt sätt snart kan komma att ersätta Google när det gäller information om det som händer just nu. Som bekant är det ju på det viset att de översta träffarna på Google tämligen sällan innehåller någon dagsfärsk information. Toppar på Google gör ju i stället sådant som många sökt på under en ganska lång tid, men det är ju för det mesta inte det man behöver för att orientera sig i nuet. Vidare gäller för Google att det förvisso är en supersnabb sökmotor, men de träffar som erbjuds är för det första synnerligen anonyma och för det andra ytterligt svåra att sakligt och källkritiskt värdera. Som det sociala och personliga nätverk i realtid twitter är kan man genom det hålla sig fortlöpande informerad på ett mer tillförlitligt sätt (de knappa men ofta fullt tillräckliga 140 twittertecknen till trots).

Vad sägs om följande: twittra med de korta uppslagsorden på NE.se ständigt framför ögonen. Något händer. Det gäller att snabbt få koll på läget. Kolla med NE.se. Vad säger det korta uppslagsordet där om det inträffade eller någon del därav? Skicka vidare och håll på så sätt diskussionen vid liv och informationen levande! Eller?

Arne Järtelius, nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin