Med vad kallar man dessa som vi samarbetar med? Samarbetspartners kanske? Ja, till för en tid sedan så trodde jag också det men nu har jag lärt om. Det heter samarbetspartner – även om det är flera. Alltså en samarbetspartner, flera samarbetspartner. I alla fall om man ska följa rekommendationerna från Svenska Akademin och NE:s egen svenska ordbok. Pluraländelsen -s finns inte i svenska språket och ska därför helst inte tillämpas även om partner är ett engelskt låneord.

Min hjärna har väl förstått detta men det känns som om munnen inte har hängt med. Varje gång jag ska säga ordet partner i plural blir munnen överraskad när det tar slut efter r:et. Den hänger liksom öppen och bara väntar på att få sluta sig om ett s-ljud.

Denna inre språkkonflikt kanske beror på att jag är född i England men jag har tillbringat större delen av mitt liv i Sverige, är utbildad svensklärare och har sysslat med språk och texter i hela mitt yrkesliv.

Vad tycker du? Säger du flera partner eller flera partners? Eller har du en egen variant partnrar, partnor …?

Brüno säger visst inte heller Bryno (som torde vara ett ganska logiskt uttal), utan helt enkelt Bruno. Men så är Brüno ändå inget riktigt namn. Lingvistbloggen ger också ett annat exempel:  Häagen Dazs, där prickarna inte har särskilt mycket med själva uttalet att göra. De är ditsatta för att glassen ska upplevas som europeisk, och därmed exotisk och lyxig, och är i själva verket lika superamerikanskt som konkurrenten Ben & Jerry’s. För er som kan danska skriver Danmarks Sprogmuseum mer om fenomenet.

Även påfågeln har exotiska prickar foto: ISTOCK

Brüno är förvisso österrikare, men på tal om tyska: Svenska Dagbladet skriver att 5 000 nya officiella ord har förts in i den tyska nationalordboken ”Duden” och därmed också i det tyska språket.  Några exempel är: ”twittern” (att twittra), ”der Babyblues” (förlossningsdepression) och ”das It-girl” (”innetjej”). I Sverige rasade Språkförsvaret mot användandet av engelska i svenska språket, men vad säger den tyska motsvarigheten?

Jag blir dock inte avundsjuk på Tysklands långa ord: ”Rechtschutzversicherungsgesellschaften” (försäkringsbolag) och ”Vorratsdatenspeicherung” (att spara vissa datauppgifter), en utmaning för skolornas rättstavningsprov.

För övrigt kan jag verkligen rekommendera Lingvistbloggen till alla språkintresserade,  inte minst för torra (och spännande!) fakta om språk. Eller vad sägs om detta: Visste ni att det traditionella svenska ordet är rutschbana, och att  ”rutschkana inte förekom i skrift förrän 1956″? I Skåne säger en del kasebana. Inte kasekana, dock (vad jag vet?).

Ellen Albertsdóttir

Det är Nätverket Språkförsvaret som JO-anmält Stockholms stad för brott mot den nya språklagen som trädde i kraft den 1 juli. Lagen innebar bland annat att svenska blev huvudspråk i Sverige.

Att det är en fråga som engagerar är tydligt, hittills har DN-artikeln över 50 kommentarer. Få bloggar har dock skrivit om det hela, upprördheten har då snarare handlat om påståendet om att Stockholm är Skandinaviens huvudstad.

la Tour Eiffel, inte the Eiffel Tower Foto: ISTOCK

Tomas Melin skriver att engelska namn på byggnader kanske har med status att göra, att det inte är lika fint med svenska namn. Att Globen i själva verket heter Ericsson Globe, och innan dess Stockholm Globe Arena, är kanske för att det upplevs som lite häftigare, menar han. Trots detta blir det Globen i folkmun. Så då är det lätt att undra vad poängen är?

Här söderut har vi dock, så vitt jag vet, inget svenskt smeknamn på Turning Torso i Malmö. Ännu?

Nätverket Språkförsvaret skriver själva om anmälan.

Ellen Albertsdóttir