Missa inte dessa små trevliga pratstunder, oftast på onsdagar, 08.15 på morgonen.

Arne Ekman, chefredaktör

Nu finns även svenska äpplen, och de är betydligt godare än andra. Kanske för att det inte går lika lång tid mellan att frukterna plockas och vi äter dem som annars? Åtminstone gör det inte det i min matbutik, där de köpt in äpplen från en gård i närheten.

Håll utkik efter svenska äpplen! Foto: ISTOCK

Sedan handlar det trots allt inte bara om vad man köper, utan också om vad man gör med det man handlat. Vi slänger till exempel alldeles för mycket mat – och det är vare sig klimatsmart eller ekonomiskt. Konsumentföreningen Stockholm har sammanställt en liten skrift, ”Släng inte maten! En liten klimatsmart guide om mat”.

William Faulkner kom till universitet, där han utsetts till ”writer-in-residence”, för att hålla sina föreläsningar 1957. Han hade tilldelats nobelpriset i litteratur 1949 (men tog emot det 1950). Enligt Stephen Railton, professor i engelska på Virginia University, hade Faulkner ett tydligt syfte med sina föreläsningar:

”It’s clear that in these sessions at the University of Virginia, he’s trying to reach out and make his work and his vision of the human condition accessible to as many people as possible.”

Visst är det fint att vi genom att digitalisera och dela med oss av det digitala kan hitta sådant här? Och visst är det bättre att det finns här, för oss alla att ta del av, snarare än att det samlar damm i något arkivrum i Charlottesville?

Själv fick jag tipset av amerikanska NPR:s fansida på Facebook.

Andra bloggar om: Faulkner, podcast, föreläsning

Foto: www.storyofstuff.org

Annie Leonard är framför allt kritisk mot överkonsumtion, inte nödvändigtvis konsumtion i sig, och som sådan är vatten på flaska ett utmärkt exempel. Detta då man säljer något som egentligen finns tillgängligt i varje kran. När flaskvatten lanserades för några decennier sedan möttes företagen också med förundran: vatten är fritt, sa många, vad ska man sälja härnäst: luft?

Trots att vatten på flaska kostar betydligt mer än kranvatten säljs det numera i enorma mängder – och förklaringen är, enligt Annie Leonard, skapade behov. Enligt Annie Leonard är flaskvatten sällan godare än vanligt kranvatten, och inte heller nyttigare.

Ta i stället med dig en flergångsflaska när du går ut, påminner Leonard. (Och då önskar jag att alla städer vore som till exempel Paris, tillgängliga kranar överallt, så man slipper fylla på flaskan på sunkiga toaletter.)

International Bottled Water Association var förresten snabba med att svara med ett eget klipp på YouTube.

Vad säger ni – flaskvatten eller kranvatten?

Temple Grandin på TED Foto: www.ted.com

Grandin ser sig själv som en ”photo realistic visual thinker”, dålig på algebra men bättre på geometri, men det finns också ”pattern thinkers” som är duktiga på matte och musik, samt ”verbal thinkers”, som är dåliga på att rita. Alla behövs, säger Temple Grandin, för världen behöver ju trots allt olika slags hjärnor! Det hon är orolig för, och jag delar hennes oro, är att barns olika förutsättningar inte tas tillvara.

Vad händer med de autistiska barnen, de kanske inte hamnar i Silicon Valley där de hör hemma, menar Temple Grandin. (Som för övrigt inte heller tror att det hade funnits någon Silicon Valley om det inte vore för autism…) Själv tackar hon en entusiastisk lärare, och önskar att alla fick den möjligheten: man måste lockas in i vetenskapen, säger Grandin.

Så, se klippet!  Själv blev jag också sugen på att se den  film som nyligen har gjorts baserad på Temple Grandins liv, med Claire Danes i huvudrollen.

”Slaget vid Kadesh, Avignonpåvedömet, huvudstaden i Togo: är det sådant som vi verk­ligen måste eller åtminstone borde kunna, eller är den sortens inlärning bara slöseri med dyrbar tid och en minneskapacitet som kan användas bättre?”

Det Söderqvist lyfter fram när han ska svara på denna fråga är intressant, för han menar att frågeställningarna som sådana inte är nya, även om sökningar på webben är det.  Han jämför skepsisen mot googlandet med den vise kung Thamos av Egypten och hans skepsis mot bokstäver, som den presenteras i  Sokrates berättelse i Platons dialog ”Faidros”. Bokstäver var, menade kung Thamos,  ”ett hot mot den genuina kunskapen”. Detta då man försummar det egna minnet när man lär sig läsa och skriva, ungefär som att man försummar det egna minnet när man gör googlandet till en vana… Även boktryckarkonsten var ifrågasatt av liknande skäl, vilket Kunskapsbloggen tidigare bloggat om.

Foto: ISTOCK

Söderqvist reagerar på att vi enbart tycks acceptera den nivå vi befann oss på i går, men ständigt ifrågasätter ”nästa språng” i utvecklingen. Bokstäver, bokttryckarkonst, Google? Och om han nu har rätt: är det inte alltid så?

Ellen Albertsdóttir

Den 24-27 september, det vill säga torsdag-söndag, finns NE och Kunskapsbloggen på plats på bokmässan i Göteborg. Vi kommer att blogga från Forskartorget, men också bjuda in föredragshållare att gästblogga här hos oss. Några av dem som vi har bjudit in är Gunnar Wetterberg, chef för samhällspolitiska avdelningen på SACO, som kommer att tala om finanskrisen i förhållande till tidigare bankkriser och Malin Sandström, doktorand vid KTH och bloggaren bakom vetenskapsnytt, som kommer att sitta i paneldebatten ”Kunskap åt folket – men hur?”

Vidare gästbloggar även Dick Harrison, som kommer att tala om det nya bokverket ”Sveriges historia”, Tomas Axelsson, producent av SVT:s ”Klass 9A”, som kommer att prata om just det, och Susanne Andersson och Marita Svensson, vars föredrag handlar om mellanchefen som maktpotential.

Vår förhoppning är att ni som inte kan delta på bokmässan kommer att kunna ta del av Forskartorget genom vår, och våra gästbloggares, rapportering. Om ni däremot är på plats är ni mycket välkomna till Forskartorget för att prata med oss och kommentera på blogginlägg så klart!

Se hela programmet här. Det finns också i PDF.

Andra bloggar om bokmässan, Forskartorget

Men Elin & Siska är långtifrån ensamma om sin Dickens. I våras skrev The Boston Globe att Charles Dickens är ”hotter than ever” (i november kommer till exempel ännu en nyinspelning av ”A Christmas Carol”), och LA Times menade att Charles Dickens var för 2000-talet vad Jane Austen var för ”chicklittens” 90-tal. Vad tycker du?

Bloggutmaning #3: Koppla en bok av Charles Dickens till ett uppslagsord som vi gjorde här, ”Pickwickklubben” – ”Pickwickssyndrom”. Och berätta gärna vilken av hans böcker som är din favorit! Här finns en lista.

Ellen Albertsdóttir

Utpressning är ett allvarligt brott, men mord är värre. Inte minst presidentmord, något som John Wilkes Booth gjorde sig skyldig till när han 1865 sköt Abraham Lincoln. Av en märklig slump delade Lincolns baneman efternamn med Frälsnings­arméns grundare William Booth, som trots sin generalstitel var betydligt fredligare.

Apropå fred så styrs Bolivia sedan 1898 från staden La Paz, vilket betyder just ’freden’. Landets formella huvudstad är dock Sucre. Presidenten Evo Morales är socialist och har haft täta kontakter med Cubas tidigare diktator Fidel Castro. Strax intill Cuba ligger Jamaica. En av de stora jamaicanska hjältarna är sprintern Usain Bolt, som tog tre OS-guld i Beijing 2008. Bolt är inte bara snabb som en blixt, hans efternamn betyder också blixt.

Man får anta att fotografen Robert Capa ofta använde blixt, fast kanske inte när han deltog i landstigningen i Normandie under andra världskriget. Detta krig präglade bland andra den tyska författaren och nobelpristagaren Heinrich Böll. Ett av dennes mest kända verk är novellsamlingen Doktor Murkes samlade tystnad. Huruvida Böll lyssnade på John Cage när han fick idén till denna bok är dock inte känt.

Som synes finns det mer som förenar John Cage, Raymond Chandler, John Wilkes Booth, William Booth, Bolivia, Fidel Castro, Usain Bolt, Robert Capa och Heinrich Böll än det faktum att de alla ingår som uppslagsord i band tre, ”blå–chiron”, av NE i tjugo band.

Just detta band släpps också i dag med Expressen/GT/Kvällsposten. Missa inte chansen att lära dig mer om dessa och de övriga drygt 3 000 uppslagsorden i detta band!

Läs mer om NE:s samarbete med Expressen.
Och även denna vecka kan ni tävla med er egen “Visste du att”!

”För 10 år sedan, när man slog upp information i uppslagsverk när man skrev skolarbeten så behövdes egentligen inte källkritik i samma utsträckning som behövs på nätet idag. Nationalencyklopedin är ju liksom källans ursprung. (Rätta mig gärna om jag har fel, jag är inte så insatt på hur det var på den tiden.)”

Jag är drygt tio år äldre än Gustav, men citatet ovan får mig att känna mig lastgammal. Källkritik behövdes dock även 1999, inte minst eftersom Sovjetunionen och Jugoslavien fortfarande var existerande länder i våra kartböcker… Men även vi använde Internet till våra skolarbeten. Vi fick dock lära oss att man inte kunde skriva ”Internet” i källförteckningen, att det var samma sak som att skriva ”biblioteket” (en mycket pedagogisk jämförelse). Så visst behövdes källkritik även då, Gustav! (Men förhoppningsvis har dagens skolelever lärt sig att ”Internet” inte duger i källförteckningen…)

Foto: ISTOCK

Samtidigt: det är sant att vi drunknar i information, vilket bara gör det ännu viktigare att vara källkritisk. På många skolor ligger nog NE.se, för att ta ett exempel, närmre tillhands än de traditionella uppslagsverken i bokform.  Men allt på Internet fungerar inte i skolarbetet, liksom inte heller allt tryckt material fungerar. Läraren och bloggaren Lilla O skriver till exempel: ”Det finns så mycket information idag och det är av yttersta vikt att kunna bedöma trovärdigheten i den. Källor kan även vara personer och att få in samhället och verkligheten i klassrummet är viktigt.”

Men hur ska man få eleverna att förstå detta? Det frågar sig bland andra Kristina Alexandersson på Stjärnkikarna (hon tar även upp källkritik på YouTube). Gustav ger henne och andra i viss mån rätt vad gäller oron, han medger att han inte är särskilt källkritiskt, och hans förslag är att man visar på oseriösa sidor och seriösa sidor. Det viktiga är dock att elever lär sig känna igen en seriös sida, på så vis handlar det framför allt om att lära sig en förståelse för källkritik, om ”ett levande ämne”. Till hjälp finns till exempel Skolverkets ”Kolla källan”, men också NE Skolas läropaket om källkritik (det senare är dock bara tillgängligt för er prenumeranter).

Det sista Gustav tror behövs är ” gubbe som åker runt med sina Powerpoint-presentationer” och skriker om farorna med Internet. Vad tror ni? Jag är särskilt nyfiken på vad ni skolbibliotekarier och lärare tycker.

Ellen Albertsdóttir