Det var 2008 som USA:s president Barack Obama sågs som en pionjär för sitt sätt att engagera potentiella väljare genom sociala medier. Inför EU-valet i juni 2009 var det därför många svenska politiker som ville ”göra en Obama”.

Flera av de kandidater som ställde upp till Europaparlamentet twittrade och lade ut sina kampanjfilmer på YouTube. Problemet var dock detsamma då: få kandidater förstod de sociala mediernas poäng.  I stället för att ha en dialog med sina väljare valde de flesta att använda de sociala medierna som just en megafon.

Vid valet till Stortinget i Norge 2009 spelade sociala medier däremot en viktig roll. Statsminister Jens Stoltenberg använde Facebook, Twitter och sin egen blogg flitigt. Efter valet tackade Stoltenberg också de sociala medierna för Arbeiderpartiets framgång. Partiet ökade bland annat sin uppslutning bland de unga.

Tror ni att valets vinnare kommer att tacka sociala medier för sin framgång? Jag är tveksam. Lars Ohly (V) är inte särskilt aktiv, Mona Sahlin (S) har en Twittersida men endast med kortare uppdateringar från Facebook, Maud Olofsson (C), Jan Björklund (FP), Maria Wetterstrand & Peter Eriksson (MP) finns överhuvudtaget inte på Twitter, skriver DN i sin uppräkning. De har glömt Fredrik Reinfeldt i sin lista men han finns inte heller. Det enda jag kan hitta är ett registrerat konto utan uppdateringar.

Göran Hägglund är däremot en flitig användare av Twitter. Men han svarar inte på frågor om de blir för svåra. ”När det hettar till, då svarar han inte. Han skulle få större framgång om han vågade mer”, säger Grusell. Enligt Grusell är sociala medier extra bra för små partier som vill väcka uppmärksamhet, och dit kan man räkna KD.

Dit kan man även räkna Gudrun Schyman (FI) som till skillnad från Hägglund ger sig in i diskussioner på Twitter – men också Rick Falkvinge (PP) och Jimmy Åkesson (SD).

Sedan är Twitter kanske inte det bästa sättet att mäta partiernas närvaro inom vad vi fortfarande kallar för ”sociala medier”. YouTube och Facebook, för att nämna två exempel, kan vara lika bra om inte bättre. Framför allt Facebook når ju betydligt fler väljare än Twitter.

Dessutom väljer en del partier, som Miljöpartiet och Centerpartiet, att i stället låta partiet twittra. Medan nackdelen är att man inte får en personlig avsändare är fördelen att man kan få till en dialog med sina väljare. (På DN:s Valkvitter kan man följa fler politiska tweets, det vill säga inlägg på Twitter.)

Statsvetare har för övrigt tidigare visat sig skeptiska till att man verkligen vinner nya väljare genom sociala medier. ”Nya väljare får man inte tag på via sociala medier, däremot fungerar de som ett utmärkt sätt att hålla samman kampanjarbetare och budskap och skapa samhörighet”, sa Jesper Strömbäck till SvD.se förra hösten.

Vad tror ni?

Andra bloggar om: valet2010, valkvitter, valrörelse, Twitter

Här på Kunskapsbloggen har vi tidigare nuddat vid frågeställningen och då lanserade våra fina läsare ”fyrkantstagg” eller att ”fyrkantstagga”. Hur tycker ni att man bäst översätter ”hashtag”?

Den "nya" mobilen upplevs av många som något farligare än den gamla, fasta telefonen Foto: Hulger

På 1500-talet varnade till exempel den schweiziska forskaren Conrad Gessner för tryckpressen, och hur denna kunde skada våra sinnen. Något sekel senare var det i stället spridningen av tryckta tidningar som väckte oro, för om man läste nyheter själv i stället för att få dem i en kollektiv gemenskap blir man väl isolerad?

För att inte tala om radion! I musiktidskriften Gramophone gick det 1936 att läsa att barnen hade ”developed the habit of dividing attention between the humdrum preparation of their school assignments and the complelling excitement of the loudspeaker”. Där ser man. Känns det igen?

Numera är det ju nämligen Internet i allmänhet och Twitter, Facebook och liknande mötesplatser i synnerhet som drabbats av moralpaniken. Eller vad sägs om Telegraphs rubriker:  “Twitter and Facebook could harm moral values” & “Facebook and MySpace generation ‘cannot form relationships’”?

Vi blir alltid rädda för ny teknik, menar Vaugh. Åtminstone om man är över 35 år när den kommer, som Douglas Adams ska ha sagt. Men Nicolas Carr har skrivit en hel del intressanta texter om hur Internet och datorer gör att vi tappar förmågan att fokusera. Jag tror visserligen att han på många sätt har rätt i detta – många av oss i den yngre generationen tycks på grund av Internets alla distraktioner ha ett dalande uppmärksamhetskapital.

(För egen del kan jag säga att min självmedicinering nyligen bestod av J M G Le Clézios ”Allt är vind”, roman på långsam prosa. Rekommenderas! Om man har tålamodet.)

Men enligt Bell finns det inga tecken på att Internet står bakom några sinnesproblem. Han menar det finns studier som visar att de som är engagerade i sociala nätverksplatser tvärtom har mer utvecklade sociala liv ”offline” än andra. Däremot har TV negativa effekter på vår hälsa och vår förmåga att koncentrera oss, enligt Bell. Men eftersom TV numera är gammal teknik, snarare än ny teknik är det ingen som ifrågasätter dess självklara plats i våra vardagsrum. Twitter däremot!

Vad tror ni? Förstör Internet vår förmåga att fokusera? Gör radion det?
Eller är allt bara en slags konservativ moralpanik?

Berättelsen består av 153 tweets och Twitter-följarna uppmanas att på egen hand skicka berättelsen vidare, det kallar de för ” participatory ePublishing”. På så vis går satsningen hand i hand med tidskriftens syfte: dels lyfta fram den korta berättelsen, dels experimentera med litteraturen. Tidskriften Electric Literature finns nämligen även tillgänglig som ljudbok och i iPhone (och i papper, för den som föredrar det), och på ElectricLit har Moodys novell förannonserats livligt genom länkar till YouTube-klipp på raketuppskjutningar och Europes ”Final Countdown”. Poserande verkar vara redaktionens favoritsysselsättning. Men till skillnad från länkar till menlösa YouTube-klipp lockar Rick Moodys ”Some Contemporary Characters” faktiskt in mig i värmen. Klart man laddar om.

Gör det du också: Följ ElecricLit på Twitter (krävs inget konto).

Ellen Albertsdóttir

Årets World Pneumonia Day är den första, så det återstår att se hur det faller ut. Än så länge tycks det dock inte vara så uppmärksammat i Sverige, för det är inte på grund av World Pneumonia Day som jag har jeans på mig i dag…

Har du jeans på dig i dag? Foto: ISTOCK

Enligt organisationen bakom dagen, Global Coalition Against Pneumonia, är färgen blå då barn som får lunginflammation ofta blir blåa. För det är särskilt de många barn som dör av lunginflammation som organisationen vill uppmärksamma. Enligt Global Coalition Against Pneumonia dör cirka två miljoner barn under fem år varje år av detta, vilket kan jämföras med  att nio miljoner barn dör, totalt sett, varje år.  I de fattigaste länderna är diarré och lunginflammation faktiskt de dominerande dödsorsakerna när man ser till barnadödlighet.

Dagen till ära drog även UNICEF och WHO igång ett nytt sexårigt projekt för att förebygga och behandla lunginflammation i 68 utvecklingsländer, skriver SvD. Projektets mål är bland annat att 90 procent av barnen ska ammas i minst sex månader och att lika många ska vaccineras med pneumokockvaccin. Målet är att barnadödligheten i lunginflammation ska vara 65 procent lägre 2015 än 2000.

Det var år 2000 som världens länder enades om åtta millenniemål för att halvera fattigdomen till år 2015. Att bota, men framför allt stoppa, spridningen av svåra sjukdomar är ett viktigt led i kampen mot världsfattigdomen. Därför är också millenniemål 6 att stoppa spridningen samt bekämpa HIV/aids, malaria och tuberkulos. Att distribuera myggnät är en metod. Och när man distribuerade en miljon sådana nät i Eritrea mellan 2000 och 2006 minskade antalet dödsfall i malaria med över 70 procent. Men, det är inte så enkelt som det låter. ”Det är ett organisatoriskt problem och ett finansiellt problem, hur man ska få impregnerade myggnät till väldigt fattiga människor”, har Kunskapsprisets internationella hederspristagare Jeffrey Sachs sagt. Hederspristagaren Jeffrey Sachs och The Earth Institute gick i september även med i Global Coalition Against Pneumonia.

För att se det hela positivt: under de senaste tjugo åren har dödligheten bland barn under fem år faktiskt minskat med nästan en tredjedel. Enligt WHO dog 12,5 miljoner barn under fem år runt om i världen 1990, vilket kan jämföras med 2007 års siffra på cirka 9 miljoner. Anledningen till minskningen är just malarianät, men även vaccinationer,  bättre vatten- och sanitetsanläggningar, distribution av vätskeersättning och effektivare hjälpinsatser. Betydligt mer effektivt än blåjeans, alltså. Fast å andra sidan… jag visste inte att lunginflammation stod bakom så många av de mörka siffrorna i barnadödlighetsstatistiken innan denna dag. Tack till Nicholas Kristof på New York Times för uppmärksammandet av World Pneumonia Day.

Ellen Albertsdóttir

Ni som redan är fans på Facebook eller Twitter känner till NE:s ”fun facts”, och nu får ni chansen att tävla med ert eget bidrag. Denna gång måste det dock utgå från band 1, det vill säga (a-assyriska).

En av mina favoriter bland alla de otaliga ”Visste du att?” som NE lagt upp på Facebook och Twitter är annars:

”Visste du att våffeldagen är en missuppfattning (felhörning) av namnet vårfrudagen (Marie bebådelsedag)? http://www.ne.se/våffeldagen” Humor!

Tävla här. Och tänk på att hålla bidraget kort på Twittervis, max 140 tecken!

(Dagens ”Visste du att?” på Facebook avslöjar för övrigt vilket berg som egentligen är Europas högsta.)

Ellen Albertsdóttir

Kan vi hoppas på en stjärnklar natt? foto: ISTOCK

Den som missade morgonens föreställning får en ny chans under onsdagskvällen och tidigt på torsdagsmorgonen. Man kan som mest se 40-60 meteorer i timmen. En vanlig natt är genomsnittet fem till tio stycken.

Meteorströmmen Persiderna utgår från Swift-Tuttles komet och har fått sitt namn efter stjärnbilden Perseus eftersom den ser ut att komma därifrån.

Bloggen Populär Astronomi tipsar om hur man ska göra för att se så många stjärnfall som möjligt. Enligt dem är den bästa chansen nu i kväll, så ta tillfället i akt! Å andra sidan är det rätt molnigt, åtminstone här i Malmö, vilket försämrar chanserna till stjärnfallsshow. Förhoppningsvis klarnar det upp tills i kväll.

(Tydligen finns det dem som är ännu mer hängivna, Populär Astronomi tipsar även om meteorwatch på Twitter.)

Andra bloggar om perseiderna, stjärnfall, himlafenomen

Ellen Albertsdóttir

Foto: ISTOCK

Att ungdomar föredrar gratis (webbradio, fildelad musik – Robson skriver i sin rapport att de flesta aldrig har köpt en skiva – och titta på YouTube) är kanske ingen nyhet. Men det som väckt störst uppmärksamhet är att Robson underkänner mikrobloggen Twitter.  Anledningen är att det blir dyrt för unga att uppdatera sin status genom mobiltelefonen, och de flesta inser också att få tittar på deras uppdateringar. Att få tittar gör det hela något meningslöst, menar Robson. Däremot är Facebook mycket populärt och alla han känner som har tillgång till Internet har också ett konto på Facebook.

Två genomgående budskap i rapporten är att unga, återigen enligt Robson, har lite pengar och stort behov av att styra sin egen tid. Få vill vara beroende av när TV-kanaler väljer att sända vissa program, och tjänster som BBC iPlayer (en svensk motsvarighet är till exempel SVT Play) gör därför att det vanliga TV-tittandet minskar. Och sedan var det ju det här med Twitter.

Weconverse bloggar om rapporten och dess svenska motsvarighet ”Varför ungdomar inte twittrar”. Bakom det senare, som är ett blogginlägg, står den 14-årige Gustav Holmström. Och Financial Times skriver om hur affärsvärlden fascineras av att få en inblick i ungdomarnas åsikter.

Givetvis är varken Matthew Robson eller Gustav Holmström representativa för alla ungdomar, och jag saknar inlägg från tjejer i samma ålder. Trots detta är det intressant att utgå från vad de har skrivit. Inte bara för investmentbanker och företag – även om de såklart är särskilt intresserade av att nå denna något svårflirtade målgrupp.

Samtidigt kan jag också tycka att Kulturbloggen, som ifrågasätter om det verkligen är en nyhet att ungdomar inte twittrar men gillar gratis, har en poäng. Det luktar kejsarens nya kläder, menar Kulturbloggen. Lite intressant är det ändå att törsten efter nya, och unga, perspektiv är så stor att en rapport ur en 15-årings infallsvinkel skapar rubriker över hela världen och kallas för årets hetaste medierapport.

Andra bloggar om ungdomar och Twitter: Johan Dalhberg, Jon Buscall, Peter Karlberg, Relevansanalys, Idagbloggen, Mario

Ellen Albertsdóttir

Ett exempel på ett sådant nyord, som också nämns på listan, är ”carbon footprint”, som på svenska heter ekologiskt fotavtryck (Uppdatering 20/7: Harald Cederlund påpekar att en mer korrekt översättning är ”koldioxidavtryck”, som är ett smalare koncept än ekologiskt fotavtryck och enbart mäter utsläpp av växthusgaser. Ordet är fortfarande nytt på svenska, men kanske är det på väg? Läs mer i Merriam-Webster).  Ett annat exempel är ”waterboarding” – så kallad skendränkning, vilket är en form av tortyr som aktualiserades under George W Bushs tid som president i USA. En favorit är dock ”staycation” – en kombination av ”stay” och ”vacation” vilket beskriver en semester som man tillbringar hemma. Vad hade ”staycation” hetat på svenska?

Foto: ISTOCK

På tal om svenska: Här kan du läsa svenska nyordslistor 2000-2008. Så här i efterhand är det lite spännande att se att några av nyorden år 2000 var trafficking, mervärdesmat och SMS-meddelande. Särskilt trafficking och SMS är ord som fastnat, medan mervärdesmat fått lite problem med att konkurrera ut engelskans ”functional foods”.

Kan man redan nu spekulera i vilka som blir 2009 års nyord? Ett par av dem som var nya 2008 skulle nog ha blivit mitt val även 2009 – särskilt då mikroblogg. Det är ju trots allt under 2009 som mikrobloggen Twitter har växt i popularitet. Och Twitter ( följ gärna NE_se!) är ju än så länge det som de flesta menar när man talar om mikrobloggar.

Annars föreslås en del nyord på olika bloggar, eller vad sägs om pappersgoogla och matbok istället för kokbok? Och borde inte pluppchans, som i TP, sent omsider hamna på listan?

Annars är månadens ord, enligt Språkrådet,  ”kryssa”, som att ”kryssa någon” i personval.

Ellen Albertsdóttir

Nationalencyklopedin (NE) har – i alla fall inte ännu – twitteranpassat sina uppslagsord, men varför inte? NE:s gradering av sina uppslagsord i en lång, en kort och en enkel version är i alla fall ett steg i den riktningen. Ta uppslagsordet imam som ett exempel. NE:s kortversion säger: ”imam, böneledare för den gemensamma bönen inom islam”. Det finns självklart massor att ytterligare säga om imamer, vilka de är, vad de gör och vilken roll de spelat i historien. Men, handen på hjärnan, ganska ofta räcker det med den korta versionen av ett begrepp för att komma vidare i en tankegång eller för att få den där tillräckliga glöden för att tända en konversation eller ett meningsutbyte.

Det enklaste sättet att informera sig är självklart att gå in på www.ne.se och där söka på det man letar efter. Men för den som vill hålla sig uppdaterad med hjälp av twitter är många av de korta uppslagsorden på NE.se ett perfekt sätt att hålla diskussioner vid liv eller för att förse dem med ett sakligt nytt bränsle.

I det senaste numret av mitt husorgan Time (15 juni) finns en lång artikel om just twitter. Där sägs till och med att twitter på ett effektivt sätt snart kan komma att ersätta Google när det gäller information om det som händer just nu. Som bekant är det ju på det viset att de översta träffarna på Google tämligen sällan innehåller någon dagsfärsk information. Toppar på Google gör ju i stället sådant som många sökt på under en ganska lång tid, men det är ju för det mesta inte det man behöver för att orientera sig i nuet. Vidare gäller för Google att det förvisso är en supersnabb sökmotor, men de träffar som erbjuds är för det första synnerligen anonyma och för det andra ytterligt svåra att sakligt och källkritiskt värdera. Som det sociala och personliga nätverk i realtid twitter är kan man genom det hålla sig fortlöpande informerad på ett mer tillförlitligt sätt (de knappa men ofta fullt tillräckliga 140 twittertecknen till trots).

Vad sägs om följande: twittra med de korta uppslagsorden på NE.se ständigt framför ögonen. Något händer. Det gäller att snabbt få koll på läget. Kolla med NE.se. Vad säger det korta uppslagsordet där om det inträffade eller någon del därav? Skicka vidare och håll på så sätt diskussionen vid liv och informationen levande! Eller?

Arne Järtelius, nyhetsredaktör vid Nationalencyklopedin